Arkiv för ‘Belöningar’

28 augusti 2011

Sockerberoende

Vi har, sen ett år tillbaka kanske, funderat på och noterat Storasysters reaktioner när hon äter godis, glass och annat med mycket socker i.

Vi har väl alltid varit lite restriktiva, men som de flesta föräldrar säkert upptäckt, blir det svårare när de blir några år och det bjuds till kalas var och varannan helg. Kompisarna får lördagsgodis och det bjuds på bullar och glass lite här och var, även om vi själva inte äter det hemma.

Själv slutade jag helt med godis för 1,5 år sen, som ett nyårslöfte. När ett år hade gått var det lätt att bestämma mig för att fortsätta och nu behöver jag inte ha det som ett löfte längre. Jag vill inte ha, helt enkelt för att jag förstått hur dåligt jag mår av det. Viktigast av allt är att jag förstått hur bra jag mår när jag inte äter det. Nu ser jag även på bullar och chokladbollar på fiken utan att suktas.

Sen i våras har tjatet om lördagsgodis varit stort från Storasysters håll och vi har gjort vad vi kunnat för att undvika det. Det är inte alltid så lätt, tyvärr.

Det som händer när hon äter mycket socker är att hennes blodsocker går i topp på nolltid och lika snabbt slår hon i botten. Hon orkar inget, hon gråter, blir arg och slåss. Inget vi gör eller säger hjälper. Vanlig mat är hon inte ett dugg intresserad av även om det är precis vad hon skulle behöva just då. Det är inte varje gång det blir så här och när vi nu sett sambandet är det så många tillfällen bakåt i tiden där jag kan förstå varifrån utbrotten kommit.

Lite för många kalaseftermiddagar har slutat med att hon ligger utslagen på golvet hemma och bara gråter för att hon inte får som hon vill. Sån är hon inte annars. Hon är en glad, positiv tjej med stor klokhet och empati.

Nu har vi i alla fall fått nog, framför allt jag kanske, eftersom det är jag som är villig att ta striden och också förklara och förhandla. Det är också jag som oftast får ta smällarna när det osar då det är jag som sätter stopp och inte låter henne vinna hela tiden. Igår hade jag lovat henne att få kalasgodiset hon inte fick äta i tisdags efter ett kalas. Innan lunch bröt hon ihop av för lågt blodsocker. (Än en gång missade vi hur viktigt det är att förse henne med lite frukt på förmiddagen). Vi pratade om godis, socker, mat och att vi (Pappan och jag) tänker att hon kan få en tidning eller så på lördagar, om hon kan tänka sig att avstå godiset. Hon var väldigt tydlig med att hon ändå skulle ha sitt godis igår. Döm om min förvåning när hon vid matbordet sen plötsligt sa:

-Idag vill jag inte ha något lördagsgodis. Jag vill ha en tidning istället. 

Stolt mamma konstaterade att hon dottern själv valde att avstå för något annat som hon gillar. Sånt belönas självklart och hon valde en prinsesstidning med pyssel.

Härom kvällen träffade jag C som tipsade mig om boken ”Sockerbomben” av Bitten Jonsson. Jag lånade den på biblioteket igår och blev fast. Nu har jag beställt den för att få senaste upplagan. Jag hoppas vi kan få många nya och bra uppslag och idéer till lösningar hur vi både kan hjälpa Storasyster med hennes sockerkänslighet och oss själva till att må bättre.

Hur har du det med ditt sockerintag?

20 augusti 2011

All time low

Igår stod vågen på 67,2. Märklig känsla. Minns inte när den visat dem siffrorna förut.

Mer sant är att jag ägt den här vågen sen julen 2001. I nästan 10 år alltså. Och den har aldrig varit så snäll som igår, när jag stått på den i alla fall.

Då, för 10 år sen visade den mer än 81. Jag mådde piss och min kärleksfulla mor hörsammade min önskan om en våg och gav mig en i julklapp.

Jag gick ut starkt och och började vela… En månad senare ungefär gick jag det fantastiska seminariet isa Experience och fick insikter om varför jag aldrig lyckats gå ner i vikt tidigare och i stället bara gått upp i vikt. Jag vågade helt enkelt inte lyckas. För vad skulle det innebära? Det låter säkert absurt i mångas öron och det är så mycket vanligare än jag önskar att det vore. Jag önskar att alla människor skulle få förståelsen och tryggheten i sig själva till att känna att det är okej att lyckas och vara framgångsrik. Oavsett i vilket område de vill ha framgång.

