Sakta men säkert

Sakta men säkert börjar vi bli klara med vardagsrummet.
• En golvlist per dag har kommit upp. Ikväll fick därför tv-bänken inta sin rätta plats igen.
Det tar sin tid att renovera med småbarn…

Sakta men säkert håller jag på att sluta amma. Kanske.
• Åtminstone är jag nu okej med att sluta. Lika okej är jag med att fortsätta. Och det är så skönt att känna så.

Det bästa vore ju förstås att det blir naturligt att han slutar. Tror kanske det kan vara för att han inte äter tillräckligt med ”riktig” mat på dagarna som gör att han vaknar så mycket på natten. Nu vaknar han iofs inte så mycket längre. Men vaknar han från fyra och framåt så är han bara arg och vägrar somna om. Maken som är uppe med honom då, säger att det är stor skillnad från när han vaknar tidigare på natten.

I morse blev han inte ens nöjd efter att jag ammat honom klockan 5, fast det borde ha funnits tillräckligt (hur jag nu kan veta det). Han blev glad igen efter gröten.

Med det i bagaget blev det andra matrutiner idag. Ingen stödamning här inte.

Så här har dagen varit;
04: dagen börjar, med gnäll
05: amning
06,30: gröt med hallon. Slurp
08-10: sova
10,30: lunch. Ris, kyckling och pumpa. Gårdagens rester. Jordgubbs- o hallonmos. Smaskens
12,30: mellis med gröt. Slurp
14-14,40: sova
15: mellis 2. Lite vitt bröd och halv banan samt knappt 1 dl Brämhults hallondryck. Slurp igen…
Ca 16,30: drar mig i tröjan o visar att han vill ha mat. Igen.
17: middag med blodpudding o hallonmoset igen. Det mesta hamnar på golvet. Förutom bären förstås. Det sväljs alltid. Minsta droppe.
19: en portion gröt, för tredje gången idag.
19,30: nattning med liten kvällsslurk. Som vanligt när han ätit kvällsgröt är han inte särskilt intresserad. Somnade bra med bara lite gnäll.

Nu hoppas vi på bättre natt än igår när han tyckte natten var slut kl 4.

Sluta eller fortsätta

Lillebrors sömnmönster håller i sig. Tyvärr.

Han somnar före åtta efter att ha bökat och lekt i sängen ett bra tag. Sen vaknar han alltid runt 01-02 och sover sen rätt illa resten av natten. För några veckor sen gick det bra utan att amma honom. Det har ingen betydelse om han ätit gröt på kvällen eller ej. Ammar jag när han vaknar så vaknar han ändå. Ammar jag inte så är det ändå samma sak.

Sista veckan har jag givit upp o lägger honom intill mig när han vaknar. Tänker att då får jag iaf sova lite. Och lite är precis vad det blir. Oavsett hur jag gör.

Så fort det blir lite mer amning så tar vänstra mjölkkantinen stryk. Och den högra duger inte mer än för lite snutt.

Nu har jag ju ammat honom ett helt år. Ett helt år mer än vad många andra gör. Så det kan tyckas att det väl bara är att sluta då. Vi gillar det ju båda två så det vore ju trist att behöva sluta med något som ändå funkar för oss. Oftast.

Nu börjar jag känna att jag inte orkar mer om det ska fortsätta så här. Sen har vi det ju lite rörigt här hemma också utan riktig säng och allt. Så det gör ju sitt till.

Men kanske får jag ge upp den där tanken på att han inte ska få välling på kvällen.

Sist fick han ont i magen så det är ytterligare en anledning till att jag hellre avstår. Plus att jag inte märkt nån skillnad på när han ätit mycket eller lite på kvällen. Kanske det ändå är värt ett försök…

Lite förvirrat inlägg kanske men behövde samla mina tankar lite. Nu är det dags att sova.

Dåliga kombinationer

Sin vana trogen vaknade han samtidigt som jag slumrade in för att få min egen nattsömn. Igår precis runt midnatt efter att Storasyster precis somnat sittande i vagnen.

Nu räckte det inte att buffa eller bära. La oss under loftet och sket fullständigt i alla regler om att inte amma på natten. Här skulle sovas. Skit i om han äter eller inte. Bara jag slipper gå upp och bära varannan timme.

