29 juni blir det avspark

Så, nu har jag skrivit det här också. Nu KAN jag inte smita ifrån det. Har berättat det för alldeles för många för att kunna ändra mig nu.

Att jag skriver ”smita” ifrån det handlar inte på något sätt om att jag inte vill. Bara att jag tycker att det är lite läskigt och obekvämt. En typisk Barriär med andra ord. Något som jag för några år sen helt klart i slutändan skulle hitta orsaker till att ställa in. Och nu när jag både coachar och blir coachad för fullt får jag ytterligare infallsvinklar på vad det handlar om och vad jag behöver göra annorlunda. Så att jag berättar om det gör att jag inte kan dra mig ur för att jag ”fegar”.

Självklart ska jag fira. Jag har en massa saker att fira till och med.

• Att jag har återkommande läsare, även fast jag inte skriver så ofta nu. TACK!
• Att jag tagit ställning för att äntligen starta eget företag
• Att jag vet vad jag vill göra, ÄNTLIGEN.. Och att jag gör det
• Att jag har fantastiska produkter som jag står för
• Att jag går en utbildning som är toppen
• Att jag tagit mig igenom mina fyra första (och värsta) år som förälder (nu kan det bara bli bättre)
• Att jag har en fantastisk man som supportar mig

Och just den 29 juni kommer jag fira att jag är på stort G att starta företag (inväntar lite praktiska teknikaliteter bara).

Vill du komma? Lägg en kommentar här så skickar jag inbjudan. (pls…. nån kan väl svara i alla fall )

Releasefest på gång

Jag har lärt mig att om jag delar med mig om saker jag ska göra så blir det mer verkligt för mig själv och jag måste på nåt sätt se till att förverkliga det.

Hur ska jag annars inspirera andra att göra vad de säger??

Det som är i görningen just nu är att ha en form av releasefest för att sjösätta mig själv som egen företagare. Som ett avstamp i vem jag är och vad jag gör.

Så, nu har jag skrivit det här. Phuuu. Datumet håller jag lite på tills vissa saker blivit klara. Påminn mig gärna så jag inte slipper undan.

Jag kommer att bjuda på bubbel och tilltugg samt erbjuda intressanta produkter och tjänster till specialpris. Du är självklart välkommen så håll ögonen och öron öppna för datum.

Välkommen!!

Ny namnidé

Hur är det med Winspiration då?

Kan det vara bra i ett coachingperspektiv kanske. Tanken jag hade för ett tag sen är super. Och som företagsnamn där jag vill ha in flera delar blev det inte bra kände jag, med hjälp av vänners fantastiska support.

Jag skulle kunna ta nåt tråkigt som är bara med mitt namn och typ Consulting eller Coaching efteråt. Och då hamnar jag direkt ”bara” i det facket, vilket jag inte vill. Jag vill ha möjlighet att bredda mig och erbjuda fler saker.

Vad jag vill är att erbjuda personer som vill nå en förändring ett sätt att nå sina mål. Att vinna sina spel. Oavsett hur resultatet ser ut. Det är så lätt att ”slå på oss själva” så snart vi inte fick just den där lönen, det där jobbet eller nådde precis den där målvikten vi hade satt upp. Men om allting vi gör skapar resultat, vad har vi vunnit på vägen? Spännande fråga tycker jag.

Nu var det inte det jag skulle utveckla här. Det kom upp eftersom jag tänkte förklara vad det är jag erbjuder i mitt företag. Å andra sidan blir det en helt egen sida för det när jag är klar.

Veckan som gått har jag satt av tid för att göra min affärsplan med resultatbudget och likviditetskalkyl klar. Den har jag skjutit på lääääääänge. Bara för att jag inte vetat riktigt hur jag skulle gå tillväga. OCH inte minst: För att när jag är klar måste jag ju göra slag i saken och lämna in det. Då kan jag inte längre gå och snacka om att jag ska göra ditten och datten. Då måste jag GÖRA. Sätta lite eld i rumpan liksom.

Nu är den hur som helst klar. Jag har Brutit ännu en Barriär!!! I morgon lämnar jag in den och sen väntar jag bara på besked, inom ett par veckor. Räknar med att vara igång fr.om juni… Iiiiiihhhhhh…

Uppskjutare

När jag ska göra något som jag inte riktigt vet hur och som tar av min mentala kraft, då hittar jag med ens på en massa viktiga saker som bara måste göras just nu. Som att betala räkningar, koka te, äta mellanmål.

