Inlägg taggade ‘magsjuka’

22 januari 2011

Ska jag känna efter eller?

Storasyster fick nån märklig lätt variant av magsjuka i natt.

Vaknade av att hon satt i min fotända och hulkade. Hon har varit ganska hostig ett tag och efter det som kom upp var jag säker på att det bara var slem från att hon hostade.

När hon somnat om la jag mig i min säng igen. Tack och lov! För sen kom det en gång till. Hade inte velat få det i fejjan.

Bästa kompisen B i våningen under var dålig hela natten och när frukostchokladen jag ansträngt mig att göra kom upp inom fem minuter behövde jag inte undra mer. Magsjuka. Igen!

Dagen har varit lugn. Inget mer efter det och alla andra mår bra. Om jag inte känner efter förstås. För då är jag minsann lite illamående. Men vem blir inte det av hjälpa någon som kräks?

Både Lillebror och jag äter Acidophilus Plus sen i måndags så jag hoppas den hjälper oss till ett bättre motstånd den här gången.

För i morgon är det yoga igen!

Etiketter ,
27 december 2010

Vargen kommer

Maken har varit dålig sen julafton.

Det där efterlängtade jullovet som jag sett fram emot har fortfarande inte börjat, för mig åtminstone. Istället för att kunna rå om bara mig själv lite varje dag rår jag nu om tre andra och får lägga mig själv åt sidan ett tag till.

Storasyster har varit frisk, om än lite hostig, hela tiden och är minst sagt rastlös nu för att hon inte får komma ut. För grejen är den att själv har jag också mått dåligt. Halsont och huvudvärk. Idag är det bättre och jag bestämde att hon och jag skulle gå hemifrån och fika i eftermiddag. Det behöver vi båda och det blir lättare för Pappan att bara ha Lillebror en stund.

Så får ungen för sig att säga att hon är ”kräkig”. Vi rusar från matbordet till toaletten och inget kommer. Hon säger att hon lurades och vi pratar om vad det innebär. Att om man luras många gånger om sånt så är det till slut ingen som tror på vad man säger.

Några minuter förflyter. Samma sak igen.

Tror fan att jag vågar gå med henne till Forum då… Jag vet ju inte om hon faktiskt ÄR illamående eller inte. Så tillförlitlig är hon inte.

Så, vi blir hemma en dag till. Yippie!!! Not!

Etiketter , ,
16 december 2010

Magsjuk

Två veckor hemma. Två dagar på dagis. Magsjuka poff!

Tji fick jag. Nu håller vi tummarna att jag inte smittar (eller har för den delen) någon annan.

Den stora frågan är. VEM tyckte att en magsjuka var ett smart sätt att vila upp sig på efter vattkoppor?

Nu ska jag sova, kanske…

Etiketter ,
04 september 2010

Lillebror lite magsjuk

Han är lös i magen och alldeles röd i rumpan. Har varit det i flera dagar och jag hoppas att dagens meny med rårivet äpple, ris, kokt broccoli, blåbär och majsgröt gör susen. Och en del amning förstås.

Tack Linda för tipset om sup i rumpan för att dämpa smärtan där. Han blev arg och ledsen när jag stoppade in den, men förhoppningsvis lindrar det något.

Hoppas också på en bättre natt än i går och förbereder mig genom att gå och lägga mig själv nu, redan före klockan tio. Det hör till ovanligheten vill jag lova.

30 maj 2010

Förbannelse?

Tror det vilar någon sorts förbannelse över oss. Det är inte meningen att vi ska bli friska och få njuta av sommar och sol.

Storasyster sov tre timmar mitt på dagen idag. Innan hon somnade låg hon och jag stilla i soffan i en hel timme. Rekord! Inga tecken på bättring med andra ord.

Lillebror kräktes stort vid middagsbordet. Som han aldrig gjort. Varit geggig i ögonen i nästan en vecka och allmänt gnällig. Vad det beror på vet vi inte. Kanske börjar det på samma sätt som när Storasyster först blev sjuk i mitten på april.

Undra vad som är meningen med detta egentligen. För nånting måste det väl ändå ge. Eller?

