All time low

Igår stod vågen på 67,2. Märklig känsla. Minns inte när den visat dem siffrorna förut.

Mer sant är att jag ägt den här vågen sen julen 2001. I nästan 10 år alltså. Och den har aldrig varit så snäll som igår, när jag stått på den i alla fall.

Då, för 10 år sen visade den mer än 81. Jag mådde piss och min kärleksfulla mor hörsammade min önskan om en våg och gav mig en i julklapp.

Jag gick ut starkt och och började vela… En månad senare ungefär gick jag det fantastiska seminariet isa Experience och fick insikter om varför jag aldrig lyckats gå ner i vikt tidigare och i stället bara gått upp i vikt. Jag vågade helt enkelt inte lyckas. För vad skulle det innebära? Det låter säkert absurt i mångas öron och det är så mycket vanligare än jag önskar att det vore. Jag önskar att alla människor skulle få förståelsen och tryggheten i sig själva till att känna att det är okej att lyckas och vara framgångsrik. Oavsett i vilket område de vill ha framgång.

Fem månader senare hade jag gått ner till 68. Sen tog det stopp. Villigheten tog slut att göra mer och jag fick påtryckningar utifrån att ”nu får du minsann inte gå ner mer” osv… Jag trodde inte längre på mig själv att jag kunde klara det. Det är klart, det var en stor förändring på kort tid och kanske mådde jag bra av att landa i den nya vikten som sedermera la sig på strax över 70. (Jag är 170 cm lång kanske också bör nämnas här.) Rent fysiskt har jag sällan mått så bra som då när jag vägde mellan 68-70 och jag bestämde mig för att det är där jag ska hålla mig.

Man och barn har förstås påverkat under åren och jag har toppnoterat på 94 kg. Då ville jag inte ens ställa mig på vågen. Spelade för mig ingen roll att det var bebisen i magen som hjälpte till.

Sen i augusti för ett år sen har jag så sakteliga minskat med 10-11 kg. Efter besöket på Plastikkirurggruppen i mars tog jag ett raskt kliv ner med 1,4 kg över en natt så 9-10 är väl den mera ”sanna” viktminskningen. Vågen har sen haft väldig stort motstånd till att visa siffror under 68. För tio dagar sen började jag med Gr2 Control Herbal Complex som ska hjälpa till med ämnesomsättningen. Har inte tänkt så mycket mer på det sen, en vän sa att det för henne brukar ta runt två veckor innan det händer saker i kroppen. Och vips, det verkar ju stämma väldigt bra.

Med detta inlägg förespråkar jag inte att man ska äta tabletter för att gå ner i vikt. Man ska äta bra mat och röra på sig tillräckligt för att det ska vara hälsosamt. 

GR2 Control Herbal Complex ingår i ett suveränt viktminskningsprogram som heter just GR2 Control. Herbal Complex har en unik örtformula som arbetar med kroppens naturliga signalsystem för att främja en hälsosam viktminskning. Läs gärna mer på hemsidan om GR2 Control.

Jag har jobbat med företaget i över två år och känner mig helt trygg med att det är bra produkter som ger mig all den näring jag behöver, tillsammans med övrig mat, samtidigt som jag vet att det bara är naturliga ämnen. Jag stoppar inte i mig något konstigt syntetiskt eller genmanipulerat. Det tycker jag känns bra.

Ökad ämnesomsättning?

Idag har jag börjat med GR2 Control Herbal Complex som ska höja min energinivå vilket i sin tur stimulerar min ämnesomsättning, är tanken.

Det ska bli spännande att notera hur det kommer påverka mig. Tre gånger om dagen ska de tas, före frukost, lunch och middag.

Idag stod vågen på 68 och jag har också tagit en snabb 6-km promenad på 1 tim. Hösten är här och med den nya rutiner och vanor.

Har jag närt en naturist vid min barm

Vi kom till landet igår. Här är allt annat än plattläggning eller finklippt gräsmatta. Här är sten, rötter, barr och allt annat som finns att hitta på marken på en skogstomt vid vattnet. Fästingar och mygg inkluderat. Lägg därtill att det regnat en del så det också är blött och fuktigt i marken.

En timme efter vi kom igår vägrade Lilleman ha något på fötterna, särskilt inte utomhus där han helst av allt skulle vara.

Efter eftermiddagsbadet i havet skulle han inte ha kläder på sig.

