Ineffektivitetens bojja

Sitter på lokal för att plugga lite och jobba lite. Har en hel del att sammanställa, organisera och göra klart för att samla poäng i kursen och också för att känna mig trygg i vad jag har åtagit mig.

Grejjen är den att det hela veckan har varit sena kvällar med en massa roliga saker så jag är sjukt trött. Det mesta jobbet som blir gjort är med att hålla mig vaken.

Nyss åt jag mellanmål och smoothie för att jag tänkte att det var vad som behövdes. Nu blir det latte och en fikon/sötmandelboll för att se om det hjälper. Annars får jag väl helt enkelt ge upp och invänta mötet med girlsen klockan sex. DÅ får jag energi i alla fall. Det är garanterat.

Jag, pigg?

De säger att jag ser pigg och fräsch ut numera.

Tur de inte sett mig kl 11 efter en sömnlös natt med två barn i sängen. En med hög feber och en med hosta. Då när jag får jobba för att hålla ögonen uppe och vet att det dröjer till klockan åtta innan det blir tid bara för mig. Nittio minuter i 42 grader. Längtar.

Falskt alarm

Måste säga att det blev lugnare än jag förväntade mig att vara hemma själv med båda barnen i fyra dagar och tre nätter. Öronvärk och sömnbesvär till trots. Det har såklart att göra med att jag har så mycket mer ork nu än jag haft på lääääänge. Även fast jag får sova dåligt. Kanske kanske är jag en smula gladare när jag får sova ostört, men vem får det som småbarnsmorsa?

Öroninflammationen la sig snabbt. Hon klagade lite under söndagen, men bara om jag frågade. Vi var inne och tog det lugnt hela söndagen. Inte ut i något blåsväder heller på måndagen. Tyvärr måste jag erkänna att jag slarvade med mössan på lördagen när hon var till Nyckelviken med en granne på lördagen. Det var ju rätt varmt och jag tänkte inte på hur blåsigt det var och missade att skicka med mössa.

Ska inte upprepas!

Om jag inte tar alldeles fel har det hänt en gång tidigare. Att hon fått ont i öronen efter en blåsig dag ute utan mössa. Tack och lov gillar hon att ha mössa och det har aldrig varit problem att få på den. Snarare att ta av den när det är för varmt…

Dåliga kombinationer

Sin vana trogen vaknade han samtidigt som jag slumrade in för att få min egen nattsömn. Igår precis runt midnatt efter att Storasyster precis somnat sittande i vagnen.

Nu räckte det inte att buffa eller bära. La oss under loftet och sket fullständigt i alla regler om att inte amma på natten. Här skulle sovas. Skit i om han äter eller inte. Bara jag slipper gå upp och bära varannan timme.

Så i natt har jag i alla fall sluppit springa upp tusen gånger. Men sovit det har jag nog inte så mycket. Han var orolig några gånger och jag stack till honom behållarna så snabbt jag bara kunde så jag fick vila. Klockan sex var natten för min del slut. Då var det smelly blöja och söva om. Väl redo att lägga mig själv en stund vaknade självklart hon istället.

Tv rockar vid den tiden på dygnet!

Jag avråder starkt från följande kombination inom familjen: Orolig nattsömn för 1-åring, förkyld 3-åring som utvecklar öroninflammation, bortarest Make och rosslig och hostig mamma med mens.

Nu är det bara fem timmar kvar. Sen är han hemma. Gissa vem som ska sova?

Jag har gjort det igen

Alltså…

När Lillebror sover middag, vilket han äntligen har börjat göra i mellan två till tre timmar sen han gått från att sova två till en gång om dagen, borde ju jag sova också. Åtminstone som jag har hjälp med Storasyster som är hos underbara grannen och bakar idag.

Men så tänker jag (igen) att ”nu sover han ju rätt länge, så jag kan bara packa ner några kartonger från rummet som ska bli vår alkov innan jag lägger mig och vilar”. Och lagom tills jag slår mig ner i soffan så vaknar han såklart. Efter bara dryga timmen idag. Grrrr. Jag som ju är sjuuukt trött just nu.

