Kärleken till en liten son

Jag kryper ner i värmen där Lillebror sträckt ut sig och somnat i den böljande sängen. Värmen sprider sig i min kropp. Den kommer inifrån.

Jag är så glad att han ligger här. Jag är så glad att han vill ligga i vår säng. Och jag är så glad att jag vill att han ska sova mellan oss.

Jag känner de små mjuka fötterna trampa på mina ben och min mage när han letar efter en skön ställning intill mig, under mitt täcke.

Han vaknar till och sätter sig upp. Kanske undrar han vart han är. Om han är trygg och kan sova vidare. En liten stund lägger han sig över min mage innan han rullar ner över min arm igen. Han nöjer sig inte med nappen i natt och i min längtan över att äntligen få somna är jag glad att han finner närheten och lugnet i mitt bröst. Han äter och minuterna innan jag somnar tänker jag på hur jag ska kunna sluta amma.

Jag är så tacksam att jag gav mig tid. Och att jag lyssnade på min psykolog när jag redan för ett år sen var redo att ge upp amningen. Att jag då trodde att det var den som gjorde att jag mådde dåligt. Hon tänkte att amningen var viktig för vår anknytning och nu i efterhand vet jag att det inte var amningshormonerna som gjorde skillnad. För i så fall hade inte allting vänt som det gjorde i september.

Sakta men säkert

Sakta men säkert börjar vi bli klara med vardagsrummet.
• En golvlist per dag har kommit upp. Ikväll fick därför tv-bänken inta sin rätta plats igen.
Det tar sin tid att renovera med småbarn…

Sakta men säkert håller jag på att sluta amma. Kanske.
• Åtminstone är jag nu okej med att sluta. Lika okej är jag med att fortsätta. Och det är så skönt att känna så.

Det bästa vore ju förstås att det blir naturligt att han slutar. Tror kanske det kan vara för att han inte äter tillräckligt med ”riktig” mat på dagarna som gör att han vaknar så mycket på natten. Nu vaknar han iofs inte så mycket längre. Men vaknar han från fyra och framåt så är han bara arg och vägrar somna om. Maken som är uppe med honom då, säger att det är stor skillnad från när han vaknar tidigare på natten.

I morse blev han inte ens nöjd efter att jag ammat honom klockan 5, fast det borde ha funnits tillräckligt (hur jag nu kan veta det). Han blev glad igen efter gröten.

Med det i bagaget blev det andra matrutiner idag. Ingen stödamning här inte.

Så här har dagen varit;
04: dagen börjar, med gnäll
05: amning
06,30: gröt med hallon. Slurp
08-10: sova
10,30: lunch. Ris, kyckling och pumpa. Gårdagens rester. Jordgubbs- o hallonmos. Smaskens
12,30: mellis med gröt. Slurp
14-14,40: sova
15: mellis 2. Lite vitt bröd och halv banan samt knappt 1 dl Brämhults hallondryck. Slurp igen…
Ca 16,30: drar mig i tröjan o visar att han vill ha mat. Igen.
17: middag med blodpudding o hallonmoset igen. Det mesta hamnar på golvet. Förutom bären förstås. Det sväljs alltid. Minsta droppe.
19: en portion gröt, för tredje gången idag.
19,30: nattning med liten kvällsslurk. Som vanligt när han ätit kvällsgröt är han inte särskilt intresserad. Somnade bra med bara lite gnäll.

Nu hoppas vi på bättre natt än igår när han tyckte natten var slut kl 4.

Sluta eller fortsätta

Lillebrors sömnmönster håller i sig. Tyvärr.

Han somnar före åtta efter att ha bökat och lekt i sängen ett bra tag. Sen vaknar han alltid runt 01-02 och sover sen rätt illa resten av natten. För några veckor sen gick det bra utan att amma honom. Det har ingen betydelse om han ätit gröt på kvällen eller ej. Ammar jag när han vaknar så vaknar han ändå. Ammar jag inte så är det ändå samma sak.