När han är hungrig hittar vi honom vid köksbordet med både nektariner och äpplen i munnen, när han inte tigger blåbär och hallon från min dagsskörd i skogen förstås.

Sen älskar han att tugga i sig sina naturliga kosttillskott av Omega 3, fullkornsfetter och karotenrika frukter och grönsaker. (Omega-3 Plus, Tre-en-en, Carotenoid Complex).

Det är helt enkelt det naturliga som är hans grej. Frågan är nu; lär jag honom eller lär han mig?

Tack för att du kom!

Ikväll har jag haft min premiärkväll.

En kväll då jag och min fantastiske man bjöd på bubbel och snittar och lite annat smått och gott.

Drygt 30 gäster var det som kom och firade med mig. Tittade på vad det är jag erbjuder, minglade och mös. Vädret var precis så bra som jag kunde önska. Varmt och soligt.

Det finns mycket att skriva om det och just nu vill jag bara tacka för att just du kom. Det betydde mycket för mig.

Kram tack och god natt

29 juni blir det avspark

Så, nu har jag skrivit det här också. Nu KAN jag inte smita ifrån det. Har berättat det för alldeles för många för att kunna ändra mig nu.

Att jag skriver ”smita” ifrån det handlar inte på något sätt om att jag inte vill. Bara att jag tycker att det är lite läskigt och obekvämt. En typisk Barriär med andra ord. Något som jag för några år sen helt klart i slutändan skulle hitta orsaker till att ställa in. Och nu när jag både coachar och blir coachad för fullt får jag ytterligare infallsvinklar på vad det handlar om och vad jag behöver göra annorlunda. Så att jag berättar om det gör att jag inte kan dra mig ur för att jag ”fegar”.

Självklart ska jag fira. Jag har en massa saker att fira till och med.

• Att jag har återkommande läsare, även fast jag inte skriver så ofta nu. TACK!
• Att jag tagit ställning för att äntligen starta eget företag
• Att jag vet vad jag vill göra, ÄNTLIGEN.. Och att jag gör det
• Att jag har fantastiska produkter som jag står för
• Att jag går en utbildning som är toppen
• Att jag tagit mig igenom mina fyra första (och värsta) år som förälder (nu kan det bara bli bättre)
• Att jag har en fantastisk man som supportar mig

Och just den 29 juni kommer jag fira att jag är på stort G att starta företag (inväntar lite praktiska teknikaliteter bara).

Vill du komma? Lägg en kommentar här så skickar jag inbjudan. (pls…. nån kan väl svara i alla fall )

Releasefest på gång

Jag har lärt mig att om jag delar med mig om saker jag ska göra så blir det mer verkligt för mig själv och jag måste på nåt sätt se till att förverkliga det.

Hur ska jag annars inspirera andra att göra vad de säger??

Det som är i görningen just nu är att ha en form av releasefest för att sjösätta mig själv som egen företagare. Som ett avstamp i vem jag är och vad jag gör.

Så, nu har jag skrivit det här. Phuuu. Datumet håller jag lite på tills vissa saker blivit klara. Påminn mig gärna så jag inte slipper undan.

Jag kommer att bjuda på bubbel och tilltugg samt erbjuda intressanta produkter och tjänster till specialpris. Du är självklart välkommen så håll ögonen och öron öppna för datum.

Välkommen!!

Fokus is my middle name…

Jag har fullt upp med att få ihop allting just nu. Ett av målen för kursen som nu pågår till sista mars är FOKUS. Att göra en sak i taget.

Det är så lätt, för mig åtminstone, att hoppa mellan olika saker hela tiden. Jag påbörjar en sak och så händer något och plötsligt gör jag det där andra istället.

För att jag ska få ihop Lillebrors inskolning på förskola med studier och coaching, med jobb och kommande operation så är FOKUS ett måste. Jag har en fantastisk ”partner” på kursen som hjälper mig dit och jag är så tacksam över frågorna jag fick förra veckan. Jag har ett helt nytt driv just nu och idag lyckades jag hålla mig till det jag skulle göra och jag var riktigt effektiv. WOW!

Veckan som kommer har Maken sportlov så jag har fått en riktig egovecka. Inte så att jag ska springa runt på spa och fixa naglar och massaga mig och så. Jag ska göra det jag gillar allra mest just nu. Och till helgen är det konferens i Jyväskylä. Tjohoo!

