Arkiv för augusti, 2011

28 augusti 2011

Sockerberoende

Vi har, sen ett år tillbaka kanske, funderat på och noterat Storasysters reaktioner när hon äter godis, glass och annat med mycket socker i.

Vi har väl alltid varit lite restriktiva, men som de flesta föräldrar säkert upptäckt, blir det svårare när de blir några år och det bjuds till kalas var och varannan helg. Kompisarna får lördagsgodis och det bjuds på bullar och glass lite här och var, även om vi själva inte äter det hemma.

Själv slutade jag helt med godis för 1,5 år sen, som ett nyårslöfte. När ett år hade gått var det lätt att bestämma mig för att fortsätta och nu behöver jag inte ha det som ett löfte längre. Jag vill inte ha, helt enkelt för att jag förstått hur dåligt jag mår av det. Viktigast av allt är att jag förstått hur bra jag mår när jag inte äter det. Nu ser jag även på bullar och chokladbollar på fiken utan att suktas.

Sen i våras har tjatet om lördagsgodis varit stort från Storasysters håll och vi har gjort vad vi kunnat för att undvika det. Det är inte alltid så lätt, tyvärr.

Det som händer när hon äter mycket socker är att hennes blodsocker går i topp på nolltid och lika snabbt slår hon i botten. Hon orkar inget, hon gråter, blir arg och slåss. Inget vi gör eller säger hjälper. Vanlig mat är hon inte ett dugg intresserad av även om det är precis vad hon skulle behöva just då. Det är inte varje gång det blir så här och när vi nu sett sambandet är det så många tillfällen bakåt i tiden där jag kan förstå varifrån utbrotten kommit.

Lite för många kalaseftermiddagar har slutat med att hon ligger utslagen på golvet hemma och bara gråter för att hon inte får som hon vill. Sån är hon inte annars. Hon är en glad, positiv tjej med stor klokhet och empati.

Nu har vi i alla fall fått nog, framför allt jag kanske, eftersom det är jag som är villig att ta striden och också förklara och förhandla. Det är också jag som oftast får ta smällarna när det osar då det är jag som sätter stopp och inte låter henne vinna hela tiden. Igår hade jag lovat henne att få kalasgodiset hon inte fick äta i tisdags efter ett kalas. Innan lunch bröt hon ihop av för lågt blodsocker. (Än en gång missade vi hur viktigt det är att förse henne med lite frukt på förmiddagen). Vi pratade om godis, socker, mat och att vi (Pappan och jag) tänker att hon kan få en tidning eller så på lördagar, om hon kan tänka sig att avstå godiset. Hon var väldigt tydlig med att hon ändå skulle ha sitt godis igår. Döm om min förvåning när hon vid matbordet sen plötsligt sa:

-Idag vill jag inte ha något lördagsgodis. Jag vill ha en tidning istället. 

Stolt mamma konstaterade att hon dottern själv valde att avstå för något annat som hon gillar. Sånt belönas självklart och hon valde en prinsesstidning med pyssel.

Härom kvällen träffade jag C som tipsade mig om boken ”Sockerbomben” av Bitten Jonsson. Jag lånade den på biblioteket igår och blev fast. Nu har jag beställt den för att få senaste upplagan. Jag hoppas vi kan få många nya och bra uppslag och idéer till lösningar hur vi både kan hjälpa Storasyster med hennes sockerkänslighet och oss själva till att må bättre.

Hur har du det med ditt sockerintag?

20 augusti 2011

All time low

Igår stod vågen på 67,2. Märklig känsla. Minns inte när den visat dem siffrorna förut.

Mer sant är att jag ägt den här vågen sen julen 2001. I nästan 10 år alltså. Och den har aldrig varit så snäll som igår, när jag stått på den i alla fall.

Då, för 10 år sen visade den mer än 81. Jag mådde piss och min kärleksfulla mor hörsammade min önskan om en våg och gav mig en i julklapp.