23 april 2010

Kan ett barn svälta sig själv så kan hon

Om du någonsin läser om ett barn i Sverige som svultit sig själv bara för att hon bestämt sig, så är det mycket sannolikt min Storasyster du läser om.

Hon är en tjej som fyller tre om knappt två månader med en mycket stark vilja. Hon är också en synnerligen verbal, intelligent, förstående och beslutsam tjej. Sa jag stark vilja?

Någon gång under dagen idag började jag luska ut vad det handlar om att hon vägrar äta och dricka. Jag såg en rädsla i ögonen när jag pratade med henne om varför det är så viktigt. Förstod efter lockande frågor att hon var rädd för att kräkas om hon åt och drack. Det är ju förståeligt, men man kan ju tänka att törst och hunger skulle ta överhanden efter ett tag. Mig var hon visst också lite rädd för. Säkert för att jag blivit för påstridig, uppgiven och ledsen i min oro över en alltmer hängig och trött dotter.

Hon ville inte ens sjunga och dansa sa hon när jag berättade att jag längtade efter min pigga, glada och sjungande tjej…

Efter Knattetimmens inslag häromveckan fick jag nys om att Jesper Juul forskar kring barn som han kallar autonoma barn och hittade två olika artiklar i Vi föräldrar. Tack Linda!

Både jag och Maken känner igen vår Storasyster i mycket av de han skriver om/säger. Det är också flera av knepen som jag redan innan jag läst om det använder mig av. Helt enkelt för att ingenting annat fungerar. Däremot det här med att lämna över ansvaret och uttala det (om vissa utvalda saker) har vi inte gjort.

När vi nu hamnat i ett minst sagt låst läge med mat och dryck insåg jag att jag måste ändra receptet. Jag kan inte göra lika om och om igen och förvänta mig ett annat resultat. Eftersom varken tjat, hot, lockelser, uppmuntran eller avledning har fungerat måste vi hitta en ny väg. Övervägde snabbt med Maken om vi vågade ta det steget i just detta läge, men hade också en konsekvens tydlig så vi testade:

Jag fick jakande svar på att hon tyckte att vi tjatade på henne om att hon skulle dricka (vem skulle inte göra det?) Jag lovade att inte skulle göra det mer idag och lämnade tydligt över ansvaret till henne att dricka när hon var törstig, säga till om hon ville ha något att äta. Jag sa också att om hon inte hade kissat något i blöjan innan hon skulle sova så skulle vi åka till sjukhuset i morgon. Sen släppte jag henne fri.

Fredag som det är festade jag på med en Päronfestis och chips till mig själv. Mycket tydligt framför näsan på henne. Hon lirkade snabbt till sig en egen Päronfestis, norpade en stor näve chips och försvann illa kvickt till vardagsrummet för att ha picknick på golvet så det blev chipssmulor överallt.

Pärondrickan sippade hon nog mest på. Mitt vatten däremot, det skulle hon ha.

Så mycket för den rädslan att kräkas!Kiss i blöjan blev det i alla fall och nu väntar hon på en present som är utlovad när hon blivit frisk. Ett dockskåp står högst på listan. För det har Belle, men inte hon :-(

~~

Jag tror att hon helt enkelt bestämde sig för att inte äta och dricka, dels för att hon säkert var rädd för att kräkas. Men minst lika mycket för att det blev för viktigt för oss och hon skulle bevisa att det minsann är hon som bestämmer. Undermedvetet eller medvetet. Det lär vi aldrig få veta.

23 april 2010

Nu är det faktiskt inge kul längre!

Nej, nu är det tamejfan inte roligt. Nu är det några saker för mycket att tänka på tycker jag.

Klyschorna tänk positivt, det är aldrig så illa som det verkar och det hade kunnat vara värre hjälper föga just nu.

Utgångsläget i vår familj är enligt följande: Jag går hos psykolog och äter medicin för att jag är som jag är och för vad jag behöver gå igenom. Jag går också i en tisdagsgrupp med Lillebror (på samma ställe där jag går till psykolog) med fler mammor och barn för att få till en bra anknytning med honom.

