Sockertopp

Två veckor av ändrad kost.
Två veckor av lugn, mycket närhet och spännande samtal med nyfiken fyraåring.

Den största förändringen är nog frukosten där hon får i sig bra protein och långsamma kolhydrater. Hon har förlikat sig med att det inte bara serveras yoghurt och russin. Middagarna har också gått bättre. Hon äter mer av proteinerna vi serverar än förut.

Maken har lite svårt att ställa om och vill väl lära genom upplevelser gissar jag. För igår tyckte han det passade bra med potatis igen, som han dessutom mosade.

Resterande del av kvällen spenderades sen springandes med en energi och uppstudsighet vi inte sett på två veckor. Jag insåg med ens att det var så där vi hade det jämt för två år sen. Det var heeelt hysteriskt.

Samtidigt som det är fullständigt självklart att bränslet påverkar hur vi mår har jag själv inte fattat det förrän nu.

Jag ger mig ut på lite tunn is här tror jag, men just med potatisen (som ett exempel) så handlar det om hur snabbt stärkelsen i potatisen blir till socker i blodet. Är man sen dessutom känslig mot sockerarterna så blir det lite föör mycket energi i kroppen.

Efter språngmarschen när det var sovdags var hon som en stor geléklump som skulle tvättas, borstas, kissas och borsta tänder på. Inte dagens roligaste uppgiften.

När hon väl blev lugn och det gick att prata med henne var hennes egen kommentar om vad som hände:

”Först blev jag pigg, sen blev jag jättetrött.”

Tidigare milstolpar

Sammanställer tillfällen då vi insett hur kosten haft påverkan i Storasysters beteenden och vilka förändringar vi har genomfört efter det.

• Hon var drygt 1,5 år när vi gjorde kopplingen till hennes hyperaktivitet efter att ha ätit pulvermos. Maken läste boken ”Äkta vara” och citerade högt för mig ett avsnitt som handlade om att vissa livsmedel kunde vara skadliga och kunde orsaka hyperaktivitet hos vissa barn. Samma dag hade hon och jag ätit just pulvermos och jag fattade by the second varför hon varit stört omöjlig att få att sova. Maken trodde mig inte och ville själv testa en kväll (jag avsade mig gladeligen nattningen efteråt).
• Förändring: Allt pulvermos och annan mat med just det E-ämnet i bannlystes (lägger till vilket snarast). Vi började också tänka oss för mer när det gällde att laga och förbereda maten bättre.
• Kunnat göra bättre:  Satt in mig mer i kolhydrater i stort och inte bara tänkt att det hade med dessa E-ämnen att göra

• Sommaren hon fyllt tre blev det mycket glass, bullar, kakor och efterrätter under semestern. Efter två veckor borta blev hon mer och mer oregerlig och vi kände inte igen hennes beteenden. Vi googlade mycket och läste om hyperaktivitet och barn och kom fram till att samma tillsatser som innan, och fler än så, som döljs under andra namn, ska undvikas. Mer rörelse, bort med sötsaker och tillsatser i mat har hjälpt många i liknande situationer.
• Förändring: Rensade ut alla kryddor med aromer i (vad hade vi kvar sen…) och andra livsmedel med konstgjorda aromer. Köpte mer och mer ekologiska produkter och uteslöt självklart godis, glass, bullar mm. En helt ny, lugnare och harmonisk tjej uppdagade sig. Vi pratade om socker och sockrets biverkningar och hon förstod delar av det, även om hon fattat smak för det söta och hade svårt att avstå.
• Kunnat göra bättre:  Hållit oss mer strikt till det vi upptäckte fungerade och inte givit efter för omgivningens funderingar och frågor kring varför det var så viktigt för oss. Att vara annorlunda och ”besvärlig” i sammanhang där det förväntas att barnen äter tårta och godis är inte så lätt.

