Sockertopp

Två veckor av ändrad kost.
Två veckor av lugn, mycket närhet och spännande samtal med nyfiken fyraåring.

Den största förändringen är nog frukosten där hon får i sig bra protein och långsamma kolhydrater. Hon har förlikat sig med att det inte bara serveras yoghurt och russin. Middagarna har också gått bättre. Hon äter mer av proteinerna vi serverar än förut.

Maken har lite svårt att ställa om och vill väl lära genom upplevelser gissar jag. För igår tyckte han det passade bra med potatis igen, som han dessutom mosade.

Resterande del av kvällen spenderades sen springandes med en energi och uppstudsighet vi inte sett på två veckor. Jag insåg med ens att det var så där vi hade det jämt för två år sen. Det var heeelt hysteriskt.

Samtidigt som det är fullständigt självklart att bränslet påverkar hur vi mår har jag själv inte fattat det förrän nu.

Jag ger mig ut på lite tunn is här tror jag, men just med potatisen (som ett exempel) så handlar det om hur snabbt stärkelsen i potatisen blir till socker i blodet. Är man sen dessutom känslig mot sockerarterna så blir det lite föör mycket energi i kroppen.

Efter språngmarschen när det var sovdags var hon som en stor geléklump som skulle tvättas, borstas, kissas och borsta tänder på. Inte dagens roligaste uppgiften.

När hon väl blev lugn och det gick att prata med henne var hennes egen kommentar om vad som hände:

”Först blev jag pigg, sen blev jag jättetrött.”

Självbestämmande barn

Följande inlägg skrev jag för flera veckor sen, men la aldrig upp… Nu ko
Mer det.

***************

Jag har skrivit mycket om ämnet förut.

Hon har ett STORT behov av att bestämma själv, vår Storasyster. Vare sig det handlar om att äta, kissa eller vad hon ska ha på sig, sä är det HON som ska bestämma. Eller små saker som att nånting inte blir som hon vill. Jag tror hon ser tydligt framför sig hur nånting ska vara och flippar ur när det inte går. Hon slutar använda hela sitt enorma ordförråd och bara gnäller och gråter. Hon spelar ut hela sitt dramatiska register och när det är som värst sparkar hon och slåss.

Det har varit mycket bättre ett bra tag nu men de senaste veckorna (att det blir för lite stimulans då hon är ledig från dagis spelar säkert in) har kulminerat kring tjat och tjafs kring mat. Vi har helt klart hamnat i en ond cirkel där hon inte vill för att hon förväntar sig tjat och gnäll. Hon låter bli att äta och blir så trött och energilös så hon bara gråter. Vi behöver tjata och truga för att få i henne mat eftersom vi inte helt enkelt inte orkar med gnället längre.

Att det helst bara är naturella köttbullar och makaroner hon ska ha gör det inte lättare. Eller vitt bröd med smör. Eller yoghurt med russin. Ser det bara lite annorlunda ut så låter hon oftast bli. Radar på snabba kolhydrater verkar hon ha…

Jag ifrågasätter mig själv mycket och tänker på hur hela vår tid tillsammans påverkat henne eller om vi ännu bara inte hittat sättet som funkar med henne än. (Lilleman är långt ifrån likadan i sitt humör och beteende och visar inte heller tendens till att bli så).

Vi har provat att sätta gränser, bara servera det hon vill ha, vi serverar det vi tycker och talar om vad som gäller. Inget verkar funka. Förutom en sak. Vi ger henne två alternativ (motsatser) att välja på. Så här kan de låta:

-”Vi kan hålla på så här hela dagen om du vill, eller så plockar vi undan det här innan vi gör det du vill nu.”

-”Du kan välja mellan att vara så här grinig och gnällig och stanna inne resten dagen eller äta din lunch nu och sen gå ut.”

På nåt sätt förstår hon alternativen och väljer det smartaste alternativet där hon har roligast i slutänden. Alla blir glada. Win win. (om det är rätt i långa loppet har jag ingen som helst aaaaning om…)

Vi behöver komma fram till en positiv förändring. För som det är nu är det bara en ond cirkel och den som mår sämst, inombords, är hon som hela tiden får känna att hon inte gör rätt och inte kan vara oss till lags. Det, om något, är in drivkraft.