Jag gick ut starkt och och började vela… En månad senare ungefär gick jag det fantastiska seminariet isa Experience och fick insikter om varför jag aldrig lyckats gå ner i vikt tidigare och i stället bara gått upp i vikt. Jag vågade helt enkelt inte lyckas. För vad skulle det innebära? Det låter säkert absurt i mångas öron och det är så mycket vanligare än jag önskar att det vore. Jag önskar att alla människor skulle få förståelsen och tryggheten i sig själva till att känna att det är okej att lyckas och vara framgångsrik. Oavsett i vilket område de vill ha framgång.

Fem månader senare hade jag gått ner till 68. Sen tog det stopp. Villigheten tog slut att göra mer och jag fick påtryckningar utifrån att ”nu får du minsann inte gå ner mer” osv… Jag trodde inte längre på mig själv att jag kunde klara det. Det är klart, det var en stor förändring på kort tid och kanske mådde jag bra av att landa i den nya vikten som sedermera la sig på strax över 70. (Jag är 170 cm lång kanske också bör nämnas här.) Rent fysiskt har jag sällan mått så bra som då när jag vägde mellan 68-70 och jag bestämde mig för att det är där jag ska hålla mig.

Man och barn har förstås påverkat under åren och jag har toppnoterat på 94 kg. Då ville jag inte ens ställa mig på vågen. Spelade för mig ingen roll att det var bebisen i magen som hjälpte till.

Sen i augusti för ett år sen har jag så sakteliga minskat med 10-11 kg. Efter besöket på Plastikkirurggruppen i mars tog jag ett raskt kliv ner med 1,4 kg över en natt så 9-10 är väl den mera ”sanna” viktminskningen. Vågen har sen haft väldig stort motstånd till att visa siffror under 68. För tio dagar sen började jag med Gr2 Control Herbal Complex som ska hjälpa till med ämnesomsättningen. Har inte tänkt så mycket mer på det sen, en vän sa att det för henne brukar ta runt två veckor innan det händer saker i kroppen. Och vips, det verkar ju stämma väldigt bra.

Med detta inlägg förespråkar jag inte att man ska äta tabletter för att gå ner i vikt. Man ska äta bra mat och röra på sig tillräckligt för att det ska vara hälsosamt. 

GR2 Control Herbal Complex ingår i ett suveränt viktminskningsprogram som heter just GR2 Control. Herbal Complex har en unik örtformula som arbetar med kroppens naturliga signalsystem för att främja en hälsosam viktminskning. Läs gärna mer på hemsidan om GR2 Control.

Jag har jobbat med företaget i över två år och känner mig helt trygg med att det är bra produkter som ger mig all den näring jag behöver, tillsammans med övrig mat, samtidigt som jag vet att det bara är naturliga ämnen. Jag stoppar inte i mig något konstigt syntetiskt eller genmanipulerat. Det tycker jag känns bra.

17 augusti 2011

Inspirerande bloggtips…

Jag har hittat en ny inspirerande blogg ;-)

Författaren skriver om inspiration, växande och stenar i skon….

vinnspiration.se

16 augusti 2011

Flyt nu!

Jag har svårt att gå och lägga mig när det är mycket som händer. Just nu tusen idéer och jag vet inte vart jag ska börja och vilken tråd jag ska dra i först.

Det är så kul!!! Att bli egenföretagare is da shit! När jag fått växa in i det i min egen takt och hjärtat är på rätta stället vill säga.

Håll ögonen öppna… Snart kommer en tävling. Eller snarare utlottning av nåt som är bra för hälsa och immunförsvar.

Förresten, det kommer in en massa nya läsare, både här och på hemsidan. Det vore så kul att veta vilka ni är som tittar in. Skriv gärna en rad.

15 augusti 2011

Kortvarig lärdom

Träffade en vän igår kväll och drack en latte. Efteråt var jag illamående och såg mönstret. Det är inte första gången det händer när det blivit för mycket latte på en dag.

I morse hade jag reflektionsmöte med mig själv på Birgittas Bageri i Nacka Strand. Och beställde en latte…

Reflekterar över att lärdomen från igår inte var särskilt långvarig.

