Jonglerar lite nu

Inom loppet av två månader ska följande ske i vår familj:

• Lillebror ska skolas in på dagis – 3 dagarsinskolning
• Jag ska åka till Finland på konferens och vara borta i tre nätter
• Maken ska genomgå en efterlängtad ögonoperation för att slippa glasögon
• Jag ska genomgå en ännu mer efterlängtad bröstförminskning
• På onsdag börjar jag ta min första kurs på coachutbildningen

Utöver detta har vi förstås lite arbete att göra också.

Det är lite logistik som ska till för att ingenting ska krocka med något annat. Så att vi båda efter våra respektive operationer får den tid vi behöver för att återhämta oss. Maken får inte bli svettig och riskera smuts i ögonen och jag får inte lyfta och bära under en period av 1-2 veckor till att börja med.

För bara ett år sen hade jag aldrig, ALDRIG, tagit på mig så här mycket på en gång. Då hade det räckt med att veta att lille prinsen skulle skolas in samtidigt som jag behövde fixa middag på kvällen. Nu ser livet annorlunda ut och jag är så tacksam.

Life is good!

 

Om att leva upp till förväntningar

När jag söker jobb är det flera saker som är viktigt för mig.

• VEM jag jobbar med
• Vad jag jobbar med
• Att jag kan stå för det jag gör (annars gör jag inget vidare jobb)
• Att helheten av alla intryck från början stämmer överens.

Det där med helheten av intryck handlar om allt från hur en annons är utformad till ”känslan” vid en första kontakt och intervju. Men det handlar också lika mycket om kontakten efteråt. Stämmer känslan för mig eller är det något som säger mig att det kanske inte är så som jag önskar.

Höga krav? Ja, det har jag nog. Men det är MIN tid och MITT liv det handlar om. Ska jag investera med min tid och energi i något bara för att få ett lönekuvert varje månad? Nej! För mig funkar inte det.

Jag behöver känna att det är rätt för mig. På alla sätt. Annars får det va. Tralalaaa!

Frågor på det?

Hur blir vi någon annan?

Mamma, blir vi någon annan när vi blir stora?

Funderingen kom troligen efter ett råd från en jurymedlem till två tävlande i en stor musiktävling: ”Var inte någon annan än den ni är”.

Jag har gjort det igen

Än en gång har jag suttit uppe alldeles för länge. Fast det var ett tag sen måste ändå sägas till mitt försvar.

Än en gång har jag haft egen tid på en söndag.

Än en gång bestod egentiden av allehanda inköp på Bygg-Ole, Fredells och Ica Maxi.

Än en gång har jag sagt ja till nåt som är både spännande, utmanande och lite läskigt på samma gång. Jag ska komma igång och jobba lite smått igen. Det blir bra det!

Måndag morgon

Har:
• En förkyld son som sover i vagn
• En dotter på dagis med misstänkta utslag på magen
• En haltande vagn som snart behöver ett nytt däck
• En kropp som behöver en skön säng att sova i
• och ett hem som behöver lite garderober och hyllor på plats

Annars är allt bara bra med mig. Njuter av en latte i lugn och ro och unnar mig och Maken en kväll med föreläsning på Yes group. Kolla in sayyes

Tiden före och efter barn

Tiden före barn:
Sov till 10. Frukost klar runt 11 och dagen började.

Tiden efter barn:
Klockan är 08.30. Vi har tvättat och hängt två veckors tvätt (5 fulla) bytt till vinterdäck och fått badrumsdörren på plats och tvättat en nalle som nyfiket ramlat i toaletten.
Frukost? Självklart. Det är snart dags för kaffe och mellis.

Gissa var vi får mest gjort. Med eller utan barn?

Vem är det som jä-s?

Kan inte allt bara få flyta på ett tag nu?

• Först var det Storasysters förlossning och tiden efter det - jun 2007 till 2008.
• Sen var det jobbet jag sa upp mig ifrån - sep 2008.
• Jobbet jag blev uppsagd ifrån – nov 2008.
• Sen blev jag gravid igen - jan 2009. Och fick ångest inför kommande förlossning och första tiden med bebis – jan till maj 2009.
• Så föddes Lillebror och jag blev nedstämd, igen, och sjukskriven - okt till dec 2009.

Tre månader har gått och jag känner att jag är på god väg tillbaka. Till en skön känsla i familjen och livet. Ser ljust på framtiden. Nu är det ett nytt år. Nytt decennium.

