Underbara älskade

Inte så vanligt förekommande men ibland händer det även den bästa...

Lillebror får fortfarande inte så mycket plats härinne som han faktiskt förtjänar.

Kanske beror det på att det just nu flyter på bra och då blir det mindre för mig att skriva om. För det är mycket runt omkring Storasyster, hennes humör och trots, hennes kommentarer och sånt som jag behöver få låta pysa innan det blir för mycket och jag sprängs. När allt flyter så har jag mindre att skriva om. Gobitarna får liksom stå åt sidan för det som är jobbigare.

Det passar egentligen inte alls ihop med mig och hur jag ser på (och vill se på) livet.

För visst är det väl så att det man matar och vattnar är det som växer?

Om det är så skulle det betyda att ifall jag matar det som är negativt och jobbigt så blir det mer negativt och jobbigt. Och tvärtom förstås. Jag vet ju att det funkar så, ändå ger jag de jobbiga bitarna mer utrymme än de goda och härliga, åtminstone här på bloggen just nu. Kanske (eller ganska troligt) hänger det ihop med mitt tillstånd och hur jag mår. Och att det är något jag behöver göra för att lära mig att acceptera att de delarna också får ha en plats i livet. Att alla faktiskt har rätt till alla känslor. För så har jag nog inte alltid känt att det är.

Nu var det inte därför som jag började på detta inlägg utan jag ville ge lille söte Lillebror lite extra utrymme. Mata de härliga och varma bitarna istället.

Han har hunnit bli 8 månader och 8 dagar idag. Han väger lite mer än 8 kilo och ammar säkert 8 gånger om dagen. Ja, bara på dagen, för på natten då sover det lilla underbarnet. Han äter direkt ur förpackningen på morgon och förmiddag. Äter mosad fast föda till lunch och gröt i samband med att vi äter middag. Däremellan och efter får han tutten till mellis och innan han somnar. Så det blir inte riktigt åtta gånger, men sex eller sju, eller fem kanske. Lite olika.

Han skrattar hejdlöst åt sin älskade storasyster när hon busar med honom och gråter och säger ifrån när hon råkar bli lite för ivrig och intensiv och antingen välter omkull honom eller tar för hårt i honom. Han mår fortfarande bäst när han ligger på rygg och leker. Eller så sitter han upp och sträcker sig så långt han bara kan för att nå något som rullat ifrån honom. På mage blir han mest sur eftersom han fortfarande bara kommer längre ifrån det han vill ha. Har inte alls fattat det där med att dra upp benen under sig. Än.

Idag såg jag nämligen första tendensen till att lyfta upp även magen från golvet. Så kanske han kan bli en liten krypare ändå. Syrran var en sitthasare som snabbt kom på att hon kom framåt om hon satte ena foten i marken och hade det andra benet under sig.

Nu till det bästa av allt. Jag älskar hur han skrattar. När jag ammar så är han snabb och effektiv, vänder sig sen om, tittar på någon fläck i taket och skrattar förnöjt, innan han vänder tillbaka och fortsätter en stund till. Då med sina ögon långt in i mina samtidigt som han pillar på mitt halsband. Han har länge hittat rätt med nappen och tar ut den ur munnen när han ska hosta, och sätter sen in den igen. Jag älskar hur han gosar in sig i min famn när han är trött och faktiskt fortfarande ibland somnar i mina armar, med ansiktet trött vänt mot min hals… Det får han gärna fortsätta med, länge länge.

Underbara älskade Lillebror. Du är så fin och jag är så glad och tacksam att du ville komma till just mig!

Mycket mera vanlig min

Upp till bevis

Jag har ammat så mycket (läs ofta) de senaste veckorna så jag är lite öm och sviden i bröstvårtorna och ömsar dessutom skinn runtom.

I morgon är det upp till bevis om jag fått nåt för det. Det är dags för invägning och vaccinationen. Han har hunnit bli hela fem månader nu. Mer om det kan du läsa på barnens egen blogg.

