Arkiv för ‘Boktips’

28 augusti 2011

Sockerberoende

Vi har, sen ett år tillbaka kanske, funderat på och noterat Storasysters reaktioner när hon äter godis, glass och annat med mycket socker i.

Vi har väl alltid varit lite restriktiva, men som de flesta föräldrar säkert upptäckt, blir det svårare när de blir några år och det bjuds till kalas var och varannan helg. Kompisarna får lördagsgodis och det bjuds på bullar och glass lite här och var, även om vi själva inte äter det hemma.

Själv slutade jag helt med godis för 1,5 år sen, som ett nyårslöfte. När ett år hade gått var det lätt att bestämma mig för att fortsätta och nu behöver jag inte ha det som ett löfte längre. Jag vill inte ha, helt enkelt för att jag förstått hur dåligt jag mår av det. Viktigast av allt är att jag förstått hur bra jag mår när jag inte äter det. Nu ser jag även på bullar och chokladbollar på fiken utan att suktas.

Sen i våras har tjatet om lördagsgodis varit stort från Storasysters håll och vi har gjort vad vi kunnat för att undvika det. Det är inte alltid så lätt, tyvärr.

Det som händer när hon äter mycket socker är att hennes blodsocker går i topp på nolltid och lika snabbt slår hon i botten. Hon orkar inget, hon gråter, blir arg och slåss. Inget vi gör eller säger hjälper. Vanlig mat är hon inte ett dugg intresserad av även om det är precis vad hon skulle behöva just då. Det är inte varje gång det blir så här och när vi nu sett sambandet är det så många tillfällen bakåt i tiden där jag kan förstå varifrån utbrotten kommit.

Lite för många kalaseftermiddagar har slutat med att hon ligger utslagen på golvet hemma och bara gråter för att hon inte får som hon vill. Sån är hon inte annars. Hon är en glad, positiv tjej med stor klokhet och empati.

Nu har vi i alla fall fått nog, framför allt jag kanske, eftersom det är jag som är villig att ta striden och också förklara och förhandla. Det är också jag som oftast får ta smällarna när det osar då det är jag som sätter stopp och inte låter henne vinna hela tiden. Igår hade jag lovat henne att få kalasgodiset hon inte fick äta i tisdags efter ett kalas. Innan lunch bröt hon ihop av för lågt blodsocker. (Än en gång missade vi hur viktigt det är att förse henne med lite frukt på förmiddagen). Vi pratade om godis, socker, mat och att vi (Pappan och jag) tänker att hon kan få en tidning eller så på lördagar, om hon kan tänka sig att avstå godiset. Hon var väldigt tydlig med att hon ändå skulle ha sitt godis igår. Döm om min förvåning när hon vid matbordet sen plötsligt sa:

-Idag vill jag inte ha något lördagsgodis. Jag vill ha en tidning istället. 

Stolt mamma konstaterade att hon dottern själv valde att avstå för något annat som hon gillar. Sånt belönas självklart och hon valde en prinsesstidning med pyssel.

Härom kvällen träffade jag C som tipsade mig om boken ”Sockerbomben” av Bitten Jonsson. Jag lånade den på biblioteket igår och blev fast. Nu har jag beställt den för att få senaste upplagan. Jag hoppas vi kan få många nya och bra uppslag och idéer till lösningar hur vi både kan hjälpa Storasyster med hennes sockerkänslighet och oss själva till att må bättre.

Hur har du det med ditt sockerintag?

30 juli 2010

Barnmatsdjungel

Jag får prova mig fram i barnmatsdjungeln då Lillebror redan har vägrat sig ur barnmatsburkar och färdiga grötpulver.

Han vill ha allt i bitar så han kan plocka och äta själv och har han provat något en dag och inte tyckt om det så är han noga med att undvika det dagen därpå… Han har också väldigt tydliga tecken för vad han vill. Han tar min hand och skjuter den ifrån sig när han inte vill ha mer. Sträcker sig efter vattenmuggen eller gör andra tecken när han vill dricka. Eller så vänder han helt enkelt bara bort huvudet och tittar åt ett annat håll tills vi lägger bort skeden. Då är det svårt att missta sig på vad han vill.

En favorit just nu är att slänga ner flaskan på golvet (eller mat också för den delen) och se vart det tar vägen. Tänk att det ramlar ner varje gång… (Maken får jobba hårt på sig själv när det blir kladdigt). Dessvärre smittar leklusten av sig på Storasyster som också då vill slänga mat på golvet. Mindre uppskattat!

Skriven av Johanna Westman

I ”ANDRA MOSBOKEN” av Johanna Westman hittar jag bra enkla och hittills uppskattade matförslag och en mängd olika tips. Den köps i set med ”Första Mosboken” som är Lillebrors favoritbok. (Han blir alldeles till sig när den kommer fram.)