Sista veckan har jag givit upp o lägger honom intill mig när han vaknar. Tänker att då får jag iaf sova lite. Och lite är precis vad det blir. Oavsett hur jag gör.

Så fort det blir lite mer amning så tar vänstra mjölkkantinen stryk. Och den högra duger inte mer än för lite snutt.

Nu har jag ju ammat honom ett helt år. Ett helt år mer än vad många andra gör. Så det kan tyckas att det väl bara är att sluta då. Vi gillar det ju båda två så det vore ju trist att behöva sluta med något som ändå funkar för oss. Oftast.

Nu börjar jag känna att jag inte orkar mer om det ska fortsätta så här. Sen har vi det ju lite rörigt här hemma också utan riktig säng och allt. Så det gör ju sitt till.

Men kanske får jag ge upp den där tanken på att han inte ska få välling på kvällen.

Sist fick han ont i magen så det är ytterligare en anledning till att jag hellre avstår. Plus att jag inte märkt nån skillnad på när han ätit mycket eller lite på kvällen. Kanske det ändå är värt ett försök…

Lite förvirrat inlägg kanske men behövde samla mina tankar lite. Nu är det dags att sova.

Brutna barriärer

Vi har brutit några barriärer här hemma sista veckan:

• Jag har slutat nattamma. Visserligen får jag söva om några gånger under natten, men han äter inte.

• I veckan har jag nattat båda barnen själv. Två kvällar på raken och jag är grymt imponerad över föräldrar som har det som vardag. Need I say more?

• Lillebror somnade i egen säng igår kväll. Vilket framsteg. Vi är på rätt väg!! Jag och Storasyster sjöng Sången om sommaren femtielva gånger, jag buffade i rumpan och vickade lite på sängen tills han somnade. I egen säng. Utan att tutta.

Sen sover han rätt bra i egen säng också. Där är jag lite mer kluven eftersom jag gillar att ha honom i sängen intill mig. Däremot blir det svårare att stå emot amningen på natten så jag får ta det onda med det goda.

Stopp i mjölkfabriken

Det finns många åsikter kring amning. Vissa är säkert sanna. Andra är just åsikter vilka är olika för olika mammor.

• Alla kan amma
• Det är bara att lägga barnet vid bröstet i början. Det vet vad det ska göra.
• Det är mysigt, underbart och härligt
• Ju mer man ammar desto mer mjölk. Mao; för att öka tillgången, amma ofta
• Ammar man mindre minskar också mjölken
• Man är en ”sämre” mamma om man ger flaska (absolut inte min åsikt)
• Barn som får flaska på kvällen sover hela nätter. Andra inte

Osv osv. Listan kan säkert göras lång. Jag skriver heller inte att alla dessa åsikter är mina egna. Men det är sånt där som småbarnsmorsor ofta snacka om över en Latte eller två.

För egen del har jag med Lillebror lärt mig att tycka om att amma och jag har ingen tanke på att sluta förrän han fyller femton, eller nåt åt det hållet. Storasyster slutade jag amma efter 10,5 månad och hon sökte aldrig, ALDRIG, bröstet efter det.

Jag tycker att det är mysigt när han ligger där och med sina små händer plockar ut bröstvårtan och stoppar in den igen, som om den ligger fel i munnen eller nåt. Jag gillar att kunna ge honom tryggheten, närheten och näringen. Jag fascineras också ibland över hur han håller på på kvällarna då han kryper runt i sängen, borrar ner huvudet i täcket, upp igen, tillbaka till mig. Suger lite, kryper iväg igen. Lägger sig över min mage för att få tag i det andra bröstet och ibland nästan ligger upp och ner för att få i sig några droppar. Tills han är så trött så han inte längre orkar krypa iväg utan stannar kvar och äter sig så mätt så han plötsligt bara vänder bort huvudet och toksover.