Så i natt har jag i alla fall sluppit springa upp tusen gånger. Men sovit det har jag nog inte så mycket. Han var orolig några gånger och jag stack till honom behållarna så snabbt jag bara kunde så jag fick vila. Klockan sex var natten för min del slut. Då var det smelly blöja och söva om. Väl redo att lägga mig själv en stund vaknade självklart hon istället.

Tv rockar vid den tiden på dygnet!

Jag avråder starkt från följande kombination inom familjen: Orolig nattsömn för 1-åring, förkyld 3-åring som utvecklar öroninflammation, bortarest Make och rosslig och hostig mamma med mens.

Nu är det bara fem timmar kvar. Sen är han hemma. Gissa vem som ska sova?

Jag har gjort det igen

Alltså…

När Lillebror sover middag, vilket han äntligen har börjat göra i mellan två till tre timmar sen han gått från att sova två till en gång om dagen, borde ju jag sova också. Åtminstone som jag har hjälp med Storasyster som är hos underbara grannen och bakar idag.

Men så tänker jag (igen) att ”nu sover han ju rätt länge, så jag kan bara packa ner några kartonger från rummet som ska bli vår alkov innan jag lägger mig och vilar”. Och lagom tills jag slår mig ner i soffan så vaknar han såklart. Efter bara dryga timmen idag. Grrrr. Jag som ju är sjuuukt trött just nu.

Antingen är det bara för att jäklas med mig eller så har han sovit så länge på dagarna eftersom han har sovit så dåligt på nätterna senaste veckan. I natt vaknade han nämligen bara en gång strax efter midnatt innan han kallade på mjölkbudet klockan sex och somnade om.

Varför kan jag inte lära mig att sova först och göra det andra sen, om jag hinner. Inte ens tv:n är intressant för honom nu…

Separationer

Näst sista gången på Gruppen idag. Det blev riktigt känslosamt. Kommer på mig själv med att tänka att jag hoppas de ska säga ”det är klart ni ska fortsätta hålla kontakten om ni vill det”. Det gör dem inte och jag vet varför. Det tar ändå inte bort känslan av att jag inte vill släppa relationerna även om jag är redo att gå vidare och göra något annat med tiden jag har lagt på att vara där varje vecka. En gång i grupp och en gång i enskilt samtal. Tillsammans med Lillebror såklart.

Nästa tisdag är sista. Jag vill inte skiljas. Av flera skäl.

Brutna barriärer

Vi har brutit några barriärer här hemma sista veckan:

• Jag har slutat nattamma. Visserligen får jag söva om några gånger under natten, men han äter inte.

• I veckan har jag nattat båda barnen själv. Två kvällar på raken och jag är grymt imponerad över föräldrar som har det som vardag. Need I say more?

• Lillebror somnade i egen säng igår kväll. Vilket framsteg. Vi är på rätt väg!! Jag och Storasyster sjöng Sången om sommaren femtielva gånger, jag buffade i rumpan och vickade lite på sängen tills han somnade. I egen säng. Utan att tutta.

Sen sover han rätt bra i egen säng också. Där är jag lite mer kluven eftersom jag gillar att ha honom i sängen intill mig. Däremot blir det svårare att stå emot amningen på natten så jag får ta det onda med det goda.

Eller inte kanske…

Ironiskt nog somnade Lillebror utan gröt igår. Vi skulle prova att ge honom den senare än sju så att det blev nära inpå läggningen istället. För att han då kanske skulle vara mätt längre.

Men då var han för trött och blev bara arg istället. Maken gav honom bröstmjölk på flaska och han somnade på stört halv nio.

När jag la mig vid midnatt efter en mycket trevlig och mysig vuxenkväll var jag inställd på att matfabriken skulle behöva öppnas efter någon timme.

Döm om min förvåning när han vaknade först tio i fem. Som för att hälsa mig välkommen hem eller säga att han saknat mig eller nåt kröp han upp på min mage och la sig till rätta. Vilket myyys!!!

Full illaluktande blöja fick mig att avbryta myset. Han åt, bytte en till smelly blöja och somnade sen om nära intill mig och sov nästan till halv nio sen.