Lillebror gillar OS

Nu så här när OS 2010 är över är det dags att summera lite.

Jag har sett mer av OS i år än jag gjort sen 94 då jag låg hemma med luftvägsinfektion efter en aktiv skidresa i Alperna. Fråga mig inte vart spelen gick, men jag minns att jag såg repriserna på dagen och direktsändningarna på natten. För jag hostade mig igenom nätterna och kunde inte sova.

Under detta OS har jag sett spelen på kvällarna innan barnen somnat och en stund efteråt, för att varva ner innan läggdags. Och för att det varit en hel del spännande tävlingar. Sen har jag sett nattsändningarna utan ljud, halvsovande i amningsfotöljen som nu faktiskt fungerar riktigt bra.

Eftersom Lillebror tydligen är för fin för att se repriserna på dagen har han nämligen vaknat stup i kvarten på nätterna för att äta. Vi har ammat, bytt kissblöja, ammat, han har bajsat, bytt blöja igen, han har vaknat till ordentligt, och börjat prata. I desperata försök att få honom att somna om har jag ammat lite till. Varpå han bajsat lite till… Ja, du förstår hur vi hållit på. Rena parodin vissa nätter.

Varför jag inte ammar i sängen? Bra fråga. Ibland gör jag det, men jag somnar liksom aldrig riktigt om. Och det verkar inte heller vara någon skillnad på hur ofta han velat äta ändå…

Jag tror helt enkelt att han är sportintresserad, kille som han är, för utan att säga det högt så har han lugnat ner sig lite nu. Fast säg inte att jag sagt nåt. För då ändrar han sig igen.

Evening from hell

Glad och tacksam att vi sluppit kolikbarn!! Verkligen.

För ikväll har vi en liten försmak av hur det kan vara. Inget hjälper mer än en kort liten stund. Nu har det börjat om igen.

Undra vad jag har ätit som gjort detta? Spenat till middagen, kan det verkligen påverka såhär?

För inte kan han väl känna av mitt usla humör på det här sättet

Vänteläge

Jag ska börja i en grupp med 3 andra små bebisar och mammor på BUP. Eller Mellanvården som de tydligen kallas.

Gruppen handlar om anknytning till bebisen och bearbetning av det som är jobbigt i situationen. Det är en pågående grupp och när en mamma är redo att gå vidare och klara sig på egen hand blir en plats ledig för en ny mamma med bebis. Barnen är alla under ett år.

Tanken var från början att jag skulle komma igång i januari. Första mötet med psykologerna var före jul och då skulle jag troligen få en plats i februari. Igår var vi där igen. Jag, Maken och Lillebror. Fortfarande inget datum klart och nu lutar det åt mars.

Dubbla känslor med det. Jag vill komma igång samtidigt som det är skönt att få några veckor att få komma in i mina nya rutiner. Gruppen innebär en hel dag med de andra mammorna och bebisarna och ett individuellt samtal varje vecka. Så det blir lite att stå i när det kommer igång. Jag har en hel del tankar kring vad jag vill och behöver jobba med, men det får räcka så här för nu. Orkar inte skriva mer för stunden. Haft en tung dag.

Sova på mage

De säger att man inte ska låta bebisar sova på mage. Men vad gör man när de somnar på träningsbanan

Somnat på mage, i gymet

Underbara… två/treårstrots

Ena sekunden är det hon som bestämmer, oavsett vad det gäller. Eller vad då ena stunden förresten? Om hon bara fick var det hon som bestämde allt, hela tiden. När hon ska äta, vad hon ska äta, vad hon ska ha på sig, eller kanske mer vad hon INTE ska ha på sig och när hon ska klä på sig, gå ut, borsta tänder, gå och lägga sig och framför allt när hon vill ha uppmärksamhet. Listan kan göras lång.