När Storasyster var i samma period och kröp omkring samtidigt och låg upp och ner gillade jag det inte. Då ville jag bara sluta. Nu tycker jag det är lite lustigt och gulligt.

Här är mina tankar kring punkterna ovan;

1. Jag tror inte alls att alla kan amma. Det finns en massa skäl till varför vissa inte kan. Sen vill inte alla heller. Och det är också helt okej. Deras barn blir också människor. Och mammorna blir mammor.
2. Skitsnack. Det är långt ifrån självklart att barnet vet hur man ska göra. Än mindre mamman. Det är SKITjobbigt i början. Gör ont som fan och man får profylaxandas för att slappna av.
3. Återkommer till det där med härligt eller inte.
4. Ju mer man ammar desto mer mjölk – se punkt tre.
5. Min erfarenhet är att det stämmer. Annars skulle man ju gå med mjölk i tuttarna tills man fyller nitti.
6. Moderligheten ligger inte i huruvida man kan eller vill ge sitt barn mat från bröstet eller ej.
7. Det där med att sova hela nätter tror jag mer har att göra med vilket barn det är. Båda mina barn har tidigt sovit hela nätter utan att matas med flaska på kvällen.

Inlägget skriver jag för dem som tror att det BARA är härligt och fantastiskt. Visst är det härligt. Om man får det att funka för både barn och mamma. Vilket inte alls är självklart. Men OM det funkar så kan det vara både mysigt och fantastiskt och en källa till närhet för både barn och mamma. (men det kan man ju få även med flaska)

Men så finns de där tillfällena när ungen snart är elva månader och får feber och inte vill annat än att amma. När det finns mjölk så det räcker efter den vanliga måltidsordningen med kväll, morgon och ibland en gång på dagen. Plötsligt ska det ammas flera gånger på dagen och även på natten, eftersom han är för trött och ovillig att äta något annat.

Eftersom kroppen är så finurligt ordnad så hörsammar den barnets röst och skickar iväg en order till fabriken att här förväntas mer mat. Eftersom det är leveranstid på någon dag eller två så kommer mjölken igång lagom tills ungen har blivit piggare och inte längre vill ha så mycket  Då spränger det i bröstet som för att tala om att ordern är framkörd.

Det är bara det att mottagaren har ångrat sig lite och tycker något annat är mycket mera intressant och själv finner man sig stående som en kossa i ett varmt ångande bås och mjölkar och masserar för att få loss det där som inte kunde levereras. Och om det inte släpper så väntar mjölkstockning och 45 gradig dusch i en timme för att lossa upp det där bröstet som ungen inte velat äta från på lääänge mer än på kvällen i en särskild ställning och där mjölken blivit till gammal klumpig grädde som satt sig fast som en propp. Men nu ska här fram mjölk…

Kunde han inte åtminstone haft vett att beställa fram mer där kranen redan är fullt öppen? Det hade liksom varit lättare då, än att få fart på ett som bara strilar lite och som kalkat igen en aning.

Eller så är det de där gångerna där suget på ”pumpen” är så starkt så det känns som vacuum när han suger. Och det gör ont, även om tuttarna är vana efter nästan elva månader.

Men visst är det härligt att amma. Jomenvisstserru!

En smula i ofas kanske

I två dagar och nätter har jag tokammat en febersjuk Lillebror. Han har endast småätit lite annan mat. I stället har han sovit, eller åtminstone halvsovit i vagnen, yrat och gnytt med dryga 39 grader mest hela tiden.

Efter en tuff natt som avslutades med sista suppen klockan 06 och sen sova i vagnen på inglasade balkongen ett par timmar har febern släppt sitt grepp. Fortfarande nekat vanlig mat under dagen.

En lång sovstund sent på eftermiddagen gjorde visst susen. För nu är han pigg. Vill inte sova och inte ligga still och amma.