Fem månader senare hade jag gått ner till 68. Sen tog det stopp. Villigheten tog slut att göra mer och jag fick påtryckningar utifrån att ”nu får du minsann inte gå ner mer” osv… Jag trodde inte längre på mig själv att jag kunde klara det. Det är klart, det var en stor förändring på kort tid och kanske mådde jag bra av att landa i den nya vikten som sedermera la sig på strax över 70. (Jag är 170 cm lång kanske också bör nämnas här.) Rent fysiskt har jag sällan mått så bra som då när jag vägde mellan 68-70 och jag bestämde mig för att det är där jag ska hålla mig.

Man och barn har förstås påverkat under åren och jag har toppnoterat på 94 kg. Då ville jag inte ens ställa mig på vågen. Spelade för mig ingen roll att det var bebisen i magen som hjälpte till.

Sen i augusti för ett år sen har jag så sakteliga minskat med 10-11 kg. Efter besöket på Plastikkirurggruppen i mars tog jag ett raskt kliv ner med 1,4 kg över en natt så 9-10 är väl den mera ”sanna” viktminskningen. Vågen har sen haft väldig stort motstånd till att visa siffror under 68. För tio dagar sen började jag med Gr2 Control Herbal Complex som ska hjälpa till med ämnesomsättningen. Har inte tänkt så mycket mer på det sen, en vän sa att det för henne brukar ta runt två veckor innan det händer saker i kroppen. Och vips, det verkar ju stämma väldigt bra.

Med detta inlägg förespråkar jag inte att man ska äta tabletter för att gå ner i vikt. Man ska äta bra mat och röra på sig tillräckligt för att det ska vara hälsosamt. 

GR2 Control Herbal Complex ingår i ett suveränt viktminskningsprogram som heter just GR2 Control. Herbal Complex har en unik örtformula som arbetar med kroppens naturliga signalsystem för att främja en hälsosam viktminskning. Läs gärna mer på hemsidan om GR2 Control.

Jag har jobbat med företaget i över två år och känner mig helt trygg med att det är bra produkter som ger mig all den näring jag behöver, tillsammans med övrig mat, samtidigt som jag vet att det bara är naturliga ämnen. Jag stoppar inte i mig något konstigt syntetiskt eller genmanipulerat. Det tycker jag känns bra.

16 augusti 2011

Flyt nu!

Jag har svårt att gå och lägga mig när det är mycket som händer. Just nu tusen idéer och jag vet inte vart jag ska börja och vilken tråd jag ska dra i först.

Det är så kul!!! Att bli egenföretagare is da shit! När jag fått växa in i det i min egen takt och hjärtat är på rätta stället vill säga.

Håll ögonen öppna… Snart kommer en tävling. Eller snarare utlottning av nåt som är bra för hälsa och immunförsvar.

Förresten, det kommer in en massa nya läsare, både här och på hemsidan. Det vore så kul att veta vilka ni är som tittar in. Skriv gärna en rad.

11 augusti 2011

Okända släktingar

Har just mött en syssling jag inte visste att jag hade.

Hon jobbar i stora butiken där vi handlar mat på kvällarna ibland. Hon såg mitt efternamn på körkortet och ställde frågan.

Vi nystade lite och med min mammas hjälp kom jag fram till att jag mött en syssling. Kul!

Jag har på ett sätt blivit trött på ”släktfrågor” sen vi tog efternamnet när vi gifte oss. Har lite inskränkt nog bara tänkt på min släkt med det efternamnet som min mamma och hennes tre syskon. Resten var ju mormors alla 14 hel och halvsyskon och dr hade ju helt andra namn.

Att min morfar, som dog när jag var fyra, kunde ha syskon som ynglat av sig med hans familjenamn som spridits har liksom aldrig slagit mig.

Det finns nämligen två släkter med mitt efternamn. En stor som jag har noll koll på och så vår som är lite mindre med ett väldigt tornedaliskt Waara framför vilken jag för övrigt också verkar ha rätt dålig koll på.

Tack M för att du frågade mig om mitt efternamn. Det var skoj. Kanske hittar du hit och hör av dig. Välkommen i så fall!

22 juli 2011

En dag i paradiset

Dagen har bestått i:

- lämna Lilleman till mormor 6.30. Somna om.

- lämna Storasyster till mormor 7.30. Somna om.

- vakna och gå upp 9. Se dimman över fjärden. Fästingcheck på Storasyster. Frukost.

