Självbestämmande barn

Följande inlägg skrev jag för flera veckor sen, men la aldrig upp… Nu ko
Mer det.

***************

Jag har skrivit mycket om ämnet förut.

Hon har ett STORT behov av att bestämma själv, vår Storasyster. Vare sig det handlar om att äta, kissa eller vad hon ska ha på sig, sä är det HON som ska bestämma. Eller små saker som att nånting inte blir som hon vill. Jag tror hon ser tydligt framför sig hur nånting ska vara och flippar ur när det inte går. Hon slutar använda hela sitt enorma ordförråd och bara gnäller och gråter. Hon spelar ut hela sitt dramatiska register och när det är som värst sparkar hon och slåss.

Det har varit mycket bättre ett bra tag nu men de senaste veckorna (att det blir för lite stimulans då hon är ledig från dagis spelar säkert in) har kulminerat kring tjat och tjafs kring mat. Vi har helt klart hamnat i en ond cirkel där hon inte vill för att hon förväntar sig tjat och gnäll. Hon låter bli att äta och blir så trött och energilös så hon bara gråter. Vi behöver tjata och truga för att få i henne mat eftersom vi inte helt enkelt inte orkar med gnället längre.

Att det helst bara är naturella köttbullar och makaroner hon ska ha gör det inte lättare. Eller vitt bröd med smör. Eller yoghurt med russin. Ser det bara lite annorlunda ut så låter hon oftast bli. Radar på snabba kolhydrater verkar hon ha…

Jag ifrågasätter mig själv mycket och tänker på hur hela vår tid tillsammans påverkat henne eller om vi ännu bara inte hittat sättet som funkar med henne än. (Lilleman är långt ifrån likadan i sitt humör och beteende och visar inte heller tendens till att bli så).

Vi har provat att sätta gränser, bara servera det hon vill ha, vi serverar det vi tycker och talar om vad som gäller. Inget verkar funka. Förutom en sak. Vi ger henne två alternativ (motsatser) att välja på. Så här kan de låta:

-”Vi kan hålla på så här hela dagen om du vill, eller så plockar vi undan det här innan vi gör det du vill nu.”

-”Du kan välja mellan att vara så här grinig och gnällig och stanna inne resten dagen eller äta din lunch nu och sen gå ut.”

På nåt sätt förstår hon alternativen och väljer det smartaste alternativet där hon har roligast i slutänden. Alla blir glada. Win win. (om det är rätt i långa loppet har jag ingen som helst aaaaning om…)

Vi behöver komma fram till en positiv förändring. För som det är nu är det bara en ond cirkel och den som mår sämst, inombords, är hon som hela tiden får känna att hon inte gör rätt och inte kan vara oss till lags. Det, om något, är in drivkraft.

Är det något som är viktigare än något annat i min uppfostran så är det att hjälpa barnen att vara trygga och gilla sig själva. Det är också drivkraften för mig själv att utvecklas. Hur kan jag annars ge dem det…

Kortvarig lärdom

Träffade en vän igår kväll och drack en latte. Efteråt var jag illamående och såg mönstret. Det är inte första gången det händer när det blivit för mycket latte på en dag.

I morse hade jag reflektionsmöte med mig själv på Birgittas Bageri i Nacka Strand. Och beställde en latte…

Reflekterar över att lärdomen från igår inte var särskilt långvarig.

Kärleken växer

Storasyster 4 år

Idag var det dags för domen. Skulle hon bli godkänd eller ej?

Klockan 15 i eftermiddags tryckte vi på 8:an i hissen och klev sen in i väntrummet på BVC för att se om hon skulle bli OK eller underkänd.  Det var dags för 4-årskontroll med både ritning, räkning, hörsel och syn på schemat.

Fem minuter efter ankomst sitter jag med tårar i ögonen. Jag blinkade snabbt för att dölja alla känslor som vällde upp inom mig. Bara att se ryggen på min underbara tjej när hon helt självklart började rita en huvudfoting med huvud, ben, armar med armbåge, ögon med pupiller och hår skickade en känslostorm utan dess like genom min kropp. Jag är normalt inte den blödiga typen som gråter när det blir lite känslosamt och blev totalt överrumplad när tårarna vällde fram.

Fyraårig dotter. Fyraårig mamma. Fyra år av vånda, sorg, oro och hårt arbete. För mig själv och tillsammans för att ta oss fram till där vi är idag. Äntligen förstår jag, om ens en bråkdel av vad jag hört många prata om, den ovillkorliga och starka kärlek man känner för sitt barn.