Jag däremot: Sprängfullt bröst som ömmar som efter första veckans amning. Ouch! (Det är rätt snabb leveranstid ändå.) Och trött som en tok efter två vaknätter och vill bara gå och lägga mig.

Behöver jag skriva att vi är bara en aning i ofas?

Snabb i vändningarna

Vi är hemma igen efter lite mer än två veckors turné med besök hos vänner, stuga bara för oss själva i en vecka och sen besök hos Morfar och Ylva.

Innan vi åkte har Lillebror utan problem kunnat sova i sin spjälsäng på högsta läget utan att vi varit rädda för att han skulle klättra på kanterna och kunna trilla ur.

För en och en halv vecka sen hade han bekymmer att ta sig över trösklar när han kröp. Nu drar han sig upp till stående, står på knä, kryper och tar sig också några steg framåt med händer och fötter i golvet. Med rumpan i vädret.

Två veckor har gått sen vi åkte hemifrån och det är inte tal om att han kan ligga i sin säng innan vi har sänkt ner hans madrass. Å andra sidan ligger han gärna intill mig och sover i alla fall. Och äter när andan faller på. Ibland vaknar jag av att han drar mig i bröstvårtan för att han ska komma åt. Skönt värre. Not!

Amningshyss

Lillebror har äntligen kommit på att han inte behöver ligga på rygg resten av livet.

Han tränar särskilt gärna på att vända sig till mage när jag ammar honom på sängen. Sen gör han allt han kan för att ta sig tillbaka till tutten för att fortsätta att äta. På mage.

Då är det bra med långa tuttar.

Andra hyss, som inte gillas, är att han prompt ska stoppa in fingrarna i min mun när han äter. Och dra i läppen med sin lilla krok till pekfinger. När jag hindrar honom går han på näsan i stället. Han är stark den lille filuren. Fy dig!

Bestämd åsikt om amning

Det finns både för- och nackdelar med att vara lattemorsa till två ungar. En av fördelarna är onekligen att jag med andra ungen kan slappna av lite mer (eller är det för att de är olika kanske) och också veta mer vad som är smart att göra för att få till det som ibland inte är så solklart.

Det är lätt att stånga huvudet i väggen för att få igenom det man själv vill. Misstänker att de flesta föräldrar med en extra trotsig unge vet vad jag menar. Det enda som sker är ju att det bara blir ännu svårare och tar än längre tid att få ungen dit man vill. ”Follow, pace, lead” som det skulle heta på NLP-språk är kanske en lite smartare väg.

Att istället följa barnens behov och uttryck kan göra det så mycket lättare ibland. Med en galet viljestark dotter kan jag lugnt säga att jag fått träna en hel del på detta.

Så när min lille kille nu har börjat visa sin bestämda åsikt om hur han vill att mjölken ska serveras fann jag mig själv i eftermiddags plötsligt liggande på golvet i en provhytt.

Vart har du gjort det någonstans?

Nattliga funderingar

Vaknade klockan fyra i morse av att Lilleman stånkade i sängen utan att egentligen vara vaken. Eller var det för att tuttisarna sprängde även den här morgonen? Jag trodde inte det gick efter sex månader. Trodde det skulle avta med mjölken då. Men inte här inte. Den här gången är det verkligen inte ett problem.

Gick upp för att lätta på trycket (och ge honom det på flaska när han väl skulle vakna). Pumpade lätt och snabbt ut 120ml från höger bröst, bara genom att tömma ut det som var spänt.

Fåglarna kvittrar utanför det smutsiga köksfönstret. Fortfarande mörkt ute. Våren och ljuset är snart här.

Lilleman gnäller lite igen och jag tar upp honom. Hellre ge honom mat nu och få sova sen än att tro att jag ska få somna om, för att sen bli väckt fem minuter senare.

Han är varm. Väldigt varm. Dumma täcket som är så stort. Och varför ska han envisas med att ha hela täcket över ansiktet? Eller är det feber? Han har 38,6. Feber! Skit! Vi som skulle på frukost på syrrans dagis i morgon.