- steka pannkakor till morgondagens kantarellcrepes. Lunch. Solen på väg fram. 11.30-13.

- tre timmars mammatid i blåbärsris, total tystnad, skog, rådjur, grodor, hallon, smultron. Och mygg.

- bad i havets 20 gradiga vatten med badgalen son, mindre badgalen dotter och badskeptisk make. 17.

- rensning av blåbär. Bärtokig son hjälpte till att minimera skörden markant. Underbar kväll med värme och sol över fjärden. Middag. 17.30-19.

- mullrar över havet. Förbereder för åska med att plocka in handdukar, kläder, dra ur sladdar mm. Barnen myser, den ena med böcker, den andra med bilar. Regnet kommer. Nattar sömniga barn. De somnar intill varandra på 5 minuter. Mys! 21.30.

- tömmer båten på vatten i förebyggande syfte för nattens åskväder.

- en stunds bloggande och ren avkoppling innan även jag kryper in i sjöstugan. Blixtar lyser upp fjärden som i morse var alldeles vit av dimma. 23.

- känner i golvet hur åskan mullrar och hör dropparna som smattrar på taket och soldäcket utanför. 23.30.

Lite snö på det här så hade vi väl fått med det mesta som naturen erbjuder i väder.

12 juli 2011

Kärleken växer


Storasyster 4 år

Idag var det dags för domen. Skulle hon bli godkänd eller ej?

Klockan 15 i eftermiddags tryckte vi på 8:an i hissen och klev sen in i väntrummet på BVC för att se om hon skulle bli OK eller underkänd.  Det var dags för 4-årskontroll med både ritning, räkning, hörsel och syn på schemat.

Fem minuter efter ankomst sitter jag med tårar i ögonen. Jag blinkade snabbt för att dölja alla känslor som vällde upp inom mig. Bara att se ryggen på min underbara tjej när hon helt självklart började rita en huvudfoting med huvud, ben, armar med armbåge, ögon med pupiller och hår skickade en känslostorm utan dess like genom min kropp. Jag är normalt inte den blödiga typen som gråter när det blir lite känslosamt och blev totalt överrumplad när tårarna vällde fram.

Fyraårig dotter. Fyraårig mamma. Fyra år av vånda, sorg, oro och hårt arbete. För mig själv och tillsammans för att ta oss fram till där vi är idag. Äntligen förstår jag, om ens en bråkdel av vad jag hört många prata om, den ovillkorliga och starka kärlek man känner för sitt barn.

Jag fick min start tillsammans med min dotter och redan från början förstod jag att det fanns någon anledning till att det blev så här för just mig, även om jag ännu inte förstår hela vidden av det. Jag inser att vi är långt ifrån klara, vi har bara börjat vår resa tillsammans och idag känner jag sån tacksamhet över att få ha henne i mitt liv och få lära mig av min kloka, fina, fantastiska dotter.

Hur hon klarade sig? Med beröm godkänt, på alla punkter.

06 juli 2011

Yihaaa!

Jag har fått mitt bidrag godkänt nu. Det tog några veckor längre än vad som utlovats för att få besked och det är än bara att acceptera nu när jag väl fick ett JA.

Nu ska jag komma igång på riktigt med allt vad det innebär.

Jag som älskar (not) blanketter och dokument som ska fyllas i till myndigheter har nu ett par höga barriärer att ta mig igenom för att få dem rätt och riktigt ifyllda så företaget blir registrerat.

Insåg just att jag som förespråkar att ”träna” för att göra saker rätt och inte förvänta sig perfektion på en gång hamnat i läget att jag inte vet hur jag ska göra så då gör jag det inte alls. ”Det blir kanske lättare om jag väntar några dagar till”… Undrar vem som blir mest lurad?

Och tycker Skatteverket och Bolagsverket verkligen att det är okej med blanketter ifyllda till hälften för att det bara var det jag visste hur jag skulle göra… Nä, tror inte det va.

Jag får helt enkelt sätta mig ner och börja med att läsa VAD det är som ska fyllas i. Så länge jag blundar för det kan jag ju inte ens se vilka delar jag faktiskt KAN fylla i på egen hand och vad det är jag behöver hjälp med.

Jag gör ofta så att jag blundar för det där obekväma och svåra och gör annat istället för då slipper jag veta hur jag ska göra, hur lätt det egentligen är och hur skönt det är när det blir klart.