Antingen är det bara för att jäklas med mig eller så har han sovit så länge på dagarna eftersom han har sovit så dåligt på nätterna senaste veckan. I natt vaknade han nämligen bara en gång strax efter midnatt innan han kallade på mjölkbudet klockan sex och somnade om.

Varför kan jag inte lära mig att sova först och göra det andra sen, om jag hinner. Inte ens tv:n är intressant för honom nu…

Överskattat med sömn på natten?

Maken är borta i tre nätter. Det är två kvar.

Nattningen igår gick jättebra och de sov sött båda två strax efter klockan åtta. Natten var inte fullt lika lugn och skön.

Valde soffan framför madrassen under loftet. Hostade så jag bara vaknade och gjorde ett omval och drog täcket över mig i fotöljen istället så jag kunde halvsitta. Det brukar hjälpa på rethostan.

När klockan var tre var jag uppe för tredje gången och nattade om Lillebror. En smula trött, men det räckte att buffa och stoppa in nappen ena gången. Andra och tredje tror jag att jag bar honom en stund tills han var lugn. Inget ätande.

Hostan hade lagt sig och jag sträckte ut mig i soffan. Storasyster kröp ner intill mig. Hon flydde den dumma katten som hälsat på henne i drömmen.

Halv fem var det dags för Lillebror igen. Nu blev det vagnen på en gång. Lugnt och fint så länge vagnen rullade (typ 30 min). Slutade med amning under loftet så vi båda fick sova en stund till.

Klockan sju kröp Storasyster in under täcket hos oss under loftet igen. Då var natten slut.

Funderar starkt på att skippa spjälsängen helt så snart stora sängen kommit. Slänga ut den helt enkelt. Han sover ju ändå inte i den och utrymmet kan nyttjas till annat.

Sängen är ju ändå två meter bred och två och tio lång för att vi ska kunna ligga på alla håll och kanter när barnen kommer till oss på natten.

Hur har du sovit i natt?

Eller inte kanske…

Ironiskt nog somnade Lillebror utan gröt igår. Vi skulle prova att ge honom den senare än sju så att det blev nära inpå läggningen istället. För att han då kanske skulle vara mätt längre.

Men då var han för trött och blev bara arg istället. Maken gav honom bröstmjölk på flaska och han somnade på stört halv nio.

När jag la mig vid midnatt efter en mycket trevlig och mysig vuxenkväll var jag inställd på att matfabriken skulle behöva öppnas efter någon timme.

Döm om min förvåning när han vaknade först tio i fem. Som för att hälsa mig välkommen hem eller säga att han saknat mig eller nåt kröp han upp på min mage och la sig till rätta. Vilket myyys!!!

Full illaluktande blöja fick mig att avbryta myset. Han åt, bytte en till smelly blöja och somnade sen om nära intill mig och sov nästan till halv nio sen.

Så det där med om det är för lite mat eller inte. Jag har ingen aning. Han åt förstås mer på dagen. Men gröten borde ju vara det som är mättande inför natten…

Utforskandet fortsätter….

Trött som en tok

Så här kan det gå till när jag nattar barn.

Jag läser och läser och får anstränga mig för att se vad det står. Efter femte gången jag läser samma bok. Efter två sidor i tredje (och korta) boken fyller hon i vad jag inte läser, eftersom jag somnat. Jag försöker en stund till. Sen säger jag STOPP. Jag kan inte läsa mer. Jag somnar. Jag sjunger istället.

Någonstans i andra versen, eller om det var redan i refrängen, på Pippi Långstrump stannar jag, eftersom jag sover. Hon fyller i. Jag gör något tappert försök till. Sen sover vi båda. Antar det i alla fall. Annars brukar hon vara bra på att säga till. Vaknar till vimmelkantig efter en stund över att lilla killen i sängen intill gråter till. Stoppar in nappen och tar mig sömnigt upp.

Sätter på te och äter upp den sista biten tårta från igår.

