20 februari 2011
Första natten var torr.
Andra natten pågår.
Hon stapplade nyss yrvaket ut ur sovrummet, kissade snabbt, tvättade sina små söta händer och skyndade tillbaka till sängen samtidigt som hon slängde en snabb nöjd blick på sig själv i spegeln i hallen på vägen.
Inte ett ord kröp över hennes läppar och ändå var stoltheten i hennes ansikte oslagbar när hon nöjt kröp ner i sin säng under täcket. Hon hade vaknat för att gå upp och kissa istället för att kissa i sängen.
Sparad i Att minnas, Belöningar, Brutna Barriärer, Föräldraskap, Självkänsla, Småbarnsliv, Storasyster |
Lämna en kommentar »
14 februari 2011
Jag tog tempen på Storasyster innan läggning. Hon var lite ledsen då vi var oense om i vilken ordning förberedelserna för sängen skulle göras. Jag lockade henne med att lista ut vilka siffror det var på örontermometern efter att jag tagit tempen på mig.
Det blev 37.4. Hon ville helst att 7:an skulle vara ett L. Och det är det ju, uppochnervänt. Sen var det hennes tur och den visade precis samma siffror.
Jag älskar dig så mycket så jag har samma som dig!
Älskade fialottan då. Jag älskar dig med! Extra skönt att höra på Alla Hjärtans Dag kanske.
Sparad i Barnens kommentarer, Glädje & harmoni, Småbarnsliv, Storasyster |
3 Kommentarer »
11 januari 2011
Vi har fått en permanent… nattgäst i vår säng.
Tur sängen är stor, för det är inte varje kväll hon kryper upp i ett hörn så här. Igår låg hon som ett klistermärke på min rygg på morgonen. Nice…

Sparad i Sömn och sömnbrist, Småbarnsliv, Storasyster |
Lämna en kommentar »
11 januari 2011
När Storasyster började sin trots vid tvåårsåldern berättade en av mina bästa vänner att det blir viloperioder efter en tuff period med trots. Hon pratade om några veckors vila innan nästa steg tar vid.
Jag har aldrig upplevt att vi haft veckor av vila hemma hos oss med Storasyster test av gränserna. Snarare ett par dagar. De har ofta infallit när hon varit sjuk dessutom. Kanske för att hon då inte orkat helt enkelt.
Med viloperiod menar jag att barnet landat i de ”gränser som de testat sig fram till” innan de är mogna för nästa fas.
Igår hade vi en helt konfliktfri morgon och kväll (förutom nattning) och i morse likaså. Jag njöt!!! Och berömde!
Idag klockan tre var vilan slut. Skulle inte gå hem. Skulle va den som stängde dörren in till dagis. Skulle ta ut strumporna ur torkskåpet själv och när jag la in dem igen gjorde jag det i fel skåp. Hon plockade till slut ut dem och la dem i ”rätt” torkskåp för att sen SJÄLV ta ut dem igen. Grät på dagis, på vägen hem, kissade i overall och hela alltet. Trots att jag frågat om hon skulle kissa innan vi gick. Men då hade hon ju inte fått bestämma själv…
Så… Den underbara vilan höll i sig i en och en halv dag den här gången… Eller så är hon sjuk i morgon. Vi har ju ändå varit friska i hela tio dagar nu så det ärväl hög tid igen…
Sparad i Föräldraskap, Småbarnsliv, Storasyster, Trots |
Lämna en kommentar »
08 januari 2011
Det är mycket prat om döden här hemma nu. ”När ska vi dö? Jag vill inte att du ska dö? kan man prata när man är i himlen?” Det är tydligt att hon utforskar och tar reda på vad det egentligen innebär och hon förstår förstås inte hela dess innebörd.
Jag vill ha den här klänningen ända tills jag är död.
Jag svarar på frågorna så gott jag kan. På något sätt har hon ändå fattat det där med att man inte finns längre när man är död.
Idag var hon och jag hemma hos dagiskompisen S. S har katt. Storasyster är inte förtjust i djur som rör sig, när hon är i närheten. När hon tänker på dem och förbereder sig på att träffa en katt eller hund så tycker hon alltid om dem. Tills det blir verklighet och hon står öga mot öga med en nyfiken katt. Då blir det panik. Så även idag. Katten stängdes in och jag uppmanade henne att ta ett djupt andetag. Det lossnade efter en stund.
På vägen hem pratar vi om katter igen. Om att Pappan blir sjuk om han kramar katter eller hundar. Hon vet att vi av den anledningen aldrig kan ha en egen katt eller hund. Så kommer funderingarna kring döden igång igen.
Men mamma, om pappa och lillebror var döda, då kunde vi ha en katt hemma hos oss?
Sparad i Barnens kommentarer, Storasyster |
Lämna en kommentar »
22 december 2010
Vid middagsbordet:
” Jag: jag önskar mig friska barn i julklapp.
Hon: Nej, man kan inte få det i julklapp. Först får man bebisar, sen växer de och blir stolta över mammorna och papporna. ”
Jag hoppas det håller i sig. Länge!