Utöver detta är Makens pappa svårt sjuk, vilket han visserligen varit i många år. Läget är dock förvärrat just nu och för en månad sen sa de att han hade några dagar eller en vecka kvar. Sålunda finns en ständigt överhängande oro för när det faktiskt är dags. De första veckorna reagerade jag varje gång telefonen ringde. Nu har det lagt sig lite. Eftersom vi bor några timmars resväg därifrån åker Maken dit när han har möjlighet. Om vi andra kan så åker vi med.

I helgen skulle Storasyster skulle vara hos sin älskade mormor och jag, Maken och Lillebror skulle åkt dit.

Bekymret är bara att Storasyster fortfarande varken äter eller dricker. Jo lite lite grann. Igår bestod intaget av en skål med yoghurt med några russin, en mun mjölk, en halv rostad smörgås med smör, någon dl ljummet vatten, en liten skål med ris, en dl vattenmelon och några majskrokar. Det var visserligen mer än dagen innan då det bara blev lite vatten, en halv isglass och några cirklar med gurka.

Hon vägrar vätskeersättning, pärondricka, läsk, glass. I natt bad hon i alla fall om välling, vilket var positivt, men när den serverades hördes följande

Vad är det för välling mamma? (Majsvälling) Bajsvälling?! Nej, jag vill ha RIKTIG välling.

När jag väl kom med ”riktig” välling smuttade hon lätt på den och sa Nej tack. Några klunkar vatten lyckades jag få i henne. Anledningen till att hon vaknade var att jag bytte en blöja med mycket lös avföring. Inget kiss.

Idag har hon hittills fått i sig några klunkar vatten och två små skålar med yoghurt. Sen fick hon ont i magen och la sig på soffan och somnade.

Igår kände jag mig lite lugnare igen och tänkte att hon kommer börja äta och dricka idag. Idag känner jag mig inte lika lugn. Hon nekar kategoriskt till allt vi erbjuder och föreslår och hittar på ursäkter för att slippa. Igår köpte jag allt jag kan komma på att hon älskar och det som gick ner var ett bokstavskex, lite vattenmelon och lite ljummet vatten.

Innan hon somnade nu på morgonen klagade hon över att hon hade ont i tungan. Hon erkände matt att hon hittade på för att slippa dricka när jag genomskådade hennes påhitt.

När varken hot, mutor eller favoriterna funkar, hur kan jag då få henne att dricka?
Det låter så lätt att ge vätska med spruta i munnen, men hur det än är så kan jag inte tvinga henne att svälja. Hon värjer sig och håller händerna för munnen. En gång sprutade jag in alvedon mot hennes vilja. Det gjorde att hon kräktes. Idag har jag också sett att hon fått kväljningar när hon fått in mer än hon varit beredd på.

Idag hoppas jag att ett besök av mormor kan få henne att orka lite mer och vilja stoppa lite energi i munnen. Och att det kommer kiss i blöjan. Annars får vi nog dessvärre införliva det där hotet med mat genom näsan eller armen.

Det jobbiga valet mellan pest eller kolera är att Maken behöver åka till sin pappa för att hälsa på. Känns inget kul alls, för någon av oss. Men inte heller kul om han stannar hemma och det blir för sent…

Och stackars Lillebror som inte får någon uppmärksamhet alls just nu. Han sitter förresten nästan själv nu. Det är ju roligt i alla fall.

Nej, det är tamejfan inte roligt just nu!

21 april 2010

Maximal otur…

verkar det som Storasyster haft.

Det började med att Lillebror fick feber natten till onsdagen förra veckan.

Natten till torsdagen vaknade Storasyster med smärta i öron eller nacke. Hon skrek förtvivlat och var otröstlig. Tills hon slutligen accepterade att bli mutad för att få en alvedon i rumpan. Morgonen därpå visade det sig att hon var stel i nacken. Blev rådda att åka till sjukhuset för att kolla. Visade inget. Skulle avvakta om hon blev sämre och i så fall åka in igen. Humöret var det inget fel på. Hon var medgörlig och charmade läkare och sköterskor.

Stelheten satt i och lättade möjligen något under helgen. I söndags klagade hon över ont i magen och fick diarré och jag bestämde att hon skulle få vara hemma även på måndagen.