 

• Den här våren och sommaren (när hon fyllt 4) har vi varit på otaliga kalas som slutat med konflikter och att hon legat gråtande på golv eller gräsmattor för att hon blivit så trött så hon inte orkat någonting. Inte ens äta mat har hon orkat och det har krävts mycket tålamod och tricks för att hjälpa henne vidare. Har också kopplat ihop tillfällen vi haft större utbrott senaste året med att det varit just i samband med fikatillfällen.
• Blivit medveten om den nästan magnetliknande radar hon har för allt som är vitt och sött och som ger henne snabba kickar med energi. Men som hon inte alls står sig på någon längre stund.
• Blivit medveten om hennes känslighet för blodsockernivåer.
  Förändring:  Successivt har vi jobbat på att styra in henne på mer proteinrik kost så att hon blir mätt längre tider. Jobbar på att hålla koll på tiden och peta i henne ett äpple, morot eller liknande ett par timmar efter måltid. Håller koll på humör och är snabbt där med något som höjer hennes blodsocker.
  Kunnat göra bättre:  Egentligen önskar jag bara att jag kunnat mer från början och att jag haft ork och kraft att ta tag i detta tidigare.

 

Det smärtar att jag och vi inte har förstått detta bättre tidigare, samtidigt som vi såklart har våra skäl till det, med allt vad dessa år har inneburit. Känslan av dåligt samvete jag har står för att hon fått stå ut med så mycket frustration, både från oss och osäkerhet i sig själv, då det i själva verket handlat om att hon inte givits rätt förutsättningar för att kunna må bra. Jag vet såklart inte om en kostomläggning kommer att göra skillnad för henne och oss ännu. Det jag vet och känner starkt just nu är att vi verkligen behöver testa.

Jag kommer troligen att skriva i någon form av dagboksform vad vi ätit och hur dagen/humöret har varit. Letat på appar efter detta också, men det mesta handlar om att räkna kalorier för viktminskning.

Jag vill vara extra tydlig med att detta inte har någonting alls med viktminskning eller att ta bort vissa födoämnen för våra barn att göra. Det handlar helt enkelt om att ge dem de bästa förutsättningarna till att må bra och att plocka bort saker som vi ser har en negativ inverkan på dem. Det är egentligen inte konstigare än det är att undvika laktos eller gluten för de barn som är känsliga mot det. 

Att det sen ger dem goda vanor för livet och att vi får vårt support med att undvika fikabröd och onödiga kolhydrater själva, är bara en bonus.

 

Omläggning av kost

Maken och jag hade vårt sedvanliga veckomöte igår när barnen somnat efter ännu en kväll med skrik och gråt för att kraften och orken inte fanns i Storasysters lilla kropp.

Hon är den gladaste, finaste och klokaste lilla tjej jag kan tänka mig, när hon har bra energi i kroppen (jaja, jag är en smula partisk i sammanhanget, men ändå…). Däremot, när hon bestämmer sig för att endast peta in kolhydrater i form av pasta, ris, smörgås med smör, vaniljyoghurt och russin i sin lilla kropp på ca 20 kilo, så har hon inte ork särskilt länge. För en vecka sen somnade hon utslagen på badrumsgolvet efter en kalaskväll med korv & bröd och sen tårta på det. Godiset fick jag henne faktiskt att avstå ifrån.

Ju mer jag läst och pratat om det med andra kan jag börja lägga ihop ett och ett och förstå varför vi periodvis har haft det helt galet här hemma med svårt att få henne att varva ner och lyssna på vad vi säger. Självklart förstår jag att det också har med ålder att göra, men det här är inte bara åldern. Det är mer än så.

Om hon får en sockerkick av att dricka välling är det inte lätt att komma ner i varv och sova på kvällen. Det är t.om tillfällen jag på skoj sagt att hon varit supertrött ända tills vällingkicken satt in… Ändå har jag inte fattat tillräckligt och kollat upp det. Jag kan bara förklara det med att jag haft väldigt dålig koll på kolhydrater och dess inverkan tills nu. Rent socker har jag för länge sen greppat som dåligt. Däremot har jag vuxit upp med att pasta, bröd, ris och potatis för att inte tala om välling, ska vara bra… Att tillverkarna sen gömmer dåliga innehåll med andra namn, så att vi inte förstår vad det egentligen är, är riktigt dåligt.

