Vi har, sen ett år tillbaka kanske, funderat på och noterat Storasysters reaktioner när hon äter godis, glass och annat med mycket socker i.
Vi har väl alltid varit lite restriktiva, men som de flesta föräldrar säkert upptäckt, blir det svårare när de blir några år och det bjuds till kalas var och varannan helg. Kompisarna får lördagsgodis och det bjuds på bullar och glass lite här och var, även om vi själva inte äter det hemma.
Själv slutade jag helt med godis för 1,5 år sen, som ett nyårslöfte. När ett år hade gått var det lätt att bestämma mig för att fortsätta och nu behöver jag inte ha det som ett löfte längre. Jag vill inte ha, helt enkelt för att jag förstått hur dåligt jag mår av det. Viktigast av allt är att jag förstått hur bra jag mår när jag inte äter det. Nu ser jag även på bullar och chokladbollar på fiken utan att suktas.
Sen i våras har tjatet om lördagsgodis varit stort från Storasysters håll och vi har gjort vad vi kunnat för att undvika det. Det är inte alltid så lätt, tyvärr.
Det som händer när hon äter mycket socker är att hennes blodsocker går i topp på nolltid och lika snabbt slår hon i botten. Hon orkar inget, hon gråter, blir arg och slåss. Inget vi gör eller säger hjälper. Vanlig mat är hon inte ett dugg intresserad av även om det är precis vad hon skulle behöva just då. Det är inte varje gång det blir så här och när vi nu sett sambandet är det så många tillfällen bakåt i tiden där jag kan förstå varifrån utbrotten kommit.
Lite för många kalaseftermiddagar har slutat med att hon ligger utslagen på golvet hemma och bara gråter för att hon inte får som hon vill. Sån är hon inte annars. Hon är en glad, positiv tjej med stor klokhet och empati.
Nu har vi i alla fall fått nog, framför allt jag kanske, eftersom det är jag som är villig att ta striden och också förklara och förhandla. Det är också jag som oftast får ta smällarna när det osar då det är jag som sätter stopp och inte låter henne vinna hela tiden. Igår hade jag lovat henne att få kalasgodiset hon inte fick äta i tisdags efter ett kalas. Innan lunch bröt hon ihop av för lågt blodsocker. (Än en gång missade vi hur viktigt det är att förse henne med lite frukt på förmiddagen). Vi pratade om godis, socker, mat och att vi (Pappan och jag) tänker att hon kan få en tidning eller så på lördagar, om hon kan tänka sig att avstå godiset. Hon var väldigt tydlig med att hon ändå skulle ha sitt godis igår. Döm om min förvåning när hon vid matbordet sen plötsligt sa:
-Idag vill jag inte ha något lördagsgodis. Jag vill ha en tidning istället.
Stolt mamma konstaterade att hon dottern själv valde att avstå för något annat som hon gillar. Sånt belönas självklart och hon valde en prinsesstidning med pyssel.
Härom kvällen träffade jag C som tipsade mig om boken ”Sockerbomben” av Bitten Jonsson. Jag lånade den på biblioteket igår och blev fast. Nu har jag beställt den för att få senaste upplagan. Jag hoppas vi kan få många nya och bra uppslag och idéer till lösningar hur vi både kan hjälpa Storasyster med hennes sockerkänslighet och oss själva till att må bättre.
Hur har du det med ditt sockerintag?