Jag fick min start tillsammans med min dotter och redan från början förstod jag att det fanns någon anledning till att det blev så här för just mig, även om jag ännu inte förstår hela vidden av det. Jag inser att vi är långt ifrån klara, vi har bara börjat vår resa tillsammans och idag känner jag sån tacksamhet över att få ha henne i mitt liv och få lära mig av min kloka, fina, fantastiska dotter.

Hur hon klarade sig? Med beröm godkänt, på alla punkter.

Tankens kraft

Ingenting är någonsin så svårt att göra som att tänka på att göra det.

HANDLING är skillnaden som gör skillnad.

**************************************

Har tänkt på det där med att göra en affärsplan och budget rätt länge (i mina mått mätt så är två månader en lång tid att skjuta upp något). Nu är den gjord, jag är nöjd och jag har lämnat in den. Nu ligger beslutet i någon annans händer och jag vet vilket steg jag ska att ta oavsett vilket besked jag får.

Att äntligen ha blivit klar med den och även ha lämnat in ansökan öppnade upp för helt nya tankar. OCH en tomhet. ”Vad ska jag göra nu då?” Och då är det ju inte så att jag har jobbat i timmar varje dag i två månader för att få den klar. Snarare några timmar per dag under helgen och någon dag till. Sen har jag TÄNKT en hel massa. Hur, när, vad, vem och mest VARFÖR kanske.

Att tänka på något gör sällan så att vi kommer närmare våra mål i livet. Vi måste GÖRA. Tankarna är kraftiga. Tänk på det nästa gång du säger något mindre snällt till dig själv.

Dagens första lärdom

I nästan fyra års tid med små barn hemma har jag mestadels åkt gratis på bussarna i Stockholm. En härlig förmån när man drar runt på en vagn.

När nu båda barnen är på dagis kan jag inte längre planka in med tom vagn utan nu måste även ta mitt ansvar och betala för mig…

Att köpa remsor blir dyrt i längden så idag fyllde jag på mitt Accesskort för första gången. Har tidigare åkt runt med en papperslapp värd en månads fria åkningar på.

Inte visste jag att det gick att köpa både för tre dagar och en vecka nu för tiden. Framsteg SL!

Nästa steg kanske kan vara att sänka priset lite så det lockar mer att åka kommunalt än att ta bilen om man inte åker så frekvent.

Uppskjutare

När jag ska göra något som jag inte riktigt vet hur och som tar av min mentala kraft, då hittar jag med ens på en massa viktiga saker som bara måste göras just nu. Som att betala räkningar, koka te, äta mellanmål.

Slår vad om att om jag inte aktade mig noga så skulle säkert hela pappershögen med betalade räkningar och annat sorteras bara för att skjuta på det en stund till.

Teet är klart och jag har 30 minuter på mig. Dags att sätta igång. Hejs svejs!

Vad pysslar du med istället för det där ”viktiga”?

Framgångsrik på att ha rörigt

Just nu har jag flera saker på gång så jag inser att jag är väldigt framgångsrik i att ha rörigt bland mina papper och sprida ut projekten på olika platser och väskor i hemmet. Så där så att jag inte riktigt vet vad som ligger vart när jag ska ha dem.

Ikväll är första kurstillfället. Det är på dator och telefon vilket är skönt för att jag inte behöver ta mig någonstans. Samtidigt är det en grym barriär märker jag för jag gör allt annat än att förbereda mig för att ta reda på vad jag behöver göra för att logga in mig och ringa det där samtalet via Skype till USA. Märker att jag är lite nervös. Om nu ordet lite passar sig.

Vad brukar du göra för att skjuta på saker som är lite läskiga?

Jonglerar lite nu

Inom loppet av två månader ska följande ske i vår familj:

• Lillebror ska skolas in på dagis – 3 dagarsinskolning
• Jag ska åka till Finland på konferens och vara borta i tre nätter
• Maken ska genomgå en efterlängtad ögonoperation för att slippa glasögon
• Jag ska genomgå en ännu mer efterlängtad bröstförminskning
• På onsdag börjar jag ta min första kurs på coachutbildningen

Utöver detta har vi förstås lite arbete att göra också.

Det är lite logistik som ska till för att ingenting ska krocka med något annat. Så att vi båda efter våra respektive operationer får den tid vi behöver för att återhämta oss. Maken får inte bli svettig och riskera smuts i ögonen och jag får inte lyfta och bära under en period av 1-2 veckor till att börja med.

För bara ett år sen hade jag aldrig, ALDRIG, tagit på mig så här mycket på en gång. Då hade det räckt med att veta att lille prinsen skulle skolas in samtidigt som jag behövde fixa middag på kvällen. Nu ser livet annorlunda ut och jag är så tacksam.

Life is good!