För att förstå hur vi kan må bättre tillsammans i hela familjen har vi börjat läsa in oss på GI. Jag googlade lite på välling efter att jag läst på paketet att Sempers välling har 59 gr kolhydrater (varav hela 24 gr är sockerarter). Hur bra är det egentligen? Till på köpet består sockerarterna av maltodextrin som jag nu förstår är ännu värre än socker.

Vällingen är bara ett exempel där hon reagerar. Och det har vi ju lärt oss ska vara bra för barnen. Men är man känslig så är man… Och det är hon, minsann.

Nu lägger vi om och byter ut pasta, ris, potatis, bröd och enkla flingor till quinoa, fullkorn, couscous mm. Vi har lite att lära innan vi kan köra fullt ut och vi inser ändå att vi verkligen behöver göra en helomvändning för att åtminstone se om det gör någon skillnad på kraft och ork.

Jag kommer använda denna blogg framöver för att kunna samla våra lärdomar och insikter kring detta. Ni får gärna komma med hejarop, glada kommentarer eller tips på mat, hemsidor eller bloggar som handlar just om energinivåer, GI och kostomläggningar för barn. Har fått ett tips om inslag på Efter Tio med Malou von Sivers, men jag har inte lyckats hitta det….

 

Sockerberoende

Vi har, sen ett år tillbaka kanske, funderat på och noterat Storasysters reaktioner när hon äter godis, glass och annat med mycket socker i.

Vi har väl alltid varit lite restriktiva, men som de flesta föräldrar säkert upptäckt, blir det svårare när de blir några år och det bjuds till kalas var och varannan helg. Kompisarna får lördagsgodis och det bjuds på bullar och glass lite här och var, även om vi själva inte äter det hemma.

Själv slutade jag helt med godis för 1,5 år sen, som ett nyårslöfte. När ett år hade gått var det lätt att bestämma mig för att fortsätta och nu behöver jag inte ha det som ett löfte längre. Jag vill inte ha, helt enkelt för att jag förstått hur dåligt jag mår av det. Viktigast av allt är att jag förstått hur bra jag mår när jag inte äter det. Nu ser jag även på bullar och chokladbollar på fiken utan att suktas.

Sen i våras har tjatet om lördagsgodis varit stort från Storasysters håll och vi har gjort vad vi kunnat för att undvika det. Det är inte alltid så lätt, tyvärr.

Det som händer när hon äter mycket socker är att hennes blodsocker går i topp på nolltid och lika snabbt slår hon i botten. Hon orkar inget, hon gråter, blir arg och slåss. Inget vi gör eller säger hjälper. Vanlig mat är hon inte ett dugg intresserad av även om det är precis vad hon skulle behöva just då. Det är inte varje gång det blir så här och när vi nu sett sambandet är det så många tillfällen bakåt i tiden där jag kan förstå varifrån utbrotten kommit.

Lite för många kalaseftermiddagar har slutat med att hon ligger utslagen på golvet hemma och bara gråter för att hon inte får som hon vill. Sån är hon inte annars. Hon är en glad, positiv tjej med stor klokhet och empati.

Nu har vi i alla fall fått nog, framför allt jag kanske, eftersom det är jag som är villig att ta striden och också förklara och förhandla. Det är också jag som oftast får ta smällarna när det osar då det är jag som sätter stopp och inte låter henne vinna hela tiden. Igår hade jag lovat henne att få kalasgodiset hon inte fick äta i tisdags efter ett kalas. Innan lunch bröt hon ihop av för lågt blodsocker. (Än en gång missade vi hur viktigt det är att förse henne med lite frukt på förmiddagen). Vi pratade om godis, socker, mat och att vi (Pappan och jag) tänker att hon kan få en tidning eller så på lördagar, om hon kan tänka sig att avstå godiset. Hon var väldigt tydlig med att hon ändå skulle ha sitt godis igår. Döm om min förvåning när hon vid matbordet sen plötsligt sa:

-Idag vill jag inte ha något lördagsgodis. Jag vill ha en tidning istället. 

