Jag slänger mig ut

Jag har anmält mig till en ettårig kurs (på deltid) som jag velat gå i flera år. Med tanke på barnen och på hur jag har mått har det inte varit aktuell innan att gå. Jag har haft fullt upp med att ta hand om mig själv, få familjelivet att flyta på med rutiner som att äta mat och duscha och så och att ibland också få lite tid för mig själv.

Nu ser jag ett stort och starkt ljus framför mig. Lillebror börjar snart på dagis och det är dags för mig att skapa det som jag vill ha ut av vardagen. Med arbete, träning och ekonomi. Utöver familjelivet förstås.

Det är mitt år i år och det är så spännande!!

Boob job

Under nån av alla kurser jag gick för mellan fem och tio år sen satte jag upp ett mål att förminska mina bröst.

Nu är det inte mer än runt två månader kvar innan jag faktiskt ska göra det. Jag var på konsulterande möte i torsdags och trodde innan att jag skulle behöva kämpa lite för det och att jag inte ”kvalificerade” mig för att Landstinget skulle betala.

Så jag blev både överraskad och lite nervös när hon bara var positiv och sa ”va kul” flera gånger. Jag har tydligen bra förutsättningar för att göra dem mindre… Tacka f-n för det. Konstigt vore väl annat med mina I-kupor.

Vi pratade lite storlekar, vad jag vill ha och att det finns tid att bestämma och prata mer på operationsdagen. Jag kan inte vänta så länge med att bestämma mig. Så idag har jag kollat bh. I minimini storlekar. För mig. C och D kupor. Hur skulle det se ut på mig?

Jag kan ju inte precis hålla upp en bh framför mig och se hur det kan se ut. Tuttisarna är ju där de är.

Har du nåt bra tips?

Igår smygkollade jag i yogastudion för att se vad jag kan tänka mig. Men från att smygkolla till att fråga vilken storlek de har är ett rätt stort steg tycker jag. Där går min gräns, för nu åtminstone.

Maxad torsdag

9.00: dagislämning.
9-10: snabb handling på Maxi. Blöjor slut så inget att skjuta på.
10-11: hem, packa upp, äta GR2 Control för att ladda inför yoga kl 12, packa väska.
10.30: mormor kom och älskade Lillebror blev sååå glad
11: iväg till yoga. Parkera bil på plats jag kan hämta upp i em. T-bana till Skanstull och Bikram yoga söder.
13.30: slut efter bikrampass. Höjer blodsocker med två clementiner.
14.30: konsultation på Plastikkirurgienheten på Sabbatsberg för bröstförminskning. Datum för OP inbokat. Oooohhh… Nu blev det lite läskigt plötsligt. GR2 Vanilj som måltidsersättning.
16.10: enskilt samtal på Mellanvården i Globen. Ögonen trillar nästan ihop av trötthet nu.
17.30-18.30: köpt utlovade ”dansskor” till Storasyster, letat present till finaste B som blir 4 år i morgon och ätit en sushi. I Globen.
18.30: tar bilen jag parkerade i förmiddags och drar iväg till Telefonplan där världens bästa kurs, isa Experience, hålls i helgen.

Ca 23 är jag hemma igen. Längtar redan efter sängen och att stänga igen ögonen. Här behövs kaffe!

Dags för isa Experience igen

Helgens sysselsättning är bokad. Det är dags för isa Experience igen. Det är några år sen sist.

Tack J för att du påminner mig!

Nån som vill hänga på?

Unnar min kärlek en bra kväll

Jag har namnsdag idag.

Det firade jag med att skicka iväg käraste Maken på den här föreläsningen med Joseph McClendon på måndag. Jag hade själv gärna gått och ännu hellre tillsammans med Maken. Nu är det inte möjligt att lösa med två små hemma och en barnvakt som är bortrest.

För två år sen fick jag chansen att gå på Tony Robbins när han var i Sverige och det var sååå givande och helt enkelt skitbra. Joseph McClendon är visst chefstränare på Tony Robbins Master University och lär vara riktigt bra. Och eftersom jag fick gå när Tony var här tyckte jag att det var Makens tur att komma iväg den här gången. Det är han värd!

 

 

Måndag morgon

Har:
• En förkyld son som sover i vagn
• En dotter på dagis med misstänkta utslag på magen
• En haltande vagn som snart behöver ett nytt däck
• En kropp som behöver en skön säng att sova i
• och ett hem som behöver lite garderober och hyllor på plats

Annars är allt bara bra med mig. Njuter av en latte i lugn och ro och unnar mig och Maken en kväll med föreläsning på Yes group. Kolla in sayyes

isa Experience

Det är detta seminarie jag skrev om i början av bloggen.