Ofta gör hon en STOOR sak av när hon inte får bestämma. Lägger sig på golvet, gömmer ansiktet i händerna och är helt förtvivlad. Stora krokodiltårar och snoret rinner.

Dessa stunder ska hon vara så stor och klara allt själv. Sen finns det stunder som är raka motsatsen.

Det är stunderna när hon bara måste sitta i mitt knä och äta men har slutat använda alla sina härliga ord för att berätta det. Det är bara ”eheheh” för att uttrycka vad hon vill. Charader var aldrig mitt bästa ämne. Nu får jag träna…
* När hon ska ligga i mitt knä som en bebis och dricka vällingen på kvällen.
* Ligga i Lillebrors spjälsäng.
* Eller när hon igår skulle absolut skulle ligga i Lillebrors vagnsinsats, leka med mobilen i hans vagn och bara bli gullad med, precis som den stora Lovabebis hon är. Då när hon inte ska vara stor och blir arg för minsta sak som inte går som hon vill.

Stunderna då hon inte trotsar eller ska vara liten bebis är hon lika charmerande som vanligt. Sjunger, fantiserar, leker, springer, hoppar och klättrar.

Härliga tider.

En dag i taget

Det har nu gått en månad sen Lillebror föddes. Han är precis en månad idag. Snart en månad och ett dygn. Som tvåbarnmor tar jag en dag i taget.

När han var två veckor gammal var det dags för Pappan att gå tillbaka till jobbet. Jag kände mig långt ifrån återhämtad. Hade några dagar just då som var urjobbiga. Ville bara vara ifred. Tålamodet i botten, gråten nära (hela tiden) och ville bara vara för mig själv och helst sova.

Härliga läkaren från sjukhusen ringde samma dag för att höra hur det var med mig. Innan jag knappt sagt något sa hon att hon skulle vilja sjukskriva mig, som en förebyggande åtgärd. Om jag och Pappan tyckte att det var en bra idé.

Eftersom jag har en lång förlossningsdepression i ryggsäcken från tiden efter Storasyster får jag helt enkelt acceptera att jag är i riskzonen för att hamna där igen, även om jag inte innan har velat tro att så skulle vara fallet. Nu har jag ett nätverk och ett skyddsnät omkring mig som håller koll på mig. Och där jag kan få ventilera mina tankar, oro och funderingar.

Känslorna och tankarna idag är långt ifrån hur jag mådde efter tiden med Storasyster som bebis. Tror inte heller att jag kommer att hamna där den här gången. Mycket tack vare mitt skyddsnät. Men med min historia och efter en mentalt påfrestande graviditet med mycket oro och bearbetning tar det extra tid och kraft att återhämta mig. Åtminstone om jag ska tro psykolog, läkare och barnmorska. Jag har stort behov av vila och avlastning för att orka med.

Vi pratade om det hemma i några dagar och kom fram till att det är precis vad vi behöver just nu. Så i drygt två veckor till är Maken hemma (till att börja med) så att jag får tid att vila och att komma in i rutinerna som tvåbarnsmamma.

Jag tar dagen som den kommer. Tar hand om Lillebror, ammar, byter blöja, ammar, vyssar, byter, ammar och så försöker jag sova så snart han har ett längre sovpass. Om inte Storayster kommer hem från dagis precis då förstås.

För att bryta mina mönster är några av rekommendationerna från psykologen att se till att komma ut lite varje dag, träffa vänner och andra mammor. Samt att sova, äta och klä på mig varje dag…. Som nybliven mamma hinner klockan bli både ett och tre på eftermiddagen ibland innan det är dags för en dusch och pyjamasen byts ut mot andra myskläder…

Namn i enmånadspresent

Vi hittade inget namn på ICA, hur mycket vi än letade och frågade vart de hade namnen. Kan det vara praktikanten som försnillat dem

Vi fick göra jobbet själva istället och i helgen bestämde vi att Bebisen alias Lillebror nu går under namnet Elmer. Idag har vi på enmånadsdagen öppnat ett konto och uppgivit hans namn. Så nu får vi väl anse det som officiellt…

Enligt sajten www.svenskanamn.se har Elmer ett germanskt ursprung, men kommer närmast från engelskan och betyder ”ädel” och ”berömd”. Det passar väl bra eftersom Pappans mål för sonen är att bli golfproffs… Känns ingen press min lille

Leka med Lillebror

Storasyster är väldigt omhändertagande och mån om att Lillebror har det bra. Har han inte sin filt i närheten så kommer hon med den. Ser hon något som jag brukar ha när jag ammar så kommer hon med det till mig.

