Oväntad plundring

Det blev en oväntat snabb julgransplundring här efter att Lillebror dragit granen över sig.

Han kan inte ha blivit särskilt rädd för bara fem minuter senare hör jag braket i vardagsrummet igen. Nu var han arg minsann. Han babblade och gestikulerade upprört omkring den liggande granen. Det skulle vara kul att höra vad han säger. Är det nån som har en ordbok för Bäbiska?

En svamp och ett hjärta trasiga. Barnen oskadda och sover sött i sina sängar. Jag ska plocka ner granen och frågar mig själv varför jag nödvändigtvis skulle säga att jag har alkoholfria dagar till lördag. Jag vill ha glögg när jag plockar ner granen. Grrr!

Inte en lugn stund

Ungen har precis lärt sig gå och klättrar redan upp på allt han kommer åt.

Hittills har vi hittat honom ståendes på toastolen, en pall på väg upp till Storasysters stege till loftsängen. Han har klättrat upp på tripptrappstolen och alldeles nyss tog han sig upp i soffan, helt själv.

Det är ju bra på ett sätt.

Ännu bättre vore det förstås om han hade koll på vart lilla rumpan tar vägen när han ska sätta sig ner igen. Minuten innan han klättrade upp i soffan slog han nämligen pannan i golvet när jag såg bort i två sekunder och han skulle ta sig ner framlänges från lilla pallen.

Det blir lugna puckar att va hemma med honom till mars, det märker jag det. För övrigt är han alldeles underbar!

Smussla med mat

Har hört talas om att föräldrar får smussla ner nyttigheter i maten eftersom barnen annars plockar ut det. Eller inte äter alls.

Vi har en stor som är petig och helst inte smakar på nya saker. Inte heller gamla invanda.

Sen har vi en liten som gillar det mesta. Ost är en av favoriterna. Det behöver verkligen inte smusslas med. Här är det möjligen brödet vi ska gömma mellan osten.

Kan du vissla Johanna

Javisst kan ja” det

Kejsarens nya kläder

Jag har ekiperat honom lite inför vintern. Vad tycks?

Eller är det nåt som saknas möjligen…

Ps. Ja han ÄR på väg till sin favoritmöbel. Toaletten. Är jag inte beredd så hittar jag honom med armarna långt ner i vattnet… Eller i högsta hugg att slänganer någonting däri.
Har jag sagt att killen äääälskar att bada?!

Sakta men säkert

Sakta men säkert börjar vi bli klara med vardagsrummet.
• En golvlist per dag har kommit upp. Ikväll fick därför tv-bänken inta sin rätta plats igen.
Det tar sin tid att renovera med småbarn…

Sakta men säkert håller jag på att sluta amma. Kanske.
• Åtminstone är jag nu okej med att sluta. Lika okej är jag med att fortsätta. Och det är så skönt att känna så.

Det bästa vore ju förstås att det blir naturligt att han slutar. Tror kanske det kan vara för att han inte äter tillräckligt med ”riktig” mat på dagarna som gör att han vaknar så mycket på natten. Nu vaknar han iofs inte så mycket längre. Men vaknar han från fyra och framåt så är han bara arg och vägrar somna om. Maken som är uppe med honom då, säger att det är stor skillnad från när han vaknar tidigare på natten.

I morse blev han inte ens nöjd efter att jag ammat honom klockan 5, fast det borde ha funnits tillräckligt (hur jag nu kan veta det). Han blev glad igen efter gröten.

Med det i bagaget blev det andra matrutiner idag. Ingen stödamning här inte.

Så här har dagen varit;
04: dagen börjar, med gnäll
05: amning
06,30: gröt med hallon. Slurp
08-10: sova
10,30: lunch. Ris, kyckling och pumpa. Gårdagens rester. Jordgubbs- o hallonmos. Smaskens
12,30: mellis med gröt. Slurp
14-14,40: sova
15: mellis 2. Lite vitt bröd och halv banan samt knappt 1 dl Brämhults hallondryck. Slurp igen…
Ca 16,30: drar mig i tröjan o visar att han vill ha mat. Igen.
17: middag med blodpudding o hallonmoset igen. Det mesta hamnar på golvet. Förutom bären förstås. Det sväljs alltid. Minsta droppe.
19: en portion gröt, för tredje gången idag.
19,30: nattning med liten kvällsslurk. Som vanligt när han ätit kvällsgröt är han inte särskilt intresserad. Somnade bra med bara lite gnäll.