Stolt mamma konstaterade att hon dottern själv valde att avstå för något annat som hon gillar. Sånt belönas självklart och hon valde en prinsesstidning med pyssel.

Härom kvällen träffade jag C som tipsade mig om boken ”Sockerbomben” av Bitten Jonsson. Jag lånade den på biblioteket igår och blev fast. Nu har jag beställt den för att få senaste upplagan. Jag hoppas vi kan få många nya och bra uppslag och idéer till lösningar hur vi både kan hjälpa Storasyster med hennes sockerkänslighet och oss själva till att må bättre.

Hur har du det med ditt sockerintag?

All time low

Igår stod vågen på 67,2. Märklig känsla. Minns inte när den visat dem siffrorna förut.

Mer sant är att jag ägt den här vågen sen julen 2001. I nästan 10 år alltså. Och den har aldrig varit så snäll som igår, när jag stått på den i alla fall.

Då, för 10 år sen visade den mer än 81. Jag mådde piss och min kärleksfulla mor hörsammade min önskan om en våg och gav mig en i julklapp.

Jag gick ut starkt och och började vela… En månad senare ungefär gick jag det fantastiska seminariet isa Experience och fick insikter om varför jag aldrig lyckats gå ner i vikt tidigare och i stället bara gått upp i vikt. Jag vågade helt enkelt inte lyckas. För vad skulle det innebära? Det låter säkert absurt i mångas öron och det är så mycket vanligare än jag önskar att det vore. Jag önskar att alla människor skulle få förståelsen och tryggheten i sig själva till att känna att det är okej att lyckas och vara framgångsrik. Oavsett i vilket område de vill ha framgång.

Fem månader senare hade jag gått ner till 68. Sen tog det stopp. Villigheten tog slut att göra mer och jag fick påtryckningar utifrån att ”nu får du minsann inte gå ner mer” osv… Jag trodde inte längre på mig själv att jag kunde klara det. Det är klart, det var en stor förändring på kort tid och kanske mådde jag bra av att landa i den nya vikten som sedermera la sig på strax över 70. (Jag är 170 cm lång kanske också bör nämnas här.) Rent fysiskt har jag sällan mått så bra som då när jag vägde mellan 68-70 och jag bestämde mig för att det är där jag ska hålla mig.

Man och barn har förstås påverkat under åren och jag har toppnoterat på 94 kg. Då ville jag inte ens ställa mig på vågen. Spelade för mig ingen roll att det var bebisen i magen som hjälpte till.

Sen i augusti för ett år sen har jag så sakteliga minskat med 10-11 kg. Efter besöket på Plastikkirurggruppen i mars tog jag ett raskt kliv ner med 1,4 kg över en natt så 9-10 är väl den mera ”sanna” viktminskningen. Vågen har sen haft väldig stort motstånd till att visa siffror under 68. För tio dagar sen började jag med Gr2 Control Herbal Complex som ska hjälpa till med ämnesomsättningen. Har inte tänkt så mycket mer på det sen, en vän sa att det för henne brukar ta runt två veckor innan det händer saker i kroppen. Och vips, det verkar ju stämma väldigt bra.

Med detta inlägg förespråkar jag inte att man ska äta tabletter för att gå ner i vikt. Man ska äta bra mat och röra på sig tillräckligt för att det ska vara hälsosamt. 

GR2 Control Herbal Complex ingår i ett suveränt viktminskningsprogram som heter just GR2 Control. Herbal Complex har en unik örtformula som arbetar med kroppens naturliga signalsystem för att främja en hälsosam viktminskning. Läs gärna mer på hemsidan om GR2 Control.