 

Svar på tal

Jag tränade senaste gången i lördags. Det kryper i kroppen och jag längtar efter att få komma dit igen. Ikväll var det meningen att jag skulle ha en möteskväll (med jobb). Det som varit planerat sen i december blev avbokat och jag skulle fixa till något annat, hade jag sagt. Samtidigt var det en ypperlig kväll att träna yoga eftersom det annars dröjer ända till fredag innan kan komma iväg. Jobba/Träna? Träna/jobba?

Samvetet gnagde och jag måste erkänna att jag just den här veckan hellre ville träna. Trots att jobbet, egentligen, är minst lika viktigt och borde ha varit på första plats just den här dagen. Längtan efter yogan vann och jag längtade hela dagen efter att äntligen få komma in i den varma atmosfären och få svettas lite igen.

Timmen innan jag ska åka:
Jag har ätit i god tid. Middag till man och barn ska lagas. Jag visar reajackan jag köpt till Storasyster till nästa vinter. Handduken i lime jag köpt på test till badrummet. Den som också blir toppen att ha på yogan.

Telefonen ringer. Arghhhh. Varför just nu?

Hej, Det är från Bikramyogan. Vi har haft strömavbrott idag och måste ställa in klasserna ikväll. Och i morgon förmiddag.

All ork och energi jag haft under dagen rann av som vatten på en inoljad sommarkropp. Jag däckade framför Playhouse Disney kvart i sju. Snodde till mig 15 min vila i sängen innan nattningen. Efter nattning skulle jag minsann träna hemma istället. Yoga alternativt ta fram Wii Balance board och träna med den.

Min tur att natta Storasyster. Det är numera ett vedertaget begrepp att jag läser tills jag somnar. Inte tills hon är trött eller vi läst avtalat antal kapitel/böcker/sagor. Igår blev det storbråk och skrik. Idag var vi överens om att vi skulle vara sams. Känns så mycket bättre då. Jag började somna, vi la undan boken, Storasyster låg stilla och såg på mig.

Mamma, sov nu. Du somnar först, sen somnar jag.

Idag gjorde jag det viktigt att låta henne somna först. Sen däckade även jag. Ingen yoga. Ingen träning.

Jag kanske skulle ha prioriterat det som var meningen från början. Kanske hade kvällen blivit mer givande då.

Nån gång kanske jag lär mig att lyssna till mitt inre. Kanske.

Dag 7:10 Bikram

Det känns i kroppen att jag yogat sju dagar i rad nu. Jag är skönt trött och har lite ömmande muskler.

Kvällspasset igår och morgonpasset idag. Det gick mycket bättre än förväntat. Till och med riktigt bra trots att det inte var så mycket tid emellan.

Igår hade jag ont i en höft i vissa poser och pratade med instruktören om det efteråt. Idag var därför mitt fokus mer på att göra poserna ”rätt” än att försöka komma så långt som möjligt. Och höften kändes genast mycket bättre igen.

Inte så konstigt kanske att kroppen talar om att den finns. Musklerna jublar väl efter att de äntligen får lite uppmärksamhet. Det var inte precis igår. Inte ens förra månaden. För att vara ärlig (som om jag ljugit om allt annat hittills) har jag aldrig tränat sju dagar på raken. Ever!

Varför gör jag då det nu? Det undrar jag med… Det är något med den här typen av träning. Som är både mental och fysisk. Eller nästan bara mental och så lite fysisk på köpet.

Jag älskar att jag bara får fokusera på mig själv och på mina egna små framsteg från gång till gång. Där jag snabbt ser resultat och framgång. Vad andra runt omkring mig gör är inte intressant. Ingen jämförelse, ingen tävlan.

Bara jag, min kropp och mina tankar.

Hur blir vi någon annan?

Mamma, blir vi någon annan när vi blir stora?

Funderingen kom troligen efter ett råd från en jurymedlem till två tävlande i en stor musiktävling: ”Var inte någon annan än den ni är”.

Osmarta olater

Sitter utslagen i soffan och liksom väntar in tiden för att det ska bli ”godkänd” tid för att få gå och lägga mig.

Här satte jag mig kvart i åtta när barnen nästan somnat (pappans del var kvar) och fyrtiofem minuter senare har jag inte kommit någonstans… Har inte ens orkat hämta fjärrkontrollen för att slå på tidsfördrivet.

Jag är förkyld och trött som en tok helt enkelt. Snart är klockan nio och sovtåget har lämnat perrongen. Då kan jag säkert fördriva tiden lite till. Det låter väl smart?

Vad har du för otroligt smarta idéer när du blir sådär toktrött och inte orkar något? För jag är väl inte ensam med mina olater… Pleeeease