Det var inte jag

Tiden har kommit då saker bara händer utan att någon är ansvarig… Kanske är det ett spöke, vätte eller låtsaskompis…

Blir det tyst lite fööör länge misstänker jag numera alltid att något bus är i antågande. Eller att det hon gör är nåt som hon vet egentligen inte är okej.

Härom dagen hittade jag henne i sängen med en kladdig badkrita. Både golv och lekmatta hade fått sig en omgång. Dagen efter hittade jag henne med en skruvmejsel som hon lindat full med maskeringstejp. Idag var hela toarullen utrullad på badrumsgolvet.

Än så länge har det varit rätt oskyldigt och inget har gått sönder eller blivit förstört. Vad händer här näst?

Första gången jag upptäckte detta var nog för några veckor sedan när jag nyfiket undrade vad som pågick när det varit tyst i badrummet lite väl länge.

Döm om min förvåning när hela handfatet var fullt med små fina vita pappers”båtar”. Hon hade sjösatt ett halvt storpack (tidigare) torra skötlappar.

Det roligaste i det hela är ändå att hon skyller på någon annan. Det är aldrig hon själv som gör det…
”det var lillebror”, ”fingret stängde Radioapan”, eller så gråter hon till mig som är ett par meter bort ”Du gjorde så jag ramlade, bajsmamma”.

Kul fantasi hon har den lilla…

Resan till Mars

Ibland väljer Storasyster en sångbok istället för läsebok när vi ska läsa innan hon somnar. Nu kan ju varken jag eller Pappan melodierna till alla låtar i böckerna utan vi får läsa oss igenom istället när vi inte vet hur den går. Hon är fullt nöjd med det.

En annan sak är att hon ofta pratar om platser som hon vill åka till. Ett par något uttjatade är Kaknästornet och Skansen

Vid någon av sångerna ikväll droppade hon ett nytt önskemål. Hon vill åka till Mars.

Eh… Det kan jag nog inte hjälpa dig med.

Varför då?

För då behöver vi en rymdraket (vilket väckte en förtjust glädje)

- Vi kan ta Einsteins raket! Men… du får nog inte plats.

Den är ju schysst. Jag ska stötta och supporta, tvätta, laga mat och säkert packa väskan. Men åka med till Mars, det får jag inte. TYPISKT!

Jag tant?

Hon har just börjat på större avdelning på dagis där de till på köpet har fått en affär som de kan leka med på sin lilla gård. Det märks ofta väldigt tydligt vad de leker på dagis. Igår lät det ungefär såhär. I samtal med mig.

-Du är tant mamma.

-Va? Jag är väl inte tant? ( )

-Jo, du är tant. Du ska köpa socker.

-Jaha. Leker vi affär? Fast jag vill inte vara tant.

-JO, men du ÄR det!

-Men om jag är tant, vad är du då?

-Ehhh, jag är … en kattunge

Okej, om det är såna spelregler så kan jag acceptera det. Men annars tänker jag minsann inte vara tant. Än på många år. Så det så!

Samtal med yttre rymden

Samtal vid frukostbordet mellan Storasyster och någon från Små Einsteins ute i yttre rymden. Hon pratar i en gammal mobiltelefon och verkar vara någon sorts sambandscentral som förmedlar även deras röster.

Till mig; Jag måste ringa till Einsteins först.

Hej Einsteins. När kommer ni? Är ni stora eller små? Små. Bra. Vi kommer sen. Ni kan komma till vårt hus. Det är stort. Där får ni plats. Ja. Bra. Kommer ni med raket? Vårt hus är stort. Då kommer ni sen. Bra.

Ja, fantasin är i som den ska. Livlig.

Påhitt och fantasi

Storasyster som nu är 2 år och 9 månader har en fantastisk och livlig fantasi och kommer ständigt med nya påhitt och idéer.

Igår hade vi sällskap med B och B´s morfar hem från dagis. Storasyster skulle absolut stanna på en lekplats och leka. Lillebrors status var en helt annan och vi hade inte möjlighet att stanna. B skulle gå hem och förstod att det inte var läge att stanna och leka. Men storasyster som har kommit in i en fas där hon ska bestämma och ha sin vilja igenom klättrade helt enkelt upp i snöhögarna och klätterställningarna medan B snällt väntade vid Lillebrors vagn.