11 augusti 2011

Okända släktingar

Har just mött en syssling jag inte visste att jag hade.

Hon jobbar i stora butiken där vi handlar mat på kvällarna ibland. Hon såg mitt efternamn på körkortet och ställde frågan.

Vi nystade lite och med min mammas hjälp kom jag fram till att jag mött en syssling. Kul!

Jag har på ett sätt blivit trött på ”släktfrågor” sen vi tog efternamnet när vi gifte oss. Har lite inskränkt nog bara tänkt på min släkt med det efternamnet som min mamma och hennes tre syskon. Resten var ju mormors alla 14 hel och halvsyskon och dr hade ju helt andra namn.

Att min morfar, som dog när jag var fyra, kunde ha syskon som ynglat av sig med hans familjenamn som spridits har liksom aldrig slagit mig.

Det finns nämligen två släkter med mitt efternamn. En stor som jag har noll koll på och så vår som är lite mindre med ett väldigt tornedaliskt Waara framför vilken jag för övrigt också verkar ha rätt dålig koll på.

Tack M för att du frågade mig om mitt efternamn. Det var skoj. Kanske hittar du hit och hör av dig. Välkommen i så fall!

10 augusti 2011

Vardagsnjutning

Umgås med käraste Maken över en go middag och en Irish till dessert medan barnen har kul med mormor hemma.

10 augusti 2011

Onödiga frågor

Storasyster såg begrundande på när jag klädde på mig i morse:

”- Ska du jobba idag?
- Ja, hur ser du det?
- Med mina ögon förstås!”

Vid frukostbordet lite senare satt hon i Pappans knä och kom åt en av mina fötter under bordet:

”- Mamma, jag känner din fot.
- Hur visste du att det var min fot du kände?
- För att den var lite kall.”

Gissar mig till att hon tycker det var aningen onödiga frågor… Å andra sidan hade jag koll på att det var min fot utan att hon berättade det. Så jag tycker nog vi är kvitt.

08 augusti 2011

Ökad ämnesomsättning?

Idag har jag börjat med GR2 Control Herbal Complex som ska höja min energinivå vilket i sin tur stimulerar min ämnesomsättning, är tanken.

Det ska bli spännande att notera hur det kommer påverka mig. Tre gånger om dagen ska de tas, före frukost, lunch och middag.

Idag stod vågen på 68 och jag har också tagit en snabb 6-km promenad på 1 tim. Hösten är här och med den nya rutiner och vanor.

06 augusti 2011

Sova borta

Storasyster sov hela natten hos kompisarna. första kommentaren på morgonen när hon sovit ända till 8.30 var:

”-Jag sov inte så länge för jag behövde kissa.”

06 augusti 2011

Sovmorgon

Lustigt att det kan kännas som sovmorgon att bli väckt av sonen 07.36.

Innan barnen skulle en sovmorgon vara till minst klockan 10. Då var klockan 9 tidigt om det var helg.

05 augusti 2011

Så gott som flyttat hemifrån redan

Vi har haft härlig kräftskiva på gården med fantastiska grannar i varma augustikvällen.

Vi var säkert 14 vuxna och nästan lika många barn i åldrarna 5 mån-5,5 år som stojade kvällen igenom.

Storasyster som på goda grunder har sockerstopp och bytt morgondagens lördagsgodis mot kvällens efterrätt med sockerkaka och glass togs på bar gärning med handen i kakburken.

”Jag har bara en pinne mamma” när jag hittade henne och kompisen J med varsitt godisspett de fått ”av någon de inte kände”. Storasysters var såklart slut innan J knappt hunnit påbörja sitt. Aldrig är hon så snabb som när hon äter saker med socker som första ingrediens i. En annan barnfamilj i grannskapet hade kalas och troligen var det en glad och oförstående själ som ville bjuda barnen som sprang runt på lite godis, utan att kolla med tillhörande föräldrar att det var okej att bjuda 4-åriga tjejer på godis kl 20.30 på kvällