Arkiv för ‘Föräldraskap’

06 oktober 2011

Bloggar på Läkande föräldrar

Jag märker att det kommer in läsare här titt som tätt, trots att jag inte skriver här så mycket längre. Vad roligt!

På senaste kan jag se att det har varit på olika sökningar kring barn, anknytning, depression osv. Om detta skriver jag numera på en annan sida som jag döpt till Läkande Föräldrar – och deras helande barn.

Min dröm är att det ska kunna bli något stort. Jag vill kunna dela med mig av min historia, även om jag inte skrivit så öppet om den här. Då var allting alldeles för smärtsamt så jag klarade inte av att skriva så öppet och naket om det. Nu har jag kommit ut ur dimman och mår bra och vill göra någonting av mina erfarenheter.

Är du nyfiken, själv varit (eller är) i en förlossningsdepression eller känner någon som är, så är du varmt välkommen till den sidan. Ännu är jag bara i startblocken, det tar lite tid att skapa min plattform.

 

06 september 2011

Självbestämmande barn

Följande inlägg skrev jag för flera veckor sen, men la aldrig upp… Nu ko
Mer det.

***************

Jag har skrivit mycket om ämnet förut.

Hon har ett STORT behov av att bestämma själv, vår Storasyster. Vare sig det handlar om att äta, kissa eller vad hon ska ha på sig, sä är det HON som ska bestämma. Eller små saker som att nånting inte blir som hon vill. Jag tror hon ser tydligt framför sig hur nånting ska vara och flippar ur när det inte går. Hon slutar använda hela sitt enorma ordförråd och bara gnäller och gråter. Hon spelar ut hela sitt dramatiska register och när det är som värst sparkar hon och slåss.

Det har varit mycket bättre ett bra tag nu men de senaste veckorna (att det blir för lite stimulans då hon är ledig från dagis spelar säkert in) har kulminerat kring tjat och tjafs kring mat. Vi har helt klart hamnat i en ond cirkel där hon inte vill för att hon förväntar sig tjat och gnäll. Hon låter bli att äta och blir så trött och energilös så hon bara gråter. Vi behöver tjata och truga för att få i henne mat eftersom vi inte helt enkelt inte orkar med gnället längre.

Att det helst bara är naturella köttbullar och makaroner hon ska ha gör det inte lättare. Eller vitt bröd med smör. Eller yoghurt med russin. Ser det bara lite annorlunda ut så låter hon oftast bli. Radar på snabba kolhydrater verkar hon ha…

Jag ifrågasätter mig själv mycket och tänker på hur hela vår tid tillsammans påverkat henne eller om vi ännu bara inte hittat sättet som funkar med henne än. (Lilleman är långt ifrån likadan i sitt humör och beteende och visar inte heller tendens till att bli så).

Vi har provat att sätta gränser, bara servera det hon vill ha, vi serverar det vi tycker och talar om vad som gäller. Inget verkar funka. Förutom en sak. Vi ger henne två alternativ (motsatser) att välja på. Så här kan de låta:

-”Vi kan hålla på så här hela dagen om du vill, eller så plockar vi undan det här innan vi gör det du vill nu.”

-”Du kan välja mellan att vara så här grinig och gnällig och stanna inne resten dagen eller äta din lunch nu och sen gå ut.”

På nåt sätt förstår hon alternativen och väljer det smartaste alternativet där hon har roligast i slutänden. Alla blir glada. Win win. (om det är rätt i långa loppet har jag ingen som helst aaaaning om…)

Vi behöver komma fram till en positiv förändring. För som det är nu är det bara en ond cirkel och den som mår sämst, inombords, är hon som hela tiden får känna att hon inte gör rätt och inte kan vara oss till lags. Det, om något, är in drivkraft.

Är det något som är viktigare än något annat i min uppfostran så är det att hjälpa barnen att vara trygga och gilla sig själva. Det är också drivkraften för mig själv att utvecklas. Hur kan jag annars ge dem det…

05 september 2011

Tidigare milstolpar

Sammanställer tillfällen då vi insett hur kosten haft påverkan i Storasysters beteenden och vilka förändringar vi har genomfört efter det.