Är det något som är viktigare än något annat i min uppfostran så är det att hjälpa barnen att vara trygga och gilla sig själva. Det är också drivkraften för mig själv att utvecklas. Hur kan jag annars ge dem det…

Dag 1, måndag

Frukost:
Naturell yoghurt med GR2, bra proteinpulver med chokladsmak. Ekologisk müsli. Ägg. Mangojos (sista förpackningen)

Lunch:
förskolan

Extra mellis efter förskolan:
2 bitar brieost

Middag:
Laxfilé stekt i smör. Serverad med quinoa, småtomater och röd paprika.

Blev väckt 07. Morgonen flöt på bra.

Bra dag & eftermiddag. Bra kväll utan större motstånd och utbrott. Somnade ca 20.00.

Tidigare milstolpar

Sammanställer tillfällen då vi insett hur kosten haft påverkan i Storasysters beteenden och vilka förändringar vi har genomfört efter det.

• Hon var drygt 1,5 år när vi gjorde kopplingen till hennes hyperaktivitet efter att ha ätit pulvermos. Maken läste boken ”Äkta vara” och citerade högt för mig ett avsnitt som handlade om att vissa livsmedel kunde vara skadliga och kunde orsaka hyperaktivitet hos vissa barn. Samma dag hade hon och jag ätit just pulvermos och jag fattade by the second varför hon varit stört omöjlig att få att sova. Maken trodde mig inte och ville själv testa en kväll (jag avsade mig gladeligen nattningen efteråt).
• Förändring: Allt pulvermos och annan mat med just det E-ämnet i bannlystes (lägger till vilket snarast). Vi började också tänka oss för mer när det gällde att laga och förbereda maten bättre.
• Kunnat göra bättre:  Satt in mig mer i kolhydrater i stort och inte bara tänkt att det hade med dessa E-ämnen att göra

• Sommaren hon fyllt tre blev det mycket glass, bullar, kakor och efterrätter under semestern. Efter två veckor borta blev hon mer och mer oregerlig och vi kände inte igen hennes beteenden. Vi googlade mycket och läste om hyperaktivitet och barn och kom fram till att samma tillsatser som innan, och fler än så, som döljs under andra namn, ska undvikas. Mer rörelse, bort med sötsaker och tillsatser i mat har hjälpt många i liknande situationer.
• Förändring: Rensade ut alla kryddor med aromer i (vad hade vi kvar sen…) och andra livsmedel med konstgjorda aromer. Köpte mer och mer ekologiska produkter och uteslöt självklart godis, glass, bullar mm. En helt ny, lugnare och harmonisk tjej uppdagade sig. Vi pratade om socker och sockrets biverkningar och hon förstod delar av det, även om hon fattat smak för det söta och hade svårt att avstå.
• Kunnat göra bättre:  Hållit oss mer strikt till det vi upptäckte fungerade och inte givit efter för omgivningens funderingar och frågor kring varför det var så viktigt för oss. Att vara annorlunda och ”besvärlig” i sammanhang där det förväntas att barnen äter tårta och godis är inte så lätt.

 

• Den här våren och sommaren (när hon fyllt 4) har vi varit på otaliga kalas som slutat med konflikter och att hon legat gråtande på golv eller gräsmattor för att hon blivit så trött så hon inte orkat någonting. Inte ens äta mat har hon orkat och det har krävts mycket tålamod och tricks för att hjälpa henne vidare. Har också kopplat ihop tillfällen vi haft större utbrott senaste året med att det varit just i samband med fikatillfällen.
• Blivit medveten om den nästan magnetliknande radar hon har för allt som är vitt och sött och som ger henne snabba kickar med energi. Men som hon inte alls står sig på någon längre stund.
• Blivit medveten om hennes känslighet för blodsockernivåer.
  Förändring:  Successivt har vi jobbat på att styra in henne på mer proteinrik kost så att hon blir mätt längre tider. Jobbar på att hålla koll på tiden och peta i henne ett äpple, morot eller liknande ett par timmar efter måltid. Håller koll på humör och är snabbt där med något som höjer hennes blodsocker.
  Kunnat göra bättre:  Egentligen önskar jag bara att jag kunnat mer från början och att jag haft ork och kraft att ta tag i detta tidigare.

