Kärleken växer

Storasyster 4 år

Idag var det dags för domen. Skulle hon bli godkänd eller ej?

Klockan 15 i eftermiddags tryckte vi på 8:an i hissen och klev sen in i väntrummet på BVC för att se om hon skulle bli OK eller underkänd.  Det var dags för 4-årskontroll med både ritning, räkning, hörsel och syn på schemat.

Fem minuter efter ankomst sitter jag med tårar i ögonen. Jag blinkade snabbt för att dölja alla känslor som vällde upp inom mig. Bara att se ryggen på min underbara tjej när hon helt självklart började rita en huvudfoting med huvud, ben, armar med armbåge, ögon med pupiller och hår skickade en känslostorm utan dess like genom min kropp. Jag är normalt inte den blödiga typen som gråter när det blir lite känslosamt och blev totalt överrumplad när tårarna vällde fram.

Fyraårig dotter. Fyraårig mamma. Fyra år av vånda, sorg, oro och hårt arbete. För mig själv och tillsammans för att ta oss fram till där vi är idag. Äntligen förstår jag, om ens en bråkdel av vad jag hört många prata om, den ovillkorliga och starka kärlek man känner för sitt barn.

Jag fick min start tillsammans med min dotter och redan från början förstod jag att det fanns någon anledning till att det blev så här för just mig, även om jag ännu inte förstår hela vidden av det. Jag inser att vi är långt ifrån klara, vi har bara börjat vår resa tillsammans och idag känner jag sån tacksamhet över att få ha henne i mitt liv och få lära mig av min kloka, fina, fantastiska dotter.

Hur hon klarade sig? Med beröm godkänt, på alla punkter.

Och för bästa foto…

Jag sitter och går igenom lite bilder. Känslorna svämmar över. Kärleken till de små är så stark idag och jag är så tacksam över att få ha dem i mitt liv.

Här kommer den i särklass bästa bilden av de 600 vi nyligen tankat ur kameran.

Spjälsängstiden är över

Lilleman har blivit så stor så han har fått flytta över till storsängen.

Eller rättare sagt, han skulle säkert kunna bo kvar i spjälsängen. Och jag tycker att det är dags att få använda utrymmet till något annat. Han själv var allt helt klart redo. Såå nöjd över att äntligen få krypa in under loftet och få sova där. Rullar han ut så är det ett fall på hela tio centimeter så han klarar sig säkert.

Och goset som jag får när jag nattar är väl värt det. Han drar min arm intill sig, ler förnöjt och stänger ögonen och njuter. Eller så kryper han upp, lägger sitt lilla huvud mot min kind en liten stund för att gosa, sen lägger han sig till rätta igen.

Helt underbart!!

29 juni blir det avspark

Så, nu har jag skrivit det här också. Nu KAN jag inte smita ifrån det. Har berättat det för alldeles för många för att kunna ändra mig nu.

Att jag skriver ”smita” ifrån det handlar inte på något sätt om att jag inte vill. Bara att jag tycker att det är lite läskigt och obekvämt. En typisk Barriär med andra ord. Något som jag för några år sen helt klart i slutändan skulle hitta orsaker till att ställa in. Och nu när jag både coachar och blir coachad för fullt får jag ytterligare infallsvinklar på vad det handlar om och vad jag behöver göra annorlunda. Så att jag berättar om det gör att jag inte kan dra mig ur för att jag ”fegar”.

Självklart ska jag fira. Jag har en massa saker att fira till och med.

• Att jag har återkommande läsare, även fast jag inte skriver så ofta nu. TACK!
• Att jag tagit ställning för att äntligen starta eget företag
• Att jag vet vad jag vill göra, ÄNTLIGEN.. Och att jag gör det
• Att jag har fantastiska produkter som jag står för
• Att jag går en utbildning som är toppen
• Att jag tagit mig igenom mina fyra första (och värsta) år som förälder (nu kan det bara bli bättre)
• Att jag har en fantastisk man som supportar mig

Och just den 29 juni kommer jag fira att jag är på stort G att starta företag (inväntar lite praktiska teknikaliteter bara).

Vill du komma? Lägg en kommentar här så skickar jag inbjudan. (pls…. nån kan väl svara i alla fall )

Fokus is my middle name…

Jag har fullt upp med att få ihop allting just nu. Ett av målen för kursen som nu pågår till sista mars är FOKUS. Att göra en sak i taget.

Det är så lätt, för mig åtminstone, att hoppa mellan olika saker hela tiden. Jag påbörjar en sak och så händer något och plötsligt gör jag det där andra istället.