  • Hon var drygt 1,5 år när vi gjorde kopplingen till hennes hyperaktivitet efter att ha ätit pulvermos. Maken läste boken ”Äkta vara” och citerade högt för mig ett avsnitt som handlade om att vissa livsmedel kunde vara skadliga och kunde orsaka hyperaktivitet hos vissa barn. Samma dag hade hon och jag ätit just pulvermos och jag fattade by the second varför hon varit stört omöjlig att få att sova. Maken trodde mig inte och ville själv testa en kväll (jag avsade mig gladeligen nattningen efteråt).
  • Förändring: Allt pulvermos och annan mat med just det E-ämnet i bannlystes (lägger till vilket snarast). Vi började också tänka oss för mer när det gällde att laga och förbereda maten bättre.
  • Kunnat göra bättre:  Satt in mig mer i kolhydrater i stort och inte bara tänkt att det hade med dessa E-ämnen att göra
  • Sommaren hon fyllt tre blev det mycket glass, bullar, kakor och efterrätter under semestern. Efter två veckor borta blev hon mer och mer oregerlig och vi kände inte igen hennes beteenden. Vi googlade mycket och läste om hyperaktivitet och barn och kom fram till att samma tillsatser som innan, och fler än så, som döljs under andra namn, ska undvikas. Mer rörelse, bort med sötsaker och tillsatser i mat har hjälpt många i liknande situationer.
  • Förändring: Rensade ut alla kryddor med aromer i (vad hade vi kvar sen…) och andra livsmedel med konstgjorda aromer. Köpte mer och mer ekologiska produkter och uteslöt självklart godis, glass, bullar mm. En helt ny, lugnare och harmonisk tjej uppdagade sig. Vi pratade om socker och sockrets biverkningar och hon förstod delar av det, även om hon fattat smak för det söta och hade svårt att avstå.
  • Kunnat göra bättre:  Hållit oss mer strikt till det vi upptäckte fungerade och inte givit efter för omgivningens funderingar och frågor kring varför det var så viktigt för oss. Att vara annorlunda och ”besvärlig” i sammanhang där det förväntas att barnen äter tårta och godis är inte så lätt.

 

  • Den här våren och sommaren (när hon fyllt 4) har vi varit på otaliga kalas som slutat med konflikter och att hon legat gråtande på golv eller gräsmattor för att hon blivit så trött så hon inte orkat någonting. Inte ens äta mat har hon orkat och det har krävts mycket tålamod och tricks för att hjälpa henne vidare. Har också kopplat ihop tillfällen vi haft större utbrott senaste året med att det varit just i samband med fikatillfällen.
  • Blivit medveten om den nästan magnetliknande radar hon har för allt som är vitt och sött och som ger henne snabba kickar med energi. Men som hon inte alls står sig på någon längre stund.
  • Blivit medveten om hennes känslighet för blodsockernivåer.
    Förändring:  Successivt har vi jobbat på att styra in henne på mer proteinrik kost så att hon blir mätt längre tider. Jobbar på att hålla koll på tiden och peta i henne ett äpple, morot eller liknande ett par timmar efter måltid. Håller koll på humör och är snabbt där med något som höjer hennes blodsocker.
    Kunnat göra bättre:  Egentligen önskar jag bara att jag kunnat mer från början och att jag haft ork och kraft att ta tag i detta tidigare.

 

Det smärtar att jag och vi inte har förstått detta bättre tidigare, samtidigt som vi såklart har våra skäl till det, med allt vad dessa år har inneburit. Känslan av dåligt samvete jag har står för att hon fått stå ut med så mycket frustration, både från oss och osäkerhet i sig själv, då det i själva verket handlat om att hon inte givits rätt förutsättningar för att kunna må bra. Jag vet såklart inte om en kostomläggning kommer att göra skillnad för henne och oss ännu. Det jag vet och känner starkt just nu är att vi verkligen behöver testa.

Jag kommer troligen att skriva i någon form av dagboksform vad vi ätit och hur dagen/humöret har varit. Letat på appar efter detta också, men det mesta handlar om att räkna kalorier för viktminskning.

Jag vill vara extra tydlig med att detta inte har någonting alls med viktminskning eller att ta bort vissa födoämnen för våra barn att göra. Det handlar helt enkelt om att ge dem de bästa förutsättningarna till att må bra och att plocka bort saker som vi ser har en negativ inverkan på dem. Det är egentligen inte konstigare än det är att undvika laktos eller gluten för de barn som är känsliga mot det. 