Slår vad om att om jag inte aktade mig noga så skulle säkert hela pappershögen med betalade räkningar och annat sorteras bara för att skjuta på det en stund till.

Teet är klart och jag har 30 minuter på mig. Dags att sätta igång. Hejs svejs!

Vad pysslar du med istället för det där ”viktiga”?

Framgångsrik på att ha rörigt

Just nu har jag flera saker på gång så jag inser att jag är väldigt framgångsrik i att ha rörigt bland mina papper och sprida ut projekten på olika platser och väskor i hemmet. Så där så att jag inte riktigt vet vad som ligger vart när jag ska ha dem.

Ikväll är första kurstillfället. Det är på dator och telefon vilket är skönt för att jag inte behöver ta mig någonstans. Samtidigt är det en grym barriär märker jag för jag gör allt annat än att förbereda mig för att ta reda på vad jag behöver göra för att logga in mig och ringa det där samtalet via Skype till USA. Märker att jag är lite nervös. Om nu ordet lite passar sig.

Vad brukar du göra för att skjuta på saker som är lite läskiga?

Jag slänger mig ut

Jag har anmält mig till en ettårig kurs (på deltid) som jag velat gå i flera år. Med tanke på barnen och på hur jag har mått har det inte varit aktuell innan att gå. Jag har haft fullt upp med att ta hand om mig själv, få familjelivet att flyta på med rutiner som att äta mat och duscha och så och att ibland också få lite tid för mig själv.

Nu ser jag ett stort och starkt ljus framför mig. Lillebror börjar snart på dagis och det är dags för mig att skapa det som jag vill ha ut av vardagen. Med arbete, träning och ekonomi. Utöver familjelivet förstås.

Det är mitt år i år och det är så spännande!!

Längtar efter min nya kropp…

Torsdagen 30 december körde jag mitt första pass av 10 på Bikramyogan.

Jag utmanade mig själv med tio dagar och skulle sen ta ställning till om jag ville fortsätta med det eller ej. Jag väger mig mer eller mindre varje dag så jag har koll på vad jag vägde innan (visserligen hade jag precis varit magsjuk så vikten är nog inte helt relevant). Däremot tog jag inte mina mått förrän när jag bestämde mig för att fortsätta en månad. SKIT!

Inte för att det egentligen spelar någon roll men det hade varit kul att se i centimeter också. För jag känner verkligen skillnad. Byxor som var trånga redan när jag köpte dem mellan barnen är nu lite stora. Jag har alltså minskat vikten även från vad jag vägde innan jag blev gravid första gången. Och det är så skönt. Jag är så nöjd!

Lite har jag dock kvar för att bli av med det där hängiga överflödiga runt magen som ser så trist ut. Maken pratade också om att en bröstförminkning borde göras först när jag nått den vikt jag vill ha så att jag inte går ner sen och så ”försvinner” brösten ännu mer. Nu har det sällan varit fallet för mig.

Har hört många mammor som sagt att brösten blivit mindre än de var innan efter barn och amning. Det gäller inte mig. Visst är de mindre än när jag ammade som mest. Men de är definitivt större än de var innan jag blev gravid. Har av någon anledning sparat gamla bh och jag undrar nu hur jag överhuvudtaget kunnat ha dem. Men så var de kanske lite trånga då också, för att det var svårt att hitta rätt storlek och jag inte ville springa runt till specialbutiker och betala runt 800 spänn.

Nu kan jag drömma om de där fina underkläderna i andra färger än svart, vitt och natur och veta att snart kommer även jag kunna ha dem. Plus att jag kan se fram emot badsäsongen eftersom jag kommer kunna hitta snygga bikinis som passar. Jag har också stort behov av nya kläder efter år av graviditet, småbarnsår och lite övervikt till det. Men det får vänta. Nu ska jag köra några veckor till för att kapa ytterligare några kilo innan jag köper nya byxor. Överdelar får vänta till efter operation.

Jag längtar!

Boob job

Under nån av alla kurser jag gick för mellan fem och tio år sen satte jag upp ett mål att förminska mina bröst.

Nu är det inte mer än runt två månader kvar innan jag faktiskt ska göra det. Jag var på konsulterande möte i torsdags och trodde innan att jag skulle behöva kämpa lite för det och att jag inte ”kvalificerade” mig för att Landstinget skulle betala.