När morgonen kom (måndag) vaknade hon med tilltagande feber. Inte alls bättre med andra ord. Blev rådda att åka in för att kolla även denna gång. Nu var hon långt ifrån lika medgörlig. Ville inte ta några tester. Bara åka hem, ligga stilla eller sitta nära mig. Men så hade hon feber också.

I tisdags var febern borta men då hade hon ont i magen igen. Fick diarré igen och kräktes. Sov mycket, åt ingenting och drack väldigt lite.

Idag har hon nästan bara sovit. Med undantag från när hon vaknat och kräkts. Det verkar som hon till råga på allt det andra drog på sig en magsjuka när vi var på akuten i måndags. Läkaren jag pratade med trodde inte att det hängde ihop med något av det andra i alla fall. Så länge det är lite kiss i blöjan och hon får i sig ett par dl vätska per dag så klarar hon sig ett tag till… Är det inget kiss i blöjan på ett dygn så bör vi åka in för en bedömning.

Det lugnade mig även om det varit riktigt jobbigt att se henne så dålig som hon varit idag. Det har varit svårt att få i henne något alls. Pappan ”hotade” med att hon annars får åka till sjukhuset och få maten i armen. DÅ ville hon dricka lite vatten. Dagens meny har bestått av ca 1,5 dl vatten och en halv isglass Långa farbrorn.

***************

Så allt det där andra som hänt den senaste veckan med att hon brutit barriären och klappat en hund, ridit på hästen Mimmi för första gången och varit till Forum utan blöja för första gången, för att köpa egna trosor, har liksom kommit i skymundan. Får skriva mer om det en annan dag.

23 mars 2010

Veckan som gick

Det har varit en vecka utan så mycket bloggande.

Det började för ett par veckor sen med att bröstvårtorna smärtsamt sa ifrån. Sprack runtom och sved. Allt annat än skönt när han ammade. I torsdags fick jag hjälp av en vän och granne som jobbar på amningscentrum. Gjort en odling på svamp som jag inväntar svar på. Så tills vidare avlastar jag brösten med att pumpa och ge honom på flaska och bara amma lite grann varje dag. Det gjorde skillnad och de läkte ihop fint. Tänkte att jag kunde amma fritt igen och i eftermiddags kom det lite blod när jag pumpade. Igen.

Antingen är det någon form av infektion som ska behandlas eller så har hon rätt i att han har ett lite för hårt tag när han suger som gör att det sliter så på vårtorna. Jag vill inte behöva sluta amma nu. Gillar det faktiskt den här gången. Plus att det är behändigt att alltid ha maten till hands. Plus att jag tror det är bra för vår anknytning och kontakt. Plus att han får bra näring. Plus, plus, plus.

Sen blev Storasyster magsjuk natten till lördagen, i vår säng, och vi ägnade natten och eftermiddagen i tvättstugan. Den här gången slog vi bort kommentaren sekunderna innan hon däckade i soffan klockan åtta på kvällen ”Jag måste kräkas. Nej, jag ska bajsa” med att hon nog bara var illamående av trötthet. Det skulle vi inte ha gjort.

Straxt före 02 höll lilleman på att vakna till för sitt nattmål. Storasyster låg bredvid mig i stora sängen, började gnälla, gny och pruppa. Tänkte även då att det bara var nummer två på gång och gick själv upp på toa. Hörde hennes hostning och visste direkt att NU kommer det. Och så var cirkusen igång.

Hon grät för att hon mådde dåligt. Han grät för att han blev rädd av den plötsliga uppståndelsen mitt i natten.

Jag kände mig bara tacksam för att vi var två vuxna sådär mitt i natten. Tänk att trösta båda samtidigt i det läget…

Igår var det måndag och dagisdag igen och jag fick lite välbehövlig vila.

26 februari 2010

Tänk vad några ord kan göra

- Jag har ont i magen, säger Storasyster och kryper ihop i soffan efter kvällssmörgås och mjölk samt välling.

Och somnar. På ett sätt jag bara sett henne somna när hon hade sömnighetsbiverkan från vaccinationen mot svininfluensan.

Visserligen en timme över tiden mot när hon brukar somna. Men så där somnar hon ändå aldrig. Vi blir istället toknojiga över att det är magsjuka på gång och ställer fram hink. Ifall. Bara över ett par ord hon sa innan hon somnade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.