Hej o hå. Nu är det sovdagzzzzzzzzzz

Dagens ironi

Jag har med hjälp av ett halvt litet vitt piller (Propavan) varje kväll fått sova varje natt i två veckor. De första nätterna var det ändå svårt att slappna av och sömnen var väl lite sisådär. Maken har varit uppe varje natt och assisterat lillebror med mjölkvärmaren och blöjbyten. Han har förstått hur det är att vara vaken varje natt. Nu har jag fått det bekräftat. Det ÄR en annan trötthet. Det är också viktigt att påpeka att han faktiskt varit vaken varje natt i två veckor. Ni förstår balansen va?

Misstolka mig inte nu. Jag är väldigt tacksam över att ha en så förstående Make som har varit villig att sätta sig in i hur det är att vara mamma och vaken varje natt. Han till och med ammar Lillebror säger han när tungan slinter. Det är väl ändå jämställdhet? Vad jag fått ut av det skulle jag skrivit om igår kväll, om jag inte varit så trött efter en dag ute i solen så jag mest stirrade framför mig. Det får bli ett separat inlägg.

Han har varit villig att göra detta eftersom jag var i stort behov av sömn för att återhämta mig.

Igår kväll pratade vi om hur vi ska dela upp det framöver, eftersom det inte vore så lyckat att gå tillbaka till samma mönster. Vi bestämde två nätter i taget och att vi på helgen alltid har en av nätterna som vi vet att vi får sova.

Två veckors nätter har jag alltså fått sova. Två veckor då alla varit friska.

I natt var det min tur att ha jouren. Och vad tror du händer?

Jo, Storasyster vaknar, gnyr och gråter. Jag klarvaken på två röda. 40 graders feber, vad jag vet. Jag väntade inte för att se vart den skulle ta vägen. Nu var det supp. som gällde. På stört. Mot hennes vilja.

Självklart vaknade Lillebror och det blev till att lugna, amma och buffa för att han skulle somna om. Samtidigt som Storasyster feberyrade intill.

Nu nästan två timmar senare har det blivit lugnt och båda sover. Snart även jag, hoppas jag.

Trött trött trött

Jag har sluppit gå upp och amma (eller gå upp över huvud taget) på nätterna i lite mer än en vecka nu.

Det har gjort susen på flera håll. Inte just idag dock. För idag har jag varit supertrött. Och är det fortfarande. Somnade en stund på soffan när de övriga satt och åt.

Nattade barn och fick kämpa för att hålla ögonlocken uppe. Nu sover de. Jag har samlat ihop mig en aning. Alla tusen saker som skulle kunna plockas upp och i ordning får ligga. Det får bli en annan dag. På fredag kanske. Då är Storasyster är på dagis. Och Maken är hemma från jobbet. Nice!

Nu sova. God natt

Ombytta roller

Med anledning av att jag har blivit ordinerad djupsömn i två veckors tid har vi fått göra en smärre omfördelning av nätterna hemma hos oss.

Naturligt nog har jag haft nätterna med Lillebror och har i gengäld oftast fått sova på morgonen. De nätter Storasyster vaknar har han tagit henne, om inte jag ändå varit vaken. Då Maken av förklarliga skäl också är rätt sliten och trött just nu är detta förstås ett dilemma. Men vi har ändå pratat om det och är överens om hur vi ska fördela det hela och varför det är så viktigt att vi gör det nu istället för att vänta.

Maken klagar ofta över att han är trött (även innan den senaste månadens påfrestningar). Men efter fyra för mig sovande nätter och bara fyra för Maken vakna nätter med Lillebror som fått mat och bajsat i upp till en timme på nätterna konstaterar han trött…

Nu förstår jag vad du menar när du säger att du är trött!

Kom igen om sju månader så kan vi snacka trötthet…

Ordinerad sömn

Jag har inte gått under. Jag finns här. Har dock blivit ordinerad ordentlig sömn i två veckor för att återhämta mig ordentligt. Så det blir inga kvällar framför datorn. Och på dagarna blir det inte mycket tid att hänga här heller.

Nattar mig själv när barnen har somnat. Hur kul är det på en skala? Inte mycket fri tid alls blir det. Försöker tänka att det bara är för en tid för att bli piggare och må bättre igen. Och att jag sen kan klara av att vara uppe lite längre igen.

Vi har i alla fall varit friska i en hel vecka nu. I morse var Storasyster extra gnällig och klagade över ont i halsen. Så vi får se hur länge det håller i sig…