För att jag ska få ihop Lillebrors inskolning på förskola med studier och coaching, med jobb och kommande operation så är FOKUS ett måste. Jag har en fantastisk ”partner” på kursen som hjälper mig dit och jag är så tacksam över frågorna jag fick förra veckan. Jag har ett helt nytt driv just nu och idag lyckades jag hålla mig till det jag skulle göra och jag var riktigt effektiv. WOW!

Veckan som kommer har Maken sportlov så jag har fått en riktig egovecka. Inte så att jag ska springa runt på spa och fixa naglar och massaga mig och så. Jag ska göra det jag gillar allra mest just nu. Och till helgen är det konferens i Jyväskylä. Tjohoo!

Så…. mer av annat blir mindre av bloggandet. Jag gissar att det är precis som det ska va

Framgångsrik på att ha rörigt

Just nu har jag flera saker på gång så jag inser att jag är väldigt framgångsrik i att ha rörigt bland mina papper och sprida ut projekten på olika platser och väskor i hemmet. Så där så att jag inte riktigt vet vad som ligger vart när jag ska ha dem.

Ikväll är första kurstillfället. Det är på dator och telefon vilket är skönt för att jag inte behöver ta mig någonstans. Samtidigt är det en grym barriär märker jag för jag gör allt annat än att förbereda mig för att ta reda på vad jag behöver göra för att logga in mig och ringa det där samtalet via Skype till USA. Märker att jag är lite nervös. Om nu ordet lite passar sig.

Vad brukar du göra för att skjuta på saker som är lite läskiga?

Jonglerar lite nu

Inom loppet av två månader ska följande ske i vår familj:

• Lillebror ska skolas in på dagis – 3 dagarsinskolning
• Jag ska åka till Finland på konferens och vara borta i tre nätter
• Maken ska genomgå en efterlängtad ögonoperation för att slippa glasögon
• Jag ska genomgå en ännu mer efterlängtad bröstförminskning
• På onsdag börjar jag ta min första kurs på coachutbildningen

Utöver detta har vi förstås lite arbete att göra också.

Det är lite logistik som ska till för att ingenting ska krocka med något annat. Så att vi båda efter våra respektive operationer får den tid vi behöver för att återhämta oss. Maken får inte bli svettig och riskera smuts i ögonen och jag får inte lyfta och bära under en period av 1-2 veckor till att börja med.

För bara ett år sen hade jag aldrig, ALDRIG, tagit på mig så här mycket på en gång. Då hade det räckt med att veta att lille prinsen skulle skolas in samtidigt som jag behövde fixa middag på kvällen. Nu ser livet annorlunda ut och jag är så tacksam.

Life is good!

 

Jag älskar dig så mycket

Jag tog tempen på Storasyster innan läggning. Hon var lite ledsen då vi var oense om i vilken ordning förberedelserna för sängen skulle göras. Jag lockade henne med att lista ut vilka siffror det var på örontermometern efter att jag tagit tempen på mig.

Det blev 37.4. Hon ville helst att 7:an skulle vara ett L. Och det är det ju, uppochnervänt. Sen var det hennes tur och den visade precis samma siffror.

Jag älskar dig så mycket så jag har samma som dig!

Älskade fialottan då. Jag älskar dig med! Extra skönt att höra på Alla Hjärtans Dag kanske.

Längtar efter min nya kropp…

Torsdagen 30 december körde jag mitt första pass av 10 på Bikramyogan.

Jag utmanade mig själv med tio dagar och skulle sen ta ställning till om jag ville fortsätta med det eller ej. Jag väger mig mer eller mindre varje dag så jag har koll på vad jag vägde innan (visserligen hade jag precis varit magsjuk så vikten är nog inte helt relevant). Däremot tog jag inte mina mått förrän när jag bestämde mig för att fortsätta en månad. SKIT!

Inte för att det egentligen spelar någon roll men det hade varit kul att se i centimeter också. För jag känner verkligen skillnad. Byxor som var trånga redan när jag köpte dem mellan barnen är nu lite stora. Jag har alltså minskat vikten även från vad jag vägde innan jag blev gravid första gången. Och det är så skönt. Jag är så nöjd!

Lite har jag dock kvar för att bli av med det där hängiga överflödiga runt magen som ser så trist ut. Maken pratade också om att en bröstförminkning borde göras först när jag nått den vikt jag vill ha så att jag inte går ner sen och så ”försvinner” brösten ännu mer. Nu har det sällan varit fallet för mig.