Att det sen ger dem goda vanor för livet och att vi får vårt support med att undvika fikabröd och onödiga kolhydrater själva, är bara en bonus.

 

05 september 2011

Omläggning av kost

Maken och jag hade vårt sedvanliga veckomöte igår när barnen somnat efter ännu en kväll med skrik och gråt för att kraften och orken inte fanns i Storasysters lilla kropp.

Hon är den gladaste, finaste och klokaste lilla tjej jag kan tänka mig, när hon har bra energi i kroppen (jaja, jag är en smula partisk i sammanhanget, men ändå…). Däremot, när hon bestämmer sig för att endast peta in kolhydrater i form av pasta, ris, smörgås med smör, vaniljyoghurt och russin i sin lilla kropp på ca 20 kilo, så har hon inte ork särskilt länge. För en vecka sen somnade hon utslagen på badrumsgolvet efter en kalaskväll med korv & bröd och sen tårta på det. Godiset fick jag henne faktiskt att avstå ifrån.

Ju mer jag läst och pratat om det med andra kan jag börja lägga ihop ett och ett och förstå varför vi periodvis har haft det helt galet här hemma med svårt att få henne att varva ner och lyssna på vad vi säger. Självklart förstår jag att det också har med ålder att göra, men det här är inte bara åldern. Det är mer än så.

Om hon får en sockerkick av att dricka välling är det inte lätt att komma ner i varv och sova på kvällen. Det är t.om tillfällen jag på skoj sagt att hon varit supertrött ända tills vällingkicken satt in… Ändå har jag inte fattat tillräckligt och kollat upp det. Jag kan bara förklara det med att jag haft väldigt dålig koll på kolhydrater och dess inverkan tills nu. Rent socker har jag för länge sen greppat som dåligt. Däremot har jag vuxit upp med att pasta, bröd, ris och potatis för att inte tala om välling, ska vara bra… Att tillverkarna sen gömmer dåliga innehåll med andra namn, så att vi inte förstår vad det egentligen är, är riktigt dåligt.

För att förstå hur vi kan må bättre tillsammans i hela familjen har vi börjat läsa in oss på GI. Jag googlade lite på välling efter att jag läst på paketet att Sempers välling har 59 gr kolhydrater (varav hela 24 gr är sockerarter). Hur bra är det egentligen? Till på köpet består sockerarterna av maltodextrin som jag nu förstår är ännu värre än socker.

Vällingen är bara ett exempel där hon reagerar. Och det har vi ju lärt oss ska vara bra för barnen. Men är man känslig så är man… Och det är hon, minsann.

Nu lägger vi om och byter ut pasta, ris, potatis, bröd och enkla flingor till quinoa, fullkorn, couscous mm. Vi har lite att lära innan vi kan köra fullt ut och vi inser ändå att vi verkligen behöver göra en helomvändning för att åtminstone se om det gör någon skillnad på kraft och ork.

Jag kommer använda denna blogg framöver för att kunna samla våra lärdomar och insikter kring detta. Ni får gärna komma med hejarop, glada kommentarer eller tips på mat, hemsidor eller bloggar som handlar just om energinivåer, GI och kostomläggningar för barn. Har fått ett tips om inslag på Efter Tio med Malou von Sivers, men jag har inte lyckats hitta det….

 

28 augusti 2011

Sockerberoende

Vi har, sen ett år tillbaka kanske, funderat på och noterat Storasysters reaktioner när hon äter godis, glass och annat med mycket socker i.

Vi har väl alltid varit lite restriktiva, men som de flesta föräldrar säkert upptäckt, blir det svårare när de blir några år och det bjuds till kalas var och varannan helg. Kompisarna får lördagsgodis och det bjuds på bullar och glass lite här och var, även om vi själva inte äter det hemma.

Själv slutade jag helt med godis för 1,5 år sen, som ett nyårslöfte. När ett år hade gått var det lätt att bestämma mig för att fortsätta och nu behöver jag inte ha det som ett löfte längre. Jag vill inte ha, helt enkelt för att jag förstått hur dåligt jag mår av det. Viktigast av allt är att jag förstått hur bra jag mår när jag inte äter det. Nu ser jag även på bullar och chokladbollar på fiken utan att suktas.