Att leka med Lillebror som bara är två veckor är ju lite svårt kanske. Men prata med honom kan hon göra ändå, berätta att mamma kommer snart och ger dig ”blöstmölk” eller andra viktiga saker som att tala om vart hon är någonstans.

Igår var det någon som sa något om att prata med eller leka med Lillebror. Då la hon huvudet på sned och såg på honom samtidigt som hon sa:

”vet du lilla vännen, jag har en nyckelpiga till dig”

och så sprang hon iväg för att leta efter nyckelpigan som han kanske kan dra runt med om en sådär 10 månader, kanske…

Sova när bebisen sover

Det sägs att man ska passa på att sova när bebisen sover. Men hur gör man när bebisen plötsligt bestämmer sig för att ta ett långpass sömn på eftermiddagen mitt i middag och annat?

Dessutom bestämmer sig för att mammas bröst är bäst att sova mot just den här dagen (i bärsjalen). Han blir skitarg så fort vi byter ställning från magliggande på min mage till vad som helst. 

När maken slutligen är fri efter att ha nattat Storasyster och skulle kunna avlasta är klockan 19.30 och det är hög tid att amma igen. Åtminstone om brösten får säga sitt. (Nåväl, jag håller nog med brösten på den punkten, eftersom jag vill ta natt själv.) 

Vid den här tidpunkten hade jag kunnat sova i flera timmar redan, om inte om hade varit. Att väcka med blöjbyte hjälpte föga för nu. Han är visst inne i sin nattvila redan. Bara det att hans natt verkade börja redan kl 16 idag… 

Går jag och lägger mig nu slår jag vad om att han vaknar precis när jag slumrar in…

Mycket och fet mat i tuttarna…

Igår hade vi vårt första hembesök från bvc. Information och vägning.

Lillebror var ju inte så värst stor när han kom, med tanke på att han legat kvar en och en halv vecka extra. Närmare liten för sin ålder än medelstor enligt ”kurvan”. När vi var på återbesök på BB tyckte barnmorskan att han gått ner på gränsen för vad som är ok (10 %). Vi skulle vara noga med att han fick mat flera gånger på natten så att han verkligen gick upp i vikt. Vi skulle också in och väga honom igen.

Själv kände jag mig innan inte alls orolig. Jag visste ju att mjölken runnit till och att han fick så han nästan storknade när han åt. Barnmorskorna kan sin sak med att göra någon som är lugn orolig . Väckte honom natten efter när jag själv vaknat och brösten spände…

På återbesöket förra onsdagen vägde han 2975 gr och på BVC två dagar efter 3050 gr och jag kunde pusta ut. BVC-sköterskan hade sagt att han borde väga 3000-3100 gram.

Igår på hembesöket vägde vi igen, fyra dagar senare. Peter (bvc-sköterskan) sa innan att han vill att de går upp ca 200 gr/vecka och jag gissade på kanske 3200 gr.

Han vägde hela 3400 gram. 350 grams viktuppgång på fyra dagar och 425 på en vecka… Det innebär att han redan passerat födelsevikten inom 1,5 vecka, vilket de bör göra inom två veckor. På viktkurvan såg det ut som den svarta pisten ”Väggen” i Sälen…

Inte konstigt att han sover gott och bajsar stup i ett.

Är så tacksam för att det funkar så bra den här gången. Jag hoppas det håller i sig.