Och det första som händer, första dagen när nya livet ska börja, är att jag får en sabla tandvärk. Skit!

Vad är det jag inte har fattat? Kan någon upplysa mig om vad det är jag har missat? Utmaningar brukar ju pågå tills man har fattat poängen liksom… Jag måste vara väldigt trög.

Kan allt inte bara få vara bra ett tag. Är det för mycket begärt?

Är barn det viktigaste i livet?

Mina kära små

Jag pratade med min kära kollega och vän Ingela igår när vi pratade om det här med att få barn och att ha möjligheten att få vara hemma tillsammans den första tiden. Att vi har det så fantastiskt bra här i Sverige som kan ha det så. Hon sa något i stil med:

- Att få barn är ju det viktigaste vi gör här i livet och så håller vi ändå på med en massa andra saker och glömmer bort att det är så.

Jag som ändå är väldigt mycket mitt uppe i det just nu har svårt att tänka på och komma ihåg att det faktiskt är så det är…

Tack för påminnelsen Ingela!

Allt kommer i tre

Det finns ett talesätt att en olycka sällan kommer ensam.

En granne sa häromdagen att hon alltid får besked om tre graviditeter på samma gång (från personer i hennes närhet). Jag är benägen att hålla med, även om jag inte tänkt just på det sambandet tidigare.

Just nu är det väl olyckor/sjukdom/bortgång jag tänker på som inte kommer ensam.

I förra veckan fick jag veta att en släkting (på min mans sida) ligger på sjukhus, svårt sjuk.
Idag läste jag om en väns mamma som också ligger på sjukhus och är väldigt dålig.

Jag tänker på dem båda och hoppas på tillfrisknande snart. Sänder tankar till deras nära och kära. De är båda alldeles för unga för vad de får gå igenom.

Det fick mig att tänka på vem den tredje personen skulle vara som jag skulle få besked om.

Fem minuter senare ringer min mamma och berättar att farmor blivit sämre igen. Hon fyllde ärade 97 år i augusti så det vore inte konstigt om hon inte orkar längre. Flera gånger förut har vi trott att det varit dags. Personligen tror jag att det är något hon väntar på som gör att hon ändå håller ut, men jag vet inte vad.

Kanske är det det femte barnbarnsbarnet hon väntar på. Åtminstone är det det barnbarnsbarnet som väntar inne i min mage.

Tänk att få leva ett så långt liv och att få uppleva så många barnbarnsbarn.

Nya planer

En ny plan är upprättad och för första gången på länge känner jag mig lugn. Det här känns helt rätt. Just nu . Vad som gäller i morgon kan ingen veta. Då kanske något helt annat gäller.

Och så är det ju med livet i sin helhet. Allting förändras. Ingenting är för evigt.

Nu tar jag dagen som den kommer och bäsen kan få komma när den vill, nästan . Ska bara….

Tänk att en barriär kan vara så liten men ack så svår…

Just nu sitter jag framför datorn, i soffan, och degar.

Ögonen trillar nästan ihop på mig och det är hög tid att gå och lägga mig och vila både knopp och kropp. Ändå sitter jag framför Facebook och kollar bilder på andras sidor. Det är inte ens något konstruktivt jag gör. Sitter bara av tiden. Till vadå kan man ju undra?

Till den där gränsen 24.00 när juli blir augusti? Och vad tror jag kommer ha hänt då som inte har hänt nu?

Nä, nu får det vara skärpning. Nu får jag slita mig från datorn och bryta den där minibarriären som ändock kan vara så svår att komma över vissa kvällar…

Sov gott!

Att ställa om

Vissa dagar (ibland hela perioder) blir inte som jag har tänkt mig.

Bra dagar kan jag tänka: ”det är väl en del av tjusningen med livet”

Andra dagar blir det en stor utmaning att ställa om och se vad det är jag kan lära mig på att det blev på ett annat sätt än just det som jag tänkt mig. Då jag vet att min egen insats oftast har en stor påverkan på utfallet blir det en extra utmaning att inte slå på mig själv för att jag valde en annan väg just den här dagen. Se vad det var jag gjorde och hur jag kan göra annorlunda nästa gång.

För det går ju alltid att börja om, välja en ny väg och på så sätt också välja ett annat resultat till nästa dag, månad eller specifik period. Vilken tur vi har!!