Har hört många mammor som sagt att brösten blivit mindre än de var innan efter barn och amning. Det gäller inte mig. Visst är de mindre än när jag ammade som mest. Men de är definitivt större än de var innan jag blev gravid. Har av någon anledning sparat gamla bh och jag undrar nu hur jag överhuvudtaget kunnat ha dem. Men så var de kanske lite trånga då också, för att det var svårt att hitta rätt storlek och jag inte ville springa runt till specialbutiker och betala runt 800 spänn.

Nu kan jag drömma om de där fina underkläderna i andra färger än svart, vitt och natur och veta att snart kommer även jag kunna ha dem. Plus att jag kan se fram emot badsäsongen eftersom jag kommer kunna hitta snygga bikinis som passar. Jag har också stort behov av nya kläder efter år av graviditet, småbarnsår och lite övervikt till det. Men det får vänta. Nu ska jag köra några veckor till för att kapa ytterligare några kilo innan jag köper nya byxor. Överdelar får vänta till efter operation.

Jag längtar!

Dag 8:10 Bikram

Snart är det över. Och idag längtade jag. Fast ändå inte.

Det var en för mig ny instruktör idag. Hon var i en helt annan klass än de andra som varit rätt mjuka i sitt sätt att gå igenom alla instruktioner. De visar inte själva någonting utan mässar på som en auktionsutropare, hela tiden. Åtminstone tyckte jag det första gången. Jag blev imponerad över hur snabbt de kunde prata och hur jag ändå kunde följa med i allt de säger. För det är bara min allra första klass som varit på svenska. Resten har hållits på engelska.

Dagens instruktör var mer rakt på sak. Tuff. Tydlig. Bra. Utan att för den skull säga att de andra varit mindre bra. Bara olika. I mina ögon och öron.

Idag var det tufft. Samtidigt bra. Bra för att hon såg mig i mina rörelser och uppmanade mig att justera mina positioner så att jag fick ut extra mycket. Tufft för att jag blev trött. Handduken var tyngre än någonsin efteråt. Mot slutet fick jag fokusera på att ta mig igenom en pose i taget tills det var slut. Och jag gjorde det idag med. YES!

Dag 6:10 Bikram

Idag blev det ett kvällspass för att få ihop det med Makens åtaganden under dagen. Det var skönt det med. Tror, just nu, att det inte spelar någon större roll vilken tid på dygnet jag kör. Förutsatt att jag har lite näring i kroppen vill säga. Har visserligen inte testat 7-passet än och tror nog jag avvaktar med det ett tag till.

Sjätte dagen rockar skrev Nattens Bibliotek i en av kommentarerna när hon körde sin 10-dagarsutmaning. Jag vet inte helt om det stämmer för mig. Grymt skönt var det i alla fall. I den där allra jobbigaste posen där jag inte kommit någonstans alls hittills nådde jag idag hela vägen bak till hälarna. Underbart!! Nu när jag läste om vilka fördelar den ger inser jag att det nog är en rätt bra pos för mig…

Camel Pose

Bild från www.bikramyoga.com

Jag känner redan att det är tråkigt att de här tio dagarna börjar gå mot sitt slut. Önskar att tiden fanns till att kunna träna Bikram flera dagar i veckan. Nu funkar det för att Maken har jullov och vi har satt upp tiden så att jag ska kunna komma iväg varje dag. När terminen startar på nytt ska tiden räcka till fler saker varje dag. På nåt sätt ska vi få ihop det. Det är jag säker på.

Kär i en pyjamas

Vi har letat efter en helpyjamas till Storasyster ett tag. En sån där med armar och ben och knappar. Som bebisar har. Vi fick en för ett tag sen som är på gränsen för liten.

Hur lätt är det att hitta såna i storlek 110 och uppåt tror du? Nä precis. Inte särskilt! För i de storlekarna blir det nästan bara prinsessnattlinnen. De där hela sakerna är för bebisar…

Min stora bebis har i alla fall blivit förtjust i att sova så. På HM hittade jag en i stl 122 vilket är på tok för stort för henne än. Men eftersom storleken hon behöver verkar slut köpte jag den stora till julklapp ändå.

Och gissa vad vi hittade på loppisen idag. En helpyjamas. Med Hello Kitty. Storlek 122. Lyckan var förstås total.

-Mamma, jag vill ha den här i morgon också.
-Det kan du väl. Om den är ren.
-Men jag vill inte äta frukost i den. Då kanske jag spiller…

Vilken glädje! Även jag är glad. Imorgon kan jag lämna tillbaka julklappen och blir med ens 139:- rikare.

Inte minst är jag lycklig över att få dela hennes lycka!