Så, nu har jag sagt det också. I morgon ska jag få det gjort.

Hur gör du när du vill undvika att se verkligheten?

29 juni 2011

Tack för att du kom!

Ikväll har jag haft min premiärkväll.

En kväll då jag och min fantastiske man bjöd på bubbel och snittar och lite annat smått och gott.

Drygt 30 gäster var det som kom och firade med mig. Tittade på vad det är jag erbjuder, minglade och mös. Vädret var precis så bra som jag kunde önska. Varmt och soligt.

Det finns mycket att skriva om det och just nu vill jag bara tacka för att just du kom. Det betydde mycket för mig.

Kram tack och god natt

27 februari 2011

Fokus is my middle name…

Jag har fullt upp med att få ihop allting just nu. Ett av målen för kursen som nu pågår till sista mars är FOKUS. Att göra en sak i taget.

Det är så lätt, för mig åtminstone, att hoppa mellan olika saker hela tiden. Jag påbörjar en sak och så händer något och plötsligt gör jag det där andra istället.

För att jag ska få ihop Lillebrors inskolning på förskola med studier och coaching, med jobb och kommande operation så är FOKUS ett måste. Jag har en fantastisk ”partner” på kursen som hjälper mig dit och jag är så tacksam över frågorna jag fick förra veckan. Jag har ett helt nytt driv just nu och idag lyckades jag hålla mig till det jag skulle göra och jag var riktigt effektiv. WOW!

Veckan som kommer har Maken sportlov så jag har fått en riktig egovecka. Inte så att jag ska springa runt på spa och fixa naglar och massaga mig och så. Jag ska göra det jag gillar allra mest just nu. Och till helgen är det konferens i Jyväskylä. Tjohoo!

Så…. mer av annat blir mindre av bloggandet. Jag gissar att det är precis som det ska va ;-)

Etiketter , , ,
20 februari 2011

Torra nätter utan blöja

Första natten var torr.

Andra natten pågår.

Hon stapplade nyss yrvaket ut ur sovrummet, kissade snabbt, tvättade sina små söta händer och skyndade tillbaka till sängen samtidigt som hon slängde en snabb nöjd blick på sig själv i spegeln i hallen på vägen.

Inte ett ord kröp över hennes läppar och ändå var stoltheten i hennes ansikte oslagbar när hon nöjt kröp ner i sin säng under täcket. Hon hade vaknat för att gå upp och kissa istället för att kissa i sängen.

18 februari 2011

Jonglerar lite nu

Inom loppet av två månader ska följande ske i vår familj:

  • Lillebror ska skolas in på dagis – 3 dagarsinskolning
  • Jag ska åka till Finland på konferens och vara borta i tre nätter
  • Maken ska genomgå en efterlängtad ögonoperation för att slippa glasögon
  • Jag ska genomgå en ännu mer efterlängtad bröstförminskning
  • På onsdag börjar jag ta min första kurs på coachutbildningen

Utöver detta har vi förstås lite arbete att göra också.

Det är lite logistik som ska till för att ingenting ska krocka med något annat. Så att vi båda efter våra respektive operationer får den tid vi behöver för att återhämta oss. Maken får inte bli svettig och riskera smuts i ögonen och jag får inte lyfta och bära under en period av 1-2 veckor till att börja med.

För bara ett år sen hade jag aldrig, ALDRIG, tagit på mig så här mycket på en gång. Då hade det räckt med att veta att lille prinsen skulle skolas in samtidigt som jag behövde fixa middag på kvällen. Nu ser livet annorlunda ut och jag är så tacksam.

Life is good!

 

18 februari 2011

Snart är det dags

Shit vad jag längtar.

Gick en liten tur i affärer mellan 19,20-20 ikväll och såg alla härliga vårkläder som börjar synas redan. Jag vill handla och vet att det inte är någon idé innan operationen är gjord. Det kommer bli en viss storleksskillnad och jag längtar efter att kunna handla en annan typ av toppar.

Toppar som inte är för tighta upptill och för stora nertill. Jag kommer förköpa mig på nya kläder och underkläder… Å andra sidan finns det bh till en liiiiten lägre kostnad i mindre storlekar. Hur sjukt är inte det. Jag kan säkert köpa 3 för samma pris. Fast det får förstås vänta lite innan jag kan använda det. Det är en del annat som ska göras innan. Det ska läkas och fixas mm.

Datumet är tidigarelagt så det är inte sååå väldigt lång tid kvar nu. Gaaaah!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.