Sparad i Barnens kommentarer, Föräldraskap, Småbarnsliv, Storasyster |
Lämna en kommentar »
21 december 2010
En dagisfröken slutar för att hon ska börja plugga. Vi ska köpa en present och jag har frågat Storasyster vad hon tycker.
-En bil.
-Tror du K tycker det är kul med en bil?
-Ja! Men hon har ju barn.
Ett par dagar senare pratar vi om det igen och hon har fattat grejen att en leksak kanske inte K tycker är så roligt.
Hon: En vuxensak!
Jag: Vad då för vuxensak tycker du?
Hon: En smurf, kanske.
Jag: Men det är väl ingen vuxensak?
Hon: Joho. De é ett gosedjur!
Ehhh… Pratar vi verkligen om samma smurfar. Dessutom, vem är jag att säga vad K tycker om. Kanske det får bli en bil ändå. Eller?
Sparad i Barnens kommentarer, Småbarnsliv, Storasyster |
Lämna en kommentar »
15 december 2010
Hon har varit hemma från dagis i två veckor och längtat efter sina kompisar varje dag. Eller kamrater som hon själv säger.
I början var hon alldeles förtvivlad för att hon inte fick gå och undrade om hon aldrig skulle få komma tillbaks. Sen har det gått bra och hon har varit så duktig och förstått att när kopporna är borta så får hon gå tillbaka igen. Annars kanske hon smittar sina kompisar.
Igår ringde en fröken och frågade hur hon mår och berättade att alla kompisar längtar efter henne. Innan läggdags valde hon kläder hon skulle ha på sig idag så att vi skulle göra morgonen så smidig som möjligt. Min erfarenhet säger mig att det kan bli lite jobbigt och nervöst att komma iväg när hon haft ett längre uppehåll. Samtidigt som hon längtar så är det en lång tid att vara borta.
Med spänd förväntan fick hon snabbt på sig favoritkläderna. Ett par grå manchesterbyxor och ballerinakjol. En rosarandig långärmad topp och på det sin älskade kalasklänning. Kanske inte precis den kombo jag själv skulle valt… Men men… Trivs hon så trivs jag.
En liten stund senare kommer hon lite ledset och oroligt in till mig i badrummet
Tänk om de inte tycker om mig när jag har de här kläderna…
Lilla gumman!
Mitt hjärta värker när hon redan som 3,5 har såna tankar. Hur hjälper jag henne med detta? Säger självklart att det inte är kläderna de längtar efter utan det är HON som är viktig.
Sparad i Barnens kommentarer, Dagens outfit, Föräldraskap, Självkänsla |
Lämna en kommentar »
06 december 2010
Så kändes det i morse.
Trots sovmorgon för andra dagen i rad (det måste ha något med det där Tavegylet att göra. Kanske skulle ta och fortsätta med det. Nu har jag ju fått smak av att sova
) började Storpricken med att helt enkelt inte svara på tilltal. Och så fortsatte det. Dagen lång.
Pms:ig som jag är har jag verkligen väldigt lite tålamod med sånt. Jag tycker det är ignorant och nonchalant och jag går igång på fem röda. Då har det ingen betydelse att hon inte är mer än 3,5 år. Jag tycker (känslomässigt) att hon ska fatta bättre.
Nu är det så att vi fått rådet att prova att inte göra det så svårt för henne hela tiden. Att komma ihåg att hon inte är äldre än hon är. Utvecklingsmässigt kan hon vara mycket äldre än hon är. Men känslomässigt kan barn inte vara äldre än just den faktiska åldern. Eftersom hon är så tidig i det mesta och kan så mycket så är det lätt att falla in i att hon kan och helt glömma bort att det också blir för mycket och för svårt för henne ibland.
Idag har jag fått tänka på det. Många gånger. Vi pratade också om det hon och jag och hon höll med. Ibland blir det för svårt och vi ställer för höga krav. Nu längtar jag tills nästa möte för att få ventilera mer och få fler råd och tips. För vissa dagar blir det bara fööör mycket.
Sparad i Föräldraskap, Småbarnsliv, Storasyster, Trots |
3 Kommentarer »
03 december 2010
Stora Prick kan en massa saker. På 3-årskontrollen i juni gick vi inte igenom vissa saker eftersom han hörde att hon redan kunde orden triangel och fyrkant.
Det blir inte precis rätt varje gång men bara det att hon visste att det finns något som heter så räckte för honom. Det är först vid fem sex års ålder man kollar sånt.
På förskolan pratar de mycket om matematik i vardagen för att på ett naturligt och roligt sätt skapa intresse för siffror och matematiska termer.
Nu när hon är sjuk blir det mycket pyssel och hon gillar att rita. Hon började prata om fyrkanter och vi byggde vidare på det. Byggde former och bokstäver med hennes tuschpennor och pratade om vad de hette.
Det var lite svårt att förstå kopplingen med att det är antalet kanter som bestämmer om det är en trekant eller fyrkant. Idag blev allting trekant. Förutom en sak som hon la på minnet.
SEXGUMMA
Sparad i Barnens kommentarer, Föräldraskap, Småbarnsliv, Storasyster |
2 Kommentarer »