Jag har jobbat med företaget i över två år och känner mig helt trygg med att det är bra produkter som ger mig all den näring jag behöver, tillsammans med övrig mat, samtidigt som jag vet att det bara är naturliga ämnen. Jag stoppar inte i mig något konstigt syntetiskt eller genmanipulerat. Det tycker jag känns bra.

Kortvarig lärdom

Träffade en vän igår kväll och drack en latte. Efteråt var jag illamående och såg mönstret. Det är inte första gången det händer när det blivit för mycket latte på en dag.

I morse hade jag reflektionsmöte med mig själv på Birgittas Bageri i Nacka Strand. Och beställde en latte…

Reflekterar över att lärdomen från igår inte var särskilt långvarig.

Ökad ämnesomsättning?

Idag har jag börjat med GR2 Control Herbal Complex som ska höja min energinivå vilket i sin tur stimulerar min ämnesomsättning, är tanken.

Det ska bli spännande att notera hur det kommer påverka mig. Tre gånger om dagen ska de tas, före frukost, lunch och middag.

Idag stod vågen på 68 och jag har också tagit en snabb 6-km promenad på 1 tim. Hösten är här och med den nya rutiner och vanor.

Har jag närt en naturist vid min barm

Vi kom till landet igår. Här är allt annat än plattläggning eller finklippt gräsmatta. Här är sten, rötter, barr och allt annat som finns att hitta på marken på en skogstomt vid vattnet. Fästingar och mygg inkluderat. Lägg därtill att det regnat en del så det också är blött och fuktigt i marken.

En timme efter vi kom igår vägrade Lilleman ha något på fötterna, särskilt inte utomhus där han helst av allt skulle vara.

Efter eftermiddagsbadet i havet skulle han inte ha kläder på sig.

När han är hungrig hittar vi honom vid köksbordet med både nektariner och äpplen i munnen, när han inte tigger blåbär och hallon från min dagsskörd i skogen förstås.

Sen älskar han att tugga i sig sina naturliga kosttillskott av Omega 3, fullkornsfetter och karotenrika frukter och grönsaker. (Omega-3 Plus, Tre-en-en, Carotenoid Complex).

Det är helt enkelt det naturliga som är hans grej. Frågan är nu; lär jag honom eller lär han mig?

Jonglerar lite nu

Inom loppet av två månader ska följande ske i vår familj:

• Lillebror ska skolas in på dagis – 3 dagarsinskolning
• Jag ska åka till Finland på konferens och vara borta i tre nätter
• Maken ska genomgå en efterlängtad ögonoperation för att slippa glasögon
• Jag ska genomgå en ännu mer efterlängtad bröstförminskning
• På onsdag börjar jag ta min första kurs på coachutbildningen

Utöver detta har vi förstås lite arbete att göra också.

Det är lite logistik som ska till för att ingenting ska krocka med något annat. Så att vi båda efter våra respektive operationer får den tid vi behöver för att återhämta oss. Maken får inte bli svettig och riskera smuts i ögonen och jag får inte lyfta och bära under en period av 1-2 veckor till att börja med.

För bara ett år sen hade jag aldrig, ALDRIG, tagit på mig så här mycket på en gång. Då hade det räckt med att veta att lille prinsen skulle skolas in samtidigt som jag behövde fixa middag på kvällen. Nu ser livet annorlunda ut och jag är så tacksam.

Life is good!

 

Snart är det dags

Shit vad jag längtar.

Gick en liten tur i affärer mellan 19,20-20 ikväll och såg alla härliga vårkläder som börjar synas redan. Jag vill handla och vet att det inte är någon idé innan operationen är gjord. Det kommer bli en viss storleksskillnad och jag längtar efter att kunna handla en annan typ av toppar.