 

Det smärtar att jag och vi inte har förstått detta bättre tidigare, samtidigt som vi såklart har våra skäl till det, med allt vad dessa år har inneburit. Känslan av dåligt samvete jag har står för att hon fått stå ut med så mycket frustration, både från oss och osäkerhet i sig själv, då det i själva verket handlat om att hon inte givits rätt förutsättningar för att kunna må bra. Jag vet såklart inte om en kostomläggning kommer att göra skillnad för henne och oss ännu. Det jag vet och känner starkt just nu är att vi verkligen behöver testa.

Jag kommer troligen att skriva i någon form av dagboksform vad vi ätit och hur dagen/humöret har varit. Letat på appar efter detta också, men det mesta handlar om att räkna kalorier för viktminskning.

Jag vill vara extra tydlig med att detta inte har någonting alls med viktminskning eller att ta bort vissa födoämnen för våra barn att göra. Det handlar helt enkelt om att ge dem de bästa förutsättningarna till att må bra och att plocka bort saker som vi ser har en negativ inverkan på dem. Det är egentligen inte konstigare än det är att undvika laktos eller gluten för de barn som är känsliga mot det. 

Att det sen ger dem goda vanor för livet och att vi får vårt support med att undvika fikabröd och onödiga kolhydrater själva, är bara en bonus.

 

Omläggning av kost

Maken och jag hade vårt sedvanliga veckomöte igår när barnen somnat efter ännu en kväll med skrik och gråt för att kraften och orken inte fanns i Storasysters lilla kropp.

Hon är den gladaste, finaste och klokaste lilla tjej jag kan tänka mig, när hon har bra energi i kroppen (jaja, jag är en smula partisk i sammanhanget, men ändå…). Däremot, när hon bestämmer sig för att endast peta in kolhydrater i form av pasta, ris, smörgås med smör, vaniljyoghurt och russin i sin lilla kropp på ca 20 kilo, så har hon inte ork särskilt länge. För en vecka sen somnade hon utslagen på badrumsgolvet efter en kalaskväll med korv & bröd och sen tårta på det. Godiset fick jag henne faktiskt att avstå ifrån.

Ju mer jag läst och pratat om det med andra kan jag börja lägga ihop ett och ett och förstå varför vi periodvis har haft det helt galet här hemma med svårt att få henne att varva ner och lyssna på vad vi säger. Självklart förstår jag att det också har med ålder att göra, men det här är inte bara åldern. Det är mer än så.

Om hon får en sockerkick av att dricka välling är det inte lätt att komma ner i varv och sova på kvällen. Det är t.om tillfällen jag på skoj sagt att hon varit supertrött ända tills vällingkicken satt in… Ändå har jag inte fattat tillräckligt och kollat upp det. Jag kan bara förklara det med att jag haft väldigt dålig koll på kolhydrater och dess inverkan tills nu. Rent socker har jag för länge sen greppat som dåligt. Däremot har jag vuxit upp med att pasta, bröd, ris och potatis för att inte tala om välling, ska vara bra… Att tillverkarna sen gömmer dåliga innehåll med andra namn, så att vi inte förstår vad det egentligen är, är riktigt dåligt.

För att förstå hur vi kan må bättre tillsammans i hela familjen har vi börjat läsa in oss på GI. Jag googlade lite på välling efter att jag läst på paketet att Sempers välling har 59 gr kolhydrater (varav hela 24 gr är sockerarter). Hur bra är det egentligen? Till på köpet består sockerarterna av maltodextrin som jag nu förstår är ännu värre än socker.

Vällingen är bara ett exempel där hon reagerar. Och det har vi ju lärt oss ska vara bra för barnen. Men är man känslig så är man… Och det är hon, minsann.

Nu lägger vi om och byter ut pasta, ris, potatis, bröd och enkla flingor till quinoa, fullkorn, couscous mm. Vi har lite att lära innan vi kan köra fullt ut och vi inser ändå att vi verkligen behöver göra en helomvändning för att åtminstone se om det gör någon skillnad på kraft och ork.

Jag kommer använda denna blogg framöver för att kunna samla våra lärdomar och insikter kring detta. Ni får gärna komma med hejarop, glada kommentarer eller tips på mat, hemsidor eller bloggar som handlar just om energinivåer, GI och kostomläggningar för barn. Har fått ett tips om inslag på Efter Tio med Malou von Sivers, men jag har inte lyckats hitta det….