Så det där med om det är för lite mat eller inte. Jag har ingen aning. Han åt förstås mer på dagen. Men gröten borde ju vara det som är mättande inför natten…

Utforskandet fortsätter….

Stopp i mjölkfabriken

Det finns många åsikter kring amning. Vissa är säkert sanna. Andra är just åsikter vilka är olika för olika mammor.

• Alla kan amma
• Det är bara att lägga barnet vid bröstet i början. Det vet vad det ska göra.
• Det är mysigt, underbart och härligt
• Ju mer man ammar desto mer mjölk. Mao; för att öka tillgången, amma ofta
• Ammar man mindre minskar också mjölken
• Man är en ”sämre” mamma om man ger flaska (absolut inte min åsikt)
• Barn som får flaska på kvällen sover hela nätter. Andra inte

Osv osv. Listan kan säkert göras lång. Jag skriver heller inte att alla dessa åsikter är mina egna. Men det är sånt där som småbarnsmorsor ofta snacka om över en Latte eller två.

För egen del har jag med Lillebror lärt mig att tycka om att amma och jag har ingen tanke på att sluta förrän han fyller femton, eller nåt åt det hållet. Storasyster slutade jag amma efter 10,5 månad och hon sökte aldrig, ALDRIG, bröstet efter det.

Jag tycker att det är mysigt när han ligger där och med sina små händer plockar ut bröstvårtan och stoppar in den igen, som om den ligger fel i munnen eller nåt. Jag gillar att kunna ge honom tryggheten, närheten och näringen. Jag fascineras också ibland över hur han håller på på kvällarna då han kryper runt i sängen, borrar ner huvudet i täcket, upp igen, tillbaka till mig. Suger lite, kryper iväg igen. Lägger sig över min mage för att få tag i det andra bröstet och ibland nästan ligger upp och ner för att få i sig några droppar. Tills han är så trött så han inte längre orkar krypa iväg utan stannar kvar och äter sig så mätt så han plötsligt bara vänder bort huvudet och toksover.

När Storasyster var i samma period och kröp omkring samtidigt och låg upp och ner gillade jag det inte. Då ville jag bara sluta. Nu tycker jag det är lite lustigt och gulligt.

Här är mina tankar kring punkterna ovan;

1. Jag tror inte alls att alla kan amma. Det finns en massa skäl till varför vissa inte kan. Sen vill inte alla heller. Och det är också helt okej. Deras barn blir också människor. Och mammorna blir mammor.
2. Skitsnack. Det är långt ifrån självklart att barnet vet hur man ska göra. Än mindre mamman. Det är SKITjobbigt i början. Gör ont som fan och man får profylaxandas för att slappna av.
3. Återkommer till det där med härligt eller inte.
4. Ju mer man ammar desto mer mjölk – se punkt tre.
5. Min erfarenhet är att det stämmer. Annars skulle man ju gå med mjölk i tuttarna tills man fyller nitti.
6. Moderligheten ligger inte i huruvida man kan eller vill ge sitt barn mat från bröstet eller ej.
7. Det där med att sova hela nätter tror jag mer har att göra med vilket barn det är. Båda mina barn har tidigt sovit hela nätter utan att matas med flaska på kvällen.

Inlägget skriver jag för dem som tror att det BARA är härligt och fantastiskt. Visst är det härligt. Om man får det att funka för både barn och mamma. Vilket inte alls är självklart. Men OM det funkar så kan det vara både mysigt och fantastiskt och en källa till närhet för både barn och mamma. (men det kan man ju få även med flaska)

Men så finns de där tillfällena när ungen snart är elva månader och får feber och inte vill annat än att amma. När det finns mjölk så det räcker efter den vanliga måltidsordningen med kväll, morgon och ibland en gång på dagen. Plötsligt ska det ammas flera gånger på dagen och även på natten, eftersom han är för trött och ovillig att äta något annat.

Eftersom kroppen är så finurligt ordnad så hörsammar den barnets röst och skickar iväg en order till fabriken att här förväntas mer mat. Eftersom det är leveranstid på någon dag eller två så kommer mjölken igång lagom tills ungen har blivit piggare och inte längre vill ha så mycket  Då spränger det i bröstet som för att tala om att ordern är framkörd.