Jag ger honom flaskan som han tömmer utan att blinka. Lätt match. Rapar lite och lägger honom till andra bröstet. Bröstet som alltid är mer välfyllt. Han tömmer det också. Utan att blinka. Jag hjälper lite på traven genom att massera de lite hårdare partierna på slutet. Först då verkar han bli nöjd. Hur mycket får han i sig egentligen?

Han rapar och gnäller. Tror det är bajs på gång. Lägger honom på armen igen och hjälper honom få upp benen mot magen. Han gnyr lite, tar några djupa andetag, stänger ögonen och somnar. Vad nu?

Sitter med honom i famnen och förundras över hur det kan vara så annorlunda. Att en kan vara så lugn och ha så lätt komma till ro när den andra är allt annat. Det ljusnar ute. Fåglarnas kvitter tilltar. Min trötthet likaså. Dags att sova en stund igen innan dagens brus överröstar tystnaden och fåglarnas underbara sång.

Torsk ska behandlas med rätt metod

Jag har haft problem med boobsen och amningen sen i början på mars.

Det började med att huden runt om blev röd, vårtorna började flaga och till slut blev det sprickor runt om. Det var INTE skönt att amma då vill jag lova. Köpte såna där tuttkupor med ett nät för att låta dem lufta och torka ordentligt emellan. Problemet då var bara att jag ständigt gick med runda fläckar på tröjan och behövde ha extra skydd utanför, vilket i sin tur gjorde att det ändå var fuktigt därinne. Dead end.

Jag misstänkte att det var torsk då jag såg att han hade vita fläckar i munnen, men hade ingen aning om att det kunde sprida sig så.

En morgon stängde jag igen lika fort som jag öppnade mjölkbaren. Aldrig att han fick äta från den. Amningscentralen gjorde en odling som inte visade svamp och jag började träna ett nytt grepp. Plus att jag pumpade mycket istället.

Det gav inte med sig och jag penslade Lillebror i munnen med Loka (med bikarbonat) och egen blandning med 1 dl vatten och 1/2 tsk bikarbonat. Och boobsen. Ingenting hjälpte.

Till slut var jag på bvc och fick utskrivet Mycostatin. Vilken lättnad. Två dagar tog det sen, var mina stora juveler fina igen. Det har inget med hans grepp att göra. Han har sannolikt varit stirrig vid bröstet för att han haft ont i munnen. Eller för att det inte smakat som det brukar. Jag menar, hur gott är det egentligen med blod… Nu ligger han lugnt och äter tills han är mätt. Efter sisådär 10 minuter. Tops.

Lita på din egen känsla när det gäller ditt barn och din kropp…

Mjölkstockningen verkar ha släppt

Kurerat mjölkstockning med massage i duschen med 43-gradigt vatten i 40 minuter. Ammade Lillebror i värmen direkt därefter. När han blev sur för att han inte blev nöjd och var trött la vi oss på sängen i stället.

La varm vetekudde på bröstet samtidigt som han ammade och vips så hörde jag honom klunka igen. Han slappnade av och fortsatte att tömma bröstet. Vilken lättnad. Det släppte till slut!! Han somnade. Jag somnade.

Nu blir det till att hålla boobsen varma under vårkyliga dagar. Det värsta är att jag blir toksvettig själv om jag har lite för mycket på mig så jag är bra på att knäppa upp för att hålla jämn temperatur. Det kommer jag vara försiktig med nu.

Nu återstår att behandla torsken med att pensla med vatten med bikarbonat (vichyvatten) flera gånger om dagen. Ikväll har jag kokat alla nappar igen och även hårda leksaker. Men hur sjutton gör man för att sterilisera allt han har i munnen?? En bebis på 6 månader stoppar ju verkligen allt i munnen, tvättbart eller inte.