Så jag blev både överraskad och lite nervös när hon bara var positiv och sa ”va kul” flera gånger. Jag har tydligen bra förutsättningar för att göra dem mindre… Tacka f-n för det. Konstigt vore väl annat med mina I-kupor.

Vi pratade lite storlekar, vad jag vill ha och att det finns tid att bestämma och prata mer på operationsdagen. Jag kan inte vänta så länge med att bestämma mig. Så idag har jag kollat bh. I minimini storlekar. För mig. C och D kupor. Hur skulle det se ut på mig?

Jag kan ju inte precis hålla upp en bh framför mig och se hur det kan se ut. Tuttisarna är ju där de är.

Har du nåt bra tips?

Igår smygkollade jag i yogastudion för att se vad jag kan tänka mig. Men från att smygkolla till att fråga vilken storlek de har är ett rätt stort steg tycker jag. Där går min gräns, för nu åtminstone.

Dags för isa Experience igen

Helgens sysselsättning är bokad. Det är dags för isa Experience igen. Det är några år sen sist.

Tack J för att du påminner mig!

Nån som vill hänga på?

Bröstbarriären har minskat

Plötsligt känns det inte lika läskigt längre. Det där samtalet jag ringde var att boka en tid.

Det skrevs en remiss, bekräftelse kom, jag är normalviktig (jahadå!) och skulle få en kallelse till konsultation efter jul. Nu har jag fått den och jag laddar inför besöket.

Tänk att när jag gör något som är lite eller mycket läskigt så är det aldrig så läskigt som jag i förväg trodde att det skulle vara.

Kan det vara så för dig också ibland? Om det är så, hur kommer det sig då att vi skjuter undan saker för att vi inte vågar. Vad tror du? Jag vill gärna ha en diskussion i ämnet.

Bruten barriär nr 1

Jag har varit på intervju för ett jobb idag.

När jag skulle förbereda mig igår hittade jag tusen ursäkter och orsaker till att det kanske ändå inte är ett jobb för mig. Trots att det är första jobbet på flera år som jag faktiskt VELAT söka. Inte bara sökt för att jag borde.

Det är ett jobb i en bransch som jag vill vara i och med en person jag tror jag kan lära mig mycket av.

Ändå tänker jag att ”det och det” är kanske inte så bra ändå. Så kom jag på mig själv. Igen: Det är ju bättre (för programmet där uppe) att tänka att det inte passar mig. För om jag inte skulle få jobbet så behöver jag inte bli besviken… För det vore ju illa att lyckas och vara lite framgångsrik i några sekunder. (Obs. ironi)

Eftersom jag överlistade rösterna kunde jag ändå ta mig samman och tänka ut några saker som jag ville veta och vad jag är bra på i sammanhanget.

När jag nu i efterhand tänker på min insats och vad jag fått veta att personen i fråga är ute efter tänker jag att det kommer bli hur kul som helst (och helt rätt såklart) att det är just jag får jobbet.

Sen kommer det bli en sjuk utmaning och många barriärer att bryta. Bara en sån sak.

Inskolningstider

Hört på fiket häromdagen.

Tre killar mellan 30-40 sitter och fikar. Jag hör den ena säga att ”man kommer skratta åt det här om några månader”. Jag förstår att nåt hänt och känner mig lite osäker om jag vågar ställa vagnen med sovande Lillebror intill. De kanske kommer va högljudda och väcka honom.det här är min tid.

En telefon ringer.

”Nej, här är det ingen som gråter.”

Det är tre pappor som troligen skolar in sina första små barn på förskola. Telefonen går runt till var och en och alla får de lugnande besked. Barnen har slutat gråta och är nöjda, trots att papporna gick från dagis.

Snart är det Lillebrors tur. Min bebis. Han som är så liten, inte pratar, rör sig inte ur fläcken om jag ställer honom på marken ute i snön. Om mindre än två månader ska han skolas in och min tid som föräldraledig är över.

Ett sting i hjärtat. Jag vill inte ha fler barn och gå igenom allt en gång till. Men jag vill inte heller att han ska bli stor. Min lilla älskling som blir så arg när han inte får komma in i stereoskåpet och skruva på knapparna och som tar mig i handen och visar när han vill dansa.

Hur ska jag kunna lämna honom på dagis varje dag?