Nu hoppas vi på bättre natt än igår när han tyckte natten var slut kl 4.

Bestämd vilja

Jag har just tagit mig igenom en timmes hysteriska utbrott med skrik och gråt.

Utlösaren var så enkel att jag ville att hon skulle gå på toaletten och prova att kissa. Det ville hon absolut inte och sen har hon inte velat något annat heller. I alla fall inte om jag har frågat. Hon skulle också må bra av att få lite mat i magen. Särskilt eftersom en anledning till utbrotten är att hon troligen är både trött och hungrig. Men inte heller det går. För då skulle hon ju inte få bestämma själv.

Och nej, hon har fortfarande inte varken kissat eller ätit. Om hon inte knaprat i sig moroten jag stack i handen på henne nyss…

Önskar jag kunde säga att Lillebrors humör verkar vara lättare. Men det är en kille med temperament det. Han stampar i golvet och skriker när vi tar bort honom från något vi anser mindre lämpligt för honom att leka med. Åtminstone visar han sitt humör tidigare än vad Storasyster gjorde. Med henne upplevde jag att det var när det var dags att börja på dagis som hon visade sin vilja ordentligt. Då var hon 19 månader. Han är bara 12…

Giv mig styrka.

Sluta eller fortsätta

Lillebrors sömnmönster håller i sig. Tyvärr.

Han somnar före åtta efter att ha bökat och lekt i sängen ett bra tag. Sen vaknar han alltid runt 01-02 och sover sen rätt illa resten av natten. För några veckor sen gick det bra utan att amma honom. Det har ingen betydelse om han ätit gröt på kvällen eller ej. Ammar jag när han vaknar så vaknar han ändå. Ammar jag inte så är det ändå samma sak.

Sista veckan har jag givit upp o lägger honom intill mig när han vaknar. Tänker att då får jag iaf sova lite. Och lite är precis vad det blir. Oavsett hur jag gör.

Så fort det blir lite mer amning så tar vänstra mjölkkantinen stryk. Och den högra duger inte mer än för lite snutt.

Nu har jag ju ammat honom ett helt år. Ett helt år mer än vad många andra gör. Så det kan tyckas att det väl bara är att sluta då. Vi gillar det ju båda två så det vore ju trist att behöva sluta med något som ändå funkar för oss. Oftast.

Nu börjar jag känna att jag inte orkar mer om det ska fortsätta så här. Sen har vi det ju lite rörigt här hemma också utan riktig säng och allt. Så det gör ju sitt till.

Men kanske får jag ge upp den där tanken på att han inte ska få välling på kvällen.

Sist fick han ont i magen så det är ytterligare en anledning till att jag hellre avstår. Plus att jag inte märkt nån skillnad på när han ätit mycket eller lite på kvällen. Kanske det ändå är värt ett försök…

Lite förvirrat inlägg kanske men behövde samla mina tankar lite. Nu är det dags att sova.

Ett år har gått

För ett år sen precis hade vi sett klart på första Idolkvalet och väntade in omröstningen. Jag satt i vår rödrandiga puff. Maken i soffan intill. På andra sidan satt barnens mormor och i det lilla rummet låg en blivande storasyster och sov. Jag hade haft sammandragningar under dagen. Men inget anmärkningsvärt.

På förmiddagen var vi på överburenhetskontroll och fick veta att jag var 3-4 cm öppen redan. Något med ctg-kurvan och att jag hade väldigt lite fostervatten gjorde att läkaren ville att vi skulle komma in på ny kontroll dagen efter. Därav tyckte vi det var smart att  mormor stannade kvar över natten. Ifall något skulle inträffa och det skulle gå snabbt.

När omröstningen var klar 22,40 hade jag haft tre sammandragningar med fem minuters mellanrum och jag tänkte att det nog skulle lugna ner sig om jag tog en varm dusch. Det gjorde ingen skillnad. Ändå var jag naiv nog att tro att jag faktiskt skulle kunna sova en stund under natten. Det gjorde ju inte ont. Det drog ihop sig i magen, men det var inte värre än lite mensvärk. Bara väldigt tydligt avgränsade när de kom och gick.