Så…. mer av annat blir mindre av bloggandet. Jag gissar att det är precis som det ska va

Sammandrag av föreläsning om näring och hälsa

Ikväll chansade jag inte  med bilen, eftersom batteriet fortfarande står i förrådet på laddning…

För att vara säker på att komma iväg tog jag bussen till stan för att gå på en föreläsning om hälsa med en forskare i näringslära bl.a. Fred Hooper Ph.D.

Jag har sett honom två gånger tidigare och tänkte att jag ändå kanske kan lära mig något nytt. Om jag gjorde? Det var ett helt nytt upplägg så jag skrev så pennan glödde. Jag vill återge några saker som jag tog med mig.

Först lite bakgrund. Fokuset var på kosttillskott och vad maten vi äter gör med våra kroppar. Varför vi behöver kosttillskott och vad de gör för skillnad.

• Syftet med kosttillskotten är att fylla ut gapet mellan vad du äter och vad du borde äta. (Äter du fet fisk tre gånger i veckan? Äter du 5-9 portioner varierade frukt och grönsaker varje dag?) Du ska inte äta kosttillskott istället för en god kost.
• Forskning visar på att många som har t.ex. ADHD (för att generalisera stort) föds med outvecklad hjärna just på grund av att mamman åt för lite Omega3 under graviditeten. För många växer det bort. Bra Omega3-tillskott kan hjälpa dem att växa ur det snabbare.

Idag var hans fokus på matsmältningen. Här har jag mycket att lära och jag tog med mig en del även härifrån. Det är det viktigaste som måste fungera för att kroppen ska kunna ta upp näringen från det vi stoppar i oss.

• Vatten, socker och alkohol behöver inte matsmältas. Det går direkt till hjärnan. Hallå! Wake up call…
• Det viktigaste näringsämnet för blodet är syre. Sen kommer vatten. Vad som kommer på tredje plats är inte så lätt att avgöra.
• Om matsmältningen inte fungerar får vi t.ex. halsbränna, gaser, blir uppsvällda, får förstoppning, diarré och orolig mage.
• Det kan bero på flera olika orsaker som för lite saltsyra, överbelastade enzymer, för lite laktas, obalanserad invärtes flora, för lite fibrer och stress.
• Gallblåsan är en ”behållare” för syra som hjälper till att bryta ner fettet vi äter. Om gallblåsan inte funkar och kroppen inte klarar av fettet får man diarré.
• Problem med matsmältningen kan bero både på magen eller på tarmarna. Ett tips på hur man kan veta vart problemet ligger; går gaserna uppåt eller neråt?
• Antacider, syrablockerare och laxermedel påverkar upptaget av mineralerna i kroppen negativt och tar bara bort symptomet. Botar inte problemet.

Här är några produkter som är bra vid mag- och tarmproblem (läs gärna länkarna också):

1. Acidophilus Plus (särskilt bra efter antibiotikakurer eller magsjuka för att få tarmarna i balans)
2. Aloe Vera Plus (en hutt några ggr/dag botar magsår, lugnar nerver bl.a.)
3. Garlic Allium Complex (naturlig antibiotikakur, utan att vara medicin och döda såväl goda som onda bakterier)

En bra sak att tänka på när det gäller kosttillskott är att det inte är medicin som gör skillnad på en dag. Det är ett tillskott till mat och man måste ge kroppen tid att tillgodose de brister som finns i cellerna.

Till sist vill jag avsluta med en fantastiskt bra metafor han använde när det gäller blodcirkulationen:

Det är som ett tåg med näring som åker runt till alla celler i hela kroppen. Varje cell tar sen den näring den behöver ifrån tåget.

Vad fyller du ditt tåg med?

 

Apropå nyårslöften och vikt

Jag har ett tokbra program att erbjuda den som

• nån gång har bantat och gått upp i vikt igen
• vill bli av med sötsuget
• vill ha mer energi
• vill ha en livsstilförändring inför 2011
• behöver en konkret handlingsplan
• personlig coachning

Succéprogrammet GR2 Control kan hjälpa dig med det.

Jag trodde aldrig att jag skulle gilla ”pulverdieter” tills för två år sen då jag trillade in på ”ett halvt bananskal”.

Jag skulle gå ner i vikt, istället blev jag gravid och gick upp. Med råge. Under graviditeten var det min räddare i nöden när jag inte fick i mig annat. Och har sällan mått bättre.