Det är bara det att mottagaren har ångrat sig lite och tycker något annat är mycket mera intressant och själv finner man sig stående som en kossa i ett varmt ångande bås och mjölkar och masserar för att få loss det där som inte kunde levereras. Och om det inte släpper så väntar mjölkstockning och 45 gradig dusch i en timme för att lossa upp det där bröstet som ungen inte velat äta från på lääänge mer än på kvällen i en särskild ställning och där mjölken blivit till gammal klumpig grädde som satt sig fast som en propp. Men nu ska här fram mjölk…

Kunde han inte åtminstone haft vett att beställa fram mer där kranen redan är fullt öppen? Det hade liksom varit lättare då, än att få fart på ett som bara strilar lite och som kalkat igen en aning.

Eller så är det de där gångerna där suget på ”pumpen” är så starkt så det känns som vacuum när han suger. Och det gör ont, även om tuttarna är vana efter nästan elva månader.

Men visst är det härligt att amma. Jomenvisstserru!

En smula i ofas kanske

I två dagar och nätter har jag tokammat en febersjuk Lillebror. Han har endast småätit lite annan mat. I stället har han sovit, eller åtminstone halvsovit i vagnen, yrat och gnytt med dryga 39 grader mest hela tiden.

Efter en tuff natt som avslutades med sista suppen klockan 06 och sen sova i vagnen på inglasade balkongen ett par timmar har febern släppt sitt grepp. Fortfarande nekat vanlig mat under dagen.

En lång sovstund sent på eftermiddagen gjorde visst susen. För nu är han pigg. Vill inte sova och inte ligga still och amma.

Jag däremot: Sprängfullt bröst som ömmar som efter första veckans amning. Ouch! (Det är rätt snabb leveranstid ändå.) Och trött som en tok efter två vaknätter och vill bara gå och lägga mig.

Behöver jag skriva att vi är bara en aning i ofas?

Sjuk igen?

Storasyster är sjuk igen och genast går jag igång och tror än det ena, än det andra. Ibland tröstar jag mig med en sak jag läst eller hört för ett tag sen. Att det inte är ovanligt att föräldrar oroar sig extra mycket när det varit dramatiskt vid födelsen eller nära därefter. Antar att vi hamnar under den kategorin, när det gäller hur Storasyster kom till världen.

Hon har varit extra gnällig och trött idag. Läste i sängen efter lunch och det var nära att hon somnade. Jag riktigt såg hur ögonen höll på att trilla ihop på henne. Men expert på att knäppa på som hon är kom hon på att hon måste kissa. Och där rök den vilan.

Fick en kär vän på besök på eftermiddagen och precis när vi satte oss för att äta middag fick Storasyster ont i magen och höll på att trilla ihop av trötthet i stolen. Fick in henne i badrummet då jag var övertygad om att det var kräkningar på gång. Hon kröp lite fram och tillbaka i min famn innan hon däckade. På golvet, med huvudet på några kläder för att göra det mjukare och en handduk som filt. Där sov hon ett tag innan jag bar henne till sängen. Lite förhöjd temp men ingen direkt feber.

Hon betedde sig lite konstigt och slog omkring sig och jag fick absolut inte röra vid henne. Sov i drygt 2,5 timme innan hon vaknade till igen före kl 21. Ville äta lite men fick mest i sig några rån och lite mjölk.

Klagat över magont och att hon har ont i tuttarna. ”De lilla tuttarna” som hon själv säger och pekar på dem. Inte vet jag vad det kan vara. Hoppas bara det är ett påhitt och att det inte är värre än lite feber den här gången.

Slutligen somnade hon i pappans knä i soffan runt 23-tiden efter att ha bett om välling. Hon drack så mycket som en halv deciliter tror jag. Inte mycket alls med andra ord.

Nu ska jag passa på att sova och hoppas att natten blir lugn. Lillebror ville inte heller äta till middagen och sparar väl aptiten till natten, som vanligt. Tanken är ju att vända på det, men hur gör jag när han inte vill äta på kvällen då? Låter bli att ge honom på natten så att han bara gråter och ingen sover istället…. Det är väl så det får bli. Så småningom. Eller så är det bara en fas eller att han också är lite sjuk av sig.

Snabb i vändningarna

Vi är hemma igen efter lite mer än två veckors turné med besök hos vänner, stuga bara för oss själva i en vecka och sen besök hos Morfar och Ylva.