Bad Maken klocka sammandragningarna (ja, jag trodde fortfarande att det bara var sammandragningar) och under tiden som han höll på att fippla med klocka och dator för att få till det hann jag få både en och två sammandragningar till.

Klockan närmade sig midnatt och samtidigt som jag fortfarande trodde att jag skulle kunna sova började jag misstänka att det faktiskt var värkar som jag hade. Ringde förlossningen kl. 0,05 och frågade hur länge en andragångsföderska med förlossningsplan i 41+3, som är öppen 3-4 cm, ska ha värkar var 5:e minut innan hon ska komma in.

Du verkar inte ha sånt besvär av dem än, så du får nog vänta lite till. Du måste ha ont också. Annars kommer de inte ut…

Det var svaret jag fick. I efterhand var det ett mycket märkligt svar. Alla har ju olika smärttröskel och med tanke på min erfarenhet och den plan som var gjord hade det varit allt annat än bra om jag inte hunnit in.

Fem minuter efter samtalet drog det till ordentligt i nedre delarna i magen och jag fattade äntligen att det faktiskt var värkar. 1,5 timme senare var han ute. Vi hann vara på sjukhuset i hela 22 minuter. 01,42 var han ute.

Vattnet gick innanför ytterdörren och medan jag kämpade emot i mina krystvärkar eftersom varken Maken eller doulan riktigt var på plats än var det viktigaste för sköterskan att koppla på en ctg-apparat på magen på mig.

Efter att barnmorskan äntligen fattade att det faktiskt var ett barn på väg ut så tog det sju minuter innan första skriket från lilla E kom. Full i bajs låg han sen där på min mage. Finaste finaste killen. Med alla tår och fingrar på plats.

Trots att han var ute och mådde bra var det här min stora nervositet satte in. Blödde jag? Hur mycket? Behövde jag sys? Var de verkligen säkra på att det inte var mer än så? Slutligen kunde jag slappna av. Första delen var avklarad.

Nu har ett år gått och min prins fyller ett år i morgon. Det har varit ett år fyllt av känslor och hårt arbete. Ett arbete som verkligen givit lön för mödan. Han är världens finaste kille och jag njuter av att få dela mina dagar med honom.

Största och varmaste gratulationerna på 1-årsdagen önskar jag dig lilla fina Lillebror!

Jag har gjort det igen

Alltså…

När Lillebror sover middag, vilket han äntligen har börjat göra i mellan två till tre timmar sen han gått från att sova två till en gång om dagen, borde ju jag sova också. Åtminstone som jag har hjälp med Storasyster som är hos underbara grannen och bakar idag.

Men så tänker jag (igen) att ”nu sover han ju rätt länge, så jag kan bara packa ner några kartonger från rummet som ska bli vår alkov innan jag lägger mig och vilar”. Och lagom tills jag slår mig ner i soffan så vaknar han såklart. Efter bara dryga timmen idag. Grrrr. Jag som ju är sjuuukt trött just nu.

Antingen är det bara för att jäklas med mig eller så har han sovit så länge på dagarna eftersom han har sovit så dåligt på nätterna senaste veckan. I natt vaknade han nämligen bara en gång strax efter midnatt innan han kallade på mjölkbudet klockan sex och somnade om.

Varför kan jag inte lära mig att sova först och göra det andra sen, om jag hinner. Inte ens tv:n är intressant för honom nu…

Ligger det i generna?

Lillebror kör bil på golvet och låter så här:

Brumbrrrumbrummmmmm

Ja du hajjar. Grejjen är bara den att här hemma är det ingen som vet vem som har visat honom, varken hur man kör eller att man brummar när man leker med bilar.

Han lastar också gärna små bilar på flaket på de större och kör ner för backar med dem. Eller så testar han vad som händer när han kastar dem ifrån sig. Om och om igen.

Nattningsbarriär

Pappan har nattat Lillebror två kvällar på raken! Jag har t.om varit hemma under tiden. Snacka om bruten barriär.

Det innebär inte att lilleman själv varit glad över förändringen. Snarare skitförbannad! Han vill vara med mig när han ska somna. Så det så!

Barriären är dock bruten och vi är på rätt väg. Om jag bär honom eller Pappan bär honom när han ska somna är väl mindre viktigt. Tycker jag alltså Sen att jag egentligen inte vill bära honom så han somnar är en annan fråga. Att det börjar bli tungt är bara en orsak. Det finns fler…