Sen i våras har tjatet om lördagsgodis varit stort från Storasysters håll och vi har gjort vad vi kunnat för att undvika det. Det är inte alltid så lätt, tyvärr.

Det som händer när hon äter mycket socker är att hennes blodsocker går i topp på nolltid och lika snabbt slår hon i botten. Hon orkar inget, hon gråter, blir arg och slåss. Inget vi gör eller säger hjälper. Vanlig mat är hon inte ett dugg intresserad av även om det är precis vad hon skulle behöva just då. Det är inte varje gång det blir så här och när vi nu sett sambandet är det så många tillfällen bakåt i tiden där jag kan förstå varifrån utbrotten kommit.

Lite för många kalaseftermiddagar har slutat med att hon ligger utslagen på golvet hemma och bara gråter för att hon inte får som hon vill. Sån är hon inte annars. Hon är en glad, positiv tjej med stor klokhet och empati.

Nu har vi i alla fall fått nog, framför allt jag kanske, eftersom det är jag som är villig att ta striden och också förklara och förhandla. Det är också jag som oftast får ta smällarna när det osar då det är jag som sätter stopp och inte låter henne vinna hela tiden. Igår hade jag lovat henne att få kalasgodiset hon inte fick äta i tisdags efter ett kalas. Innan lunch bröt hon ihop av för lågt blodsocker. (Än en gång missade vi hur viktigt det är att förse henne med lite frukt på förmiddagen). Vi pratade om godis, socker, mat och att vi (Pappan och jag) tänker att hon kan få en tidning eller så på lördagar, om hon kan tänka sig att avstå godiset. Hon var väldigt tydlig med att hon ändå skulle ha sitt godis igår. Döm om min förvåning när hon vid matbordet sen plötsligt sa:

-Idag vill jag inte ha något lördagsgodis. Jag vill ha en tidning istället. 

Stolt mamma konstaterade att hon dottern själv valde att avstå för något annat som hon gillar. Sånt belönas självklart och hon valde en prinsesstidning med pyssel.

Härom kvällen träffade jag C som tipsade mig om boken ”Sockerbomben” av Bitten Jonsson. Jag lånade den på biblioteket igår och blev fast. Nu har jag beställt den för att få senaste upplagan. Jag hoppas vi kan få många nya och bra uppslag och idéer till lösningar hur vi både kan hjälpa Storasyster med hennes sockerkänslighet och oss själva till att må bättre.

Hur har du det med ditt sockerintag?

10 augusti 2011

Onödiga frågor

Storasyster såg begrundande på när jag klädde på mig i morse:

”- Ska du jobba idag?
- Ja, hur ser du det?
- Med mina ögon förstås!”

Vid frukostbordet lite senare satt hon i Pappans knä och kom åt en av mina fötter under bordet:

”- Mamma, jag känner din fot.
- Hur visste du att det var min fot du kände?
- För att den var lite kall.”

Gissar mig till att hon tycker det var aningen onödiga frågor… Å andra sidan hade jag koll på att det var min fot utan att hon berättade det. Så jag tycker nog vi är kvitt.

06 augusti 2011

Sovmorgon

Lustigt att det kan kännas som sovmorgon att bli väckt av sonen 07.36.

Innan barnen skulle en sovmorgon vara till minst klockan 10. Då var klockan 9 tidigt om det var helg.

22 juli 2011

Har jag närt en naturist vid min barm

Vi kom till landet igår. Här är allt annat än plattläggning eller finklippt gräsmatta. Här är sten, rötter, barr och allt annat som finns att hitta på marken på en skogstomt vid vattnet. Fästingar och mygg inkluderat. Lägg därtill att det regnat en del så det också är blött och fuktigt i marken.

En timme efter vi kom igår vägrade Lilleman ha något på fötterna, särskilt inte utomhus där han helst av allt skulle vara.

Efter eftermiddagsbadet i havet skulle han inte ha kläder på sig.

När han är hungrig hittar vi honom vid köksbordet med både nektariner och äpplen i munnen, när han inte tigger blåbär och hallon från min dagsskörd i skogen förstås.

Sen älskar han att tugga i sig sina naturliga kosttillskott av Omega 3, fullkornsfetter och karotenrika frukter och grönsaker. (Omega-3 Plus, Tre-en-en, Carotenoid Complex).

Det är helt enkelt det naturliga som är hans grej. Frågan är nu; lär jag honom eller lär han mig?

17 juli 2011

Lillemans brutna sömnrutin

Lilleman ”vägrade” sova middag idag och rände bara runt i sängen när det var sovdags. Det är första gången i hans 1 år och 9,5 månaders unga liv.

Vi tänkte att vi var glada om vi kunde hålla honom vaken till kl 18 i alla fall så hoppas vi på lång nattsömn istället. Han sover nämligen vanligen 1,5-2 timmar på dagen och mellan 20,30-06/07 på morgonen. Dåliga nätter kan vi få sovmorgon ända till 7,30 men det hör till ovanligheten. Sover han länge vaknar Storasyster tidigt för att kompensera.

17,40 serverade jag blodpudding och rivet äpple.
”-blääpleee” sa han sömnigt vilket betyder äpple och somnade med mat och händer i munnen några minuter senare.

Tvättade av honom, bytte blöja och tryckte in vällingflaskan i munnen i hopp om att somna i alla fall lite mätt så han slipper vakna och vara hungrig klockan 4 och sen inte somna om ;-) .

Storasyster som tagit i lite extra med sina matprotester bröt ihop totalt då Pappan sa att det var dags att komma in för att äta. Kompisarna på gården är äntligen hemma igen och hon hade någon att leka med.

Istället för att komma hem blev hon bjuden på hamburgare hos grannbarnen och här sitter jag med mitt rödtjut och bloggar istället för att laga vår vuxenmat.

12 juli 2011

Kärleken växer


Storasyster 4 år

Idag var det dags för domen. Skulle hon bli godkänd eller ej?

Klockan 15 i eftermiddags tryckte vi på 8:an i hissen och klev sen in i väntrummet på BVC för att se om hon skulle bli OK eller underkänd.  Det var dags för 4-årskontroll med både ritning, räkning, hörsel och syn på schemat.

Fem minuter efter ankomst sitter jag med tårar i ögonen. Jag blinkade snabbt för att dölja alla känslor som vällde upp inom mig. Bara att se ryggen på min underbara tjej när hon helt självklart började rita en huvudfoting med huvud, ben, armar med armbåge, ögon med pupiller och hår skickade en känslostorm utan dess like genom min kropp. Jag är normalt inte den blödiga typen som gråter när det blir lite känslosamt och blev totalt överrumplad när tårarna vällde fram.

Fyraårig dotter. Fyraårig mamma. Fyra år av vånda, sorg, oro och hårt arbete. För mig själv och tillsammans för att ta oss fram till där vi är idag. Äntligen förstår jag, om ens en bråkdel av vad jag hört många prata om, den ovillkorliga och starka kärlek man känner för sitt barn.

Jag fick min start tillsammans med min dotter och redan från början förstod jag att det fanns någon anledning till att det blev så här för just mig, även om jag ännu inte förstår hela vidden av det. Jag inser att vi är långt ifrån klara, vi har bara börjat vår resa tillsammans och idag känner jag sån tacksamhet över att få ha henne i mitt liv och få lära mig av min kloka, fina, fantastiska dotter.

Hur hon klarade sig? Med beröm godkänt, på alla punkter.

23 juni 2011

Spjälsängstiden är över

Lilleman har blivit så stor så han har fått flytta över till storsängen.

Eller rättare sagt, han skulle säkert kunna bo kvar i spjälsängen. Och jag tycker att det är dags att få använda utrymmet till något annat. Han själv var allt helt klart redo. Såå nöjd över att äntligen få krypa in under loftet och få sova där. Rullar han ut så är det ett fall på hela tio centimeter så han klarar sig säkert.

Och goset som jag får när jag nattar är väl värt det. Han drar min arm intill sig, ler förnöjt och stänger ögonen och njuter. Eller så kryper han upp, lägger sitt lilla huvud mot min kind en liten stund för att gosa, sen lägger han sig till rätta igen.

Helt underbart!!

20 juni 2011

Hög mysfaktor

Vem vill gå upp och jobba en timme till när Lilleman lägger sig i sked i min famn och äntligen somnar…

inte jag!! Byte?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.