Innan vi åkte har Lillebror utan problem kunnat sova i sin spjälsäng på högsta läget utan att vi varit rädda för att han skulle klättra på kanterna och kunna trilla ur.

För en och en halv vecka sen hade han bekymmer att ta sig över trösklar när han kröp. Nu drar han sig upp till stående, står på knä, kryper och tar sig också några steg framåt med händer och fötter i golvet. Med rumpan i vädret.

Två veckor har gått sen vi åkte hemifrån och det är inte tal om att han kan ligga i sin säng innan vi har sänkt ner hans madrass. Å andra sidan ligger han gärna intill mig och sover i alla fall. Och äter när andan faller på. Ibland vaknar jag av att han drar mig i bröstvårtan för att han ska komma åt. Skönt värre. Not!

Alla barn är olika och sina egna individer

Inte konstigt att jag tyckt att Lillebror är liten och att han kunnat ha vissa kläder mycket längre än Storasyster kunde.

Ändå äter han gott och det går ingen nöd alls på honom. Han är en riktigt nöjd liten tjomme. Oftast.

Sen är det ju långt ifrån bara storleken som är olika med dem. Deras personligheter och intressen verkar också gå isär märker jag.

Här är några jämförelser. På både gott och ont skulle jag gissa.

Storasyster har varit tidig med allt, från att vända sig om till mage vid 2,5 mån. sitta när hon var 5 mån & 1 vecka till att gå vid 9,5 och att ha ca 30 ord som 1-åring. Hon har alltid varit väldigt metodisk och testat sig fram med det hon velat lära sig. Bestämde sig vid 9,5 månad för att kliva i och ur lära-gå vagnen för att träna på det. Lyfte jag ur henne så klev hon bara upp i den igen och vi har egentligen sällan varit oroliga att hon skulle göra något tokigt och slå sig (förrän nu när hon är en trotsig 3-åring då´rå). När hon var lika gammal som Lillebror är nu (,5 mån) gick hon stadigt själv med vagnen framför sig. Hon har alltid gillat ett visst kroppsligt avstånd och somnade aldrig i vår famn efter de första spädismånaderna. Att ligga bredvid henne och amma gav jag upp tidigt. Hon var aldrig still (ALDRIG). Hon ammade och ammade och ammade och blev expert på att snutta utan att äta, och att sova vid tutten. När hon sen tyckte att hon var klar var hon färdigsoven och sov sen inte så mycket mer under dagarna. Tills hon blev några månader. Då kunde hon sova flera timmar på dagen, när vi väl fick henne att komma till ro vill säga.

Storasyster 3 år. Bild från 8 mån. kommer

Det enda de är rätt lika på (som jag kan tänka på nu) är att de båda har sovit bra på natten redan från början.

Lillebror å sin sida ammar för att äta, när han blivit mätt så vänder han bara bort huvudet och vill absolut inte ha mer. Men så är han inte så supersugen på napp heller. Han har tills nu legat stilla intill mig när vi ammat och tycker att det är rätt mysigt att ligga kvar och mysa efteråt också. Han gosar in sig i famnen och jag vill mer än gärna att han ska somna i min famn på kvällen, bara för att det är så mysigt. Men han somnar oftast precis lika bra i sin egen säng, utan stora krusiduller eller metoder. Samma sak är det i vagnen. Han pratar också rätt mycket (har väl att brås på…) men än så länge är det ingenting som går att urskilja som ord. Han vänder sig om till mage nu när han är 8 månader och ett par veckor, men bara i sängen av någon anledning. Han tar sig ännu inte framåt, varken liggande, krypande eller sittande. Lärde sig sitta vid 7 månader och vill gärna hålla i våra händer så att han kan stå upp. Men är långt ifrån en egen balans. Det där metodiska lärandet har jag ännu inte sett och plötsligt släpper han bara våra händer utan någon koll. Befarar att han blir den vi kommer få plåstra om både en och två gånger…

Lillebror 8,5 månad, viljan att ta sig framåt finns där i alla fall

Båda är två nöjda små barn även om jag tror att Lillebror har en helt annan humor och skrattar mer än Storasyster gjorde så tidigt. Men det kan förstås finnas andra skäl till det…