Gjorde vad jag kunde för att prata Storasyster tillrätta och att B och hennes morfar snart skulle gå hem (det brukar bita och hon kommer oftast på andra tankar då, eftersom hon inte vill bli lämnad av B).

Storasyster: Nä, de får vänta på mig. Jag VILL leka här.

Jag: Hur länge tror du att de vill vänta här på dig då?

Storasyster: De får vänta på mig, i två nätter.

Jag: Två nätter? Är inte det väldigt lång tid för dem att vänta.

Storasyster: Jaa, dom ska vänta på mig. De ska sova i ett tält. Ett gult tält.

Snigel i sängen

Storasyster drömmer en hel del nu för tiden.

För någon vecka sen vaknade hon och grät. När jag tröstat henne kunde hon till slut berätta vad hon drömt.

-Sniglar. I min säng.

Några kvällar senare vid läggningen lurade vi tillsammans bort sniglarna så de inte kunde störa henne när hon somnade. Vi gömde oss under täcket.

Igår läste vi en bok med djur och deras bon. Sniglar kom på tal och jag frågade vart de bor. För mig var svaret självklart. Ack så fel jag hade.

-I min säng!

Jag hoppas sniglarna flyttat ut nu när vi möblerat om, igen.

I barns självklara värld

När små barn tänker och fantiserar är allt möjligt. De är så fria från alla ”vuxna” begränsningar som vi drar på oss med åren. Framför allt är allting så självklart i deras upplevelser och de vill förstås meddela vad de ser och upplever, kanske för att kolla vad som är ”rätt och fel”.

Här kommer några meningar/citat som jag sparat på:

1: Vid middagsbordet pratade vi om ditten och datten när Storasyster plötsligt får syn på den nya boken som ligger på bordet och utbrister; ”Den har inga ben, den kan inte gå. Det kan du pappa, och du mamma, och jag”.

2: Vi vaknade av att Storasyster pysslade på sitt rum, öppnade och stängde dörren gång på gång. Pappan gick dit och blev inbjuden att komma in och leka. När han sa att han behövde gå och kissa först utbrister hon självklart ”Det behöver inte jag, för jag har blöja. Då kan du byta den sen”.

3: Hon blev stoppad att gå in bakom disken på Claes Ohlsson av mormor som sa att där får bara farbrorn som jobbar gå (det var säkert bara en ung kille som kallades för farbror.. Haha). ”När jag blir farbror ska jag jobba där”.

4: Upp blir Uppåt. Ner blir Neråt och Runt blir ju då självklart Rundåt.

5: När vi var ute och gick i solskenet i helgen kommenterade hon nästan alla vi mötte. När hon såg någon som var äldre (än mamma & pappa) sa hon: ”Det där är inte min mormor. Min mormor heter min Elisabet.” När hon såg en tjej (något yngre än jag kanske) ”Det där är inte min mamma” vilket tedde sig självklart i sammanhanget eftersom det var jag som sköt på vagnen. Dessutom trodde jag inte hon behövde konstatera en sån självklar sak…

Men men, ingenting är väl just självklart i hennes värld. Det är väl det hon håller på att lära sig kanske.

Viktiga telefonsamtal

De senaste dagarna när jag iakttagit min dotter i hennes lek så har en fråga dykt upp i mitt huvud.

-Hur viktiga telefonsamtal är det vi ringer till varandra egentligen??

När hon låtsasringer (kan vara i allt från en telefon till fjärrkontroll eller en leksaksskruvmejsel) låter det ungefär så här;

Först förklarar hon för mig vem hon ska ringa till.

-”Ska ringa Belles mamma” Sen låter samtalen ungefär såhär:
-”Hej Lisa, va gö du? Flyger flygplan. Jag åsså flyga flygplan. Jaa. Hejdå”

Mycket viktigare än så är det inte. Eller kanske det är just det det är. Vad vet jag? Inte vet jag vad som rör sig i hennes huvud i alla fall.

Tidig telefonvana

Morgonens telefonsamtal till pappa som fyller år och cyklat iväg för ett par timmar med egen tid lät så här:

(pratar i en liten ficklampa)

”Hej pappa. Va gö du? Du cykla iväg. Vi é hemma. Göra tårta ti dig. Hejdå”

Nästa samtal:

”Hej pappa. Va gö du? Du cykla iväg. Ja. Hejdå” Sen såg hon på mig och sa: ”Pappa ringde i mig”.