Toppar som inte är för tighta upptill och för stora nertill. Jag kommer förköpa mig på nya kläder och underkläder… Å andra sidan finns det bh till en liiiiten lägre kostnad i mindre storlekar. Hur sjukt är inte det. Jag kan säkert köpa 3 för samma pris. Fast det får förstås vänta lite innan jag kan använda det. Det är en del annat som ska göras innan. Det ska läkas och fixas mm.

Datumet är tidigarelagt så det är inte sååå väldigt lång tid kvar nu. Gaaaah!

Längtar efter min nya kropp…

Torsdagen 30 december körde jag mitt första pass av 10 på Bikramyogan.

Jag utmanade mig själv med tio dagar och skulle sen ta ställning till om jag ville fortsätta med det eller ej. Jag väger mig mer eller mindre varje dag så jag har koll på vad jag vägde innan (visserligen hade jag precis varit magsjuk så vikten är nog inte helt relevant). Däremot tog jag inte mina mått förrän när jag bestämde mig för att fortsätta en månad. SKIT!

Inte för att det egentligen spelar någon roll men det hade varit kul att se i centimeter också. För jag känner verkligen skillnad. Byxor som var trånga redan när jag köpte dem mellan barnen är nu lite stora. Jag har alltså minskat vikten även från vad jag vägde innan jag blev gravid första gången. Och det är så skönt. Jag är så nöjd!

Lite har jag dock kvar för att bli av med det där hängiga överflödiga runt magen som ser så trist ut. Maken pratade också om att en bröstförminkning borde göras först när jag nått den vikt jag vill ha så att jag inte går ner sen och så ”försvinner” brösten ännu mer. Nu har det sällan varit fallet för mig.

Har hört många mammor som sagt att brösten blivit mindre än de var innan efter barn och amning. Det gäller inte mig. Visst är de mindre än när jag ammade som mest. Men de är definitivt större än de var innan jag blev gravid. Har av någon anledning sparat gamla bh och jag undrar nu hur jag överhuvudtaget kunnat ha dem. Men så var de kanske lite trånga då också, för att det var svårt att hitta rätt storlek och jag inte ville springa runt till specialbutiker och betala runt 800 spänn.

Nu kan jag drömma om de där fina underkläderna i andra färger än svart, vitt och natur och veta att snart kommer även jag kunna ha dem. Plus att jag kan se fram emot badsäsongen eftersom jag kommer kunna hitta snygga bikinis som passar. Jag har också stort behov av nya kläder efter år av graviditet, småbarnsår och lite övervikt till det. Men det får vänta. Nu ska jag köra några veckor till för att kapa ytterligare några kilo innan jag köper nya byxor. Överdelar får vänta till efter operation.

Jag längtar!

Boob job

Under nån av alla kurser jag gick för mellan fem och tio år sen satte jag upp ett mål att förminska mina bröst.

Nu är det inte mer än runt två månader kvar innan jag faktiskt ska göra det. Jag var på konsulterande möte i torsdags och trodde innan att jag skulle behöva kämpa lite för det och att jag inte ”kvalificerade” mig för att Landstinget skulle betala.

Så jag blev både överraskad och lite nervös när hon bara var positiv och sa ”va kul” flera gånger. Jag har tydligen bra förutsättningar för att göra dem mindre… Tacka f-n för det. Konstigt vore väl annat med mina I-kupor.

Vi pratade lite storlekar, vad jag vill ha och att det finns tid att bestämma och prata mer på operationsdagen. Jag kan inte vänta så länge med att bestämma mig. Så idag har jag kollat bh. I minimini storlekar. För mig. C och D kupor. Hur skulle det se ut på mig?

Jag kan ju inte precis hålla upp en bh framför mig och se hur det kan se ut. Tuttisarna är ju där de är.

Har du nåt bra tips?

Igår smygkollade jag i yogastudion för att se vad jag kan tänka mig. Men från att smygkolla till att fråga vilken storlek de har är ett rätt stort steg tycker jag. Där går min gräns, för nu åtminstone.