Det är ganska länge sen jag aktivt pratade om seminariet med andra än min man och vänner jag vunnit där. Inte för att jag på något sätt har glömt bort det eller inte längre tycker det är viktigt. Jag har helt enkelt haft annat i åtanke som jag jobbat med. Som att vänta mitt första barn, bli förälder, byta bana yrkesmässigt och så bli gravid igen…

Under den senaste veckan har det dock väckts till liv igen och jag funderar lite på vad anledningen till det är. Dels har jag själv pratat med ett par vänner om det och på vilket sätt det berikat mitt liv de senaste åren. Sen har jag också fått frågan ett par gånger från andra som har undrat och varit nyfikna. Varför detta nya intresse, så här flera år senare? Har jag ett nytt förhållningssätt idag? Eller är det bara en ren tillfällighet kanske…

Oavsett anledning så är detta ett seminarie som jag varmt rekommenderar alla och envar att uppleva. Med egna ögon, öppna eller stängda, för att själv ta reda på vad det kan göra för dem. Vad du får ut av det är vad du själv gör det till. Men att det är en stor upplevelse, det vågar jag i alla fall ge löfte om.

Det är utmanande, roligt, läskigt, fantastiskt, växande, humor, kärlek och en stor investering för livet.

Det var med isa Experience det började

I januari för sju och ett halvt år sen gick jag ett seminarie (isa Experience) som fick mig att se vad det kan innebära att gå utanför cirkeln. Att bryta barriärer.

Innan jag gick seminariet såg mitt då rätt miserabla liv ut så här:

Jag skulle fylla 30 år i februari. Jag var arbetslös efter att ha blivit uppsagd från mitt jobb på resebyrå efter 11 septemberkraschen. Jag vägde säkert 15 kg mer än jag borde och hade börjat ta tag i det, tack vare att jag blivit arbetslös och plötsligt hade tid. Hade en pojkvän som jag inte kunde kommunicera med. Jag tyckte att jag var övertydlig och ändå förstod vi aldrig varandra. Det var en massa tjafs och gnäll. Mycket var säkert mitt ansvar. Men det tyckte jag inte då. Mig var det ju inget fel på. Förutom att jag inte mådde bra och var väl medveten om att jag gjorde samma sak om och om igen, fast jag sa att ”det här är sista gången” eller vad det nu kunde vara. Helt klart så var jag fast i ett ekorrhjul. 

Jag visste att jag ville ha en förändring. För som jag hade det då ville jag inte ha det. Jag fick chansen att gå isa Experience som jag inte förstod något av vad det skulle vara innan jag gick. Det verkade konstigt och hemligt. Och samtidigt rätt läskigt. Men jag hade lärt mig många år tidigare genom min terapi att det var genom att göra det läskiga som jag växte. 

Framför allt så litade jag på personen som rekommenderade mig att gå och tänkte att ”sämre än så här kan det ju ändå inte bli”.

Kursen fick  mig att våga göra saker jag aldrig ens skulle ha drömt om att utsätta mig för. Jag fick verkligen gå utanför cirkeln. Min komfortzon. Och jag fick lika snabbt upptäcka vilken belöning jag fick på andra sidan. Jag började upptäcka vad som fanns där utanför min lilla låda.

Plötsligt kunde jag och min dåvarande pojkvän börja förstå varandra. Jag insåg att det som var självklart för mig var allt annat än självklart för honom. Ett väldigt banalt exempel (som gjorde stoooor skillnad för oss) är att om vi skulle iväg någonstans hade vi helt olika uppfattningar om tid. Kl 15 betydde för mig att vi kunde gå ut genom dörren kl 15 el. kanske 5 över t.o.m. För honom innebar det att han ville sitta i bilen absolut senast 14.55. Så att han var stressad när jag fortfarande sminkade mig kvart i kunde jag börja förstå, efteråt, när vi kunde kommunicera om det på ett nytt sätt. Låter kanske som en enkel sak, men jag lovar, det finns många banalare saker än tid som par bråkar om.

NU: Idag kan jag fråga min älskade man ”när du säger xxxx, menar du då att xxx?” om jag misstänker att jag kanske inte tänker precis som honom i en viss situation. Ganska ofta upptäcker vi att våra tankar om något inte stämmer överens. Det hade jag ingen tanke på innan att jag kunde göra. För vi var inte medvetna om att vi kunde ha så olika uppfattningar om samma sak, min dåvarande pojkvän och jag.

• Jag kunde skapa helt andra relationer i mitt liv, med de personer som redan fanns i min närhet. Jag förstod att ansvaret var lika mycket på min sida.
• Jag fortsatte att gå ner i vikt och på 5 månader hade jag nått mitt mål på 68 kg. 13-14 kg lättare. Vilken känsla!!
• Mer och mer gick jag utanför cirkeln och fick in tanken ”I can´t I must” i min vardag.

Det var här min resa till att inse Belöningarna med att Bryta Barriärer började ta fart. Men den största belöningen var nog ändå när jag trotsade den där rädslan för att åka på semester på egen hand. Mer om det här.