Sen i höstas har jag gått ner sex kilo på fyra månader, bara genom att köra på halvfart. Följer man programmet i sin helhet (vilket rekommenderas) är det 1 kg i månaden som gäller. Nu är det min återhämtningsdryck efter yogan.

GR2 Control äger!

Vill du veta mer? Säg till mig, jag berättar gärna!

bild från GNLD

Hur svårt kan det vara med beröm egentligen?

Jag och Maken var på middag igår hos vänner och kollegor. Vitsen med träffen var både att träffas och att se på vilket sätt vi kan hjälpas åt att komma igång igen. Åtminstone för min del att komma igång igen.

Allt var jättetrevligt ända tills frun i huset fick den dåliga smaken att berömma mig för varför hon tyckte att jag gjort ett så fantastiskt jobb förra året när jag såg till att uppnå mitt mål att bli Director. Hon öste lovord och den andra vännen höll med…

Plötsligt fick jag en jobbigt obekväm känsla i magen och ville inte alls lyssna. Eller, lyssna gjorde jag kanske, men jag hörde i alla fall inte vad de sa…

Varför ska det vara så svårt att ta till mig beröm? Jag menar, hur svårt kan det vara att säga. ”Åh, va du är snäll. Tack.” Eller helt enkelt bara: ”Ja, eller hur! Va kul att du också har märkt att det är så.”

Nejdå, istället gör jag vad jag kan för att skyla över och gömma mig och plötsligt få bråttom hem (nästan i alla fall)…

Jag gör det här istället dårå och hoppas att hon läser:

TACK INGELA för att du tror på mig och hjälper mig framåt!

och tack för den goda maten och en trevlig kväll förstås!

Vem är hon?

Vem är hon som svarar

Inte så bra

när jag frågar hur hon mår?

Hon som nu är inne på tredje veckans halsont. Som till och från klagar över att hon har ont i benen och andra delar av kroppen.

Hon som livnärt sig på mjölk, yoghurt, russin, en och annan smörgås och glass den sista tiden. Och vitacinerna*** så klart (extra tacksam för dem nu).

Hon som springer och hoppar en liten stund och som sen säger att hon är trött och vill vila. Som är trött redan klockan nio på morgonen men ändå lyckas hålla sig vaken genom att trycka på fastforward när hon annars skulle somna om hon vore stilla.

Hon som drömmer mardrömmar och i sömnen säger

Jag är kär i dig Lotten (ja inte i samma dröm kanske)

Det är hon som är min fantastiska underbara och tokiga tjej som den här våren haft oturen att dra på sig körtelfeber. Läkaren trodde att det nog kunde dröja ett par veckor till innan hon är pigg igen. Jag hoppas det går snabbare än så!

***Vitaciner är hennes eget ord på de vitaminer och kosttillskott från GNLD som hon tar varje dag. De består av Carotenoider (med frukt och grönt som ökar immunförsvaret), Omega-3 Salmon Oil plus och Vitasquares.

Omega 3 minskar risk för depressioner

Häromdagen skrev jag om mina funderingar kring att Omega kan mildra gravidglömska.

Igår läste min man en bok av Nisse Simonson. ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?”.

Simonsson är kirurg och föreläsare med ett stort intresse för hjärnan. I hans bok läste maken igår att när mamman ammar och bebisen suger ut allt Omega-3 fett ur mammans hjärna ökar risken för depressioner.

Det stärker min redan rätt starka tro på hur viktig Omegan är för att vi ska må bra både som gravida och ammande. Särskilt med tanke på att jag hört så många prata om det på senaste tiden. Det kan också vara en rätt tydlig förklaring till varför jag blev såå dålig när dottern var liten. Sen hjälper det ju bebisens hjärnas utveckling också.

Så framför allt till alla gravida och ammande som läser, jag tipsar om följande för att öka välbefinnandet;

se till att du får i dig tillräckligt med Omega-3 fetter och var noga med VAD det är du stoppar i dig. Alla tillskott är inte bra. 
Om du väljer att få i dig vad du behöver bara genom att äta fisk är det minst tre portioner i veckan med FETA fiskar vi behöver. Dvs lax, makrill, ansjovis, tonfisk bl.a.

Om du inte tror dig (eller som jag vet med säkerhet) att du inte äter dessa mängder fisk varje vecka är det ett smart drag för hälsan att investera i ett bra tillskott (inte bara om du är gravid eller ammar). Jag tipsar förstås om Omega-3 Plus.

God hälsa!