Idag provade jag äggröra och klippte ner lite kokt skinka, persilja och sötpotatis. Det gick hem!

Dagens lunch

och efterrätt med färska blåbär och hallon

Annars funkar pannkaka med keso och skinka. Och ärtor. Så länge han får plocka dem själv.

Varför han ska ha bitar har jag svårare att förstå. Det är ju inte så att han tuggar ihjäl maten precis. Vi kan se exakt vad det är han har ätit när det gått igenom systemet. Lila presentsnöre är särskilt svårsmält verkar det som.

23 juli 2010

Barn i sockerspinn

I slutet på de nattliga samtalen pratade vi om Storasyster och hennes personlighet. Det här med barn med extra allt som jag skrivit om tidigare. Det påminde mig om att googla efter kostråd för intensiva barn. Jag hade  nämligen för mig att det är extra viktigt att undvika socker för dessa barn och då vi har lite bekymmer med detta vill jag se hur vi kan underlätta.

Hittade denna blogg med intressant inlägg och kommentarer.

Ska självklart söka vidare efter mer information och återkommer i ämnet.

Bland småbarnsföräldrar är sockerchock ett rätt vanligt samtalsämne, kanske speciellt efter barnkalas. Både Maken och jag minns dock väldigt tydligt vilket spinn hon gick i efter att vi ätit pulvermos när hon var mindre.

***

Hon var lite drygt 1,5 år. Jag hade precis blivit gravid med Lillebror och vi var trötta och slitna efter mycket sjukdomar ett tag. Snabb enkel mat var vår lösning för att slippa stå i köket mer än nödvändigt. Värma vatten och hälla i pulver, det var grejjer det (ehhh??). Vi var hemma själva hon och jag en dag och skulle sova middag efter lunchen bestående av fiskpinnar och potatismos. Jag minns tydligt hur jag undrade vad det var som hade hänt. Hon gick i spinn totalt och det var smått omöjligt att få ner henne i varv.

Samma kväll läste Maken ett stycke ur boken ”Den Hemlige kocken” för mig om mat som kan vara skadlig för barn (har du inte läst den så gör det, eller gör som jag, be din partner att läsa den åt dig…). Döm om min förvåning när han läser att just pulvermos kan orsaka hyperaktivitet hos barn. NÄHÄ, det menar du inte??!!! För min del var det sista gången pulvermoset serverades av mig. Maken däremot tyckte det var smart att ha det som reserv och valde detsamma någon vecka senare. Gissa vem som fick ta läggningen den dagen? Inte jag i alla fall.

Det tog inte särskilt lång tid innan även han såg förändringen och numera är det bara riktig potatis som gäller hos oss. Och så lite tillsatser som möjligt i övrigt också.

Varför jag jämför detta med socker? Jo, för att pulvermos är det som blir till socker allra snabbast i kroppen av ett antal olika livsmedel. Enligt GI, utan att jag kan och orkar gå in närmare på det. Det finns säkert någon som är villig att beskriva det bättre än jag?

Så när vi nu kommer hem igen blir det avvänjning från glass och godsaker på hög nivå. Och en nytt tag i det här med kosten.

07 maj 2010

Boktips om död för barn

Fick tag på några böcker på biblioteket häromdagen angående hur man pratar om döden med barn.

Jag fick en lång lista från bibliotekarien. Lyckades hitta flera av dem på barnavdelningen där några inte alls passade oss. Här är de jag gillar:

Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm (bild) – otroligt fin liten berättelse om ett gammalt marsvin som får ont i magen och tänker igenom hur bra hans liv har varit. Den går också igenom det här med dödsannons och begravning.

Resan till Ugri-La-Brek av Thomas Tidholm och Anna-Clara Tidholm (bild) – Hinken, Myran och deras hund Strunt letar efter morfar som kommit bort och glömt både glasögon och tipskupong hemma i lägenheten. De reser iväg och hittar honom till slut och får prata med honom. Personligen tyckte jag den var lite skum i början men såg tjusningen när de väl hittade honom.

När farfar blev ett spöke av Kim Fupz Aakeson och Eva Eriksson – Om lille Erik som inte förstår mammas och pappas förklaringar till att farfar skulle vara en ängel i himlen eller bli till jord och försvinna efter att han begravts i jorden. Farfar kommer och hälsar på honom om natten och tillsammans tar de reda på varför farfar fortfarande finns kvar. Det var något viktigt han hade glömt göra. Att säga hejdå till Erik.

Den sistnämnda kanske passar mer för lite äldre barn än tre år, men det beror förstås på deras egen förståelse och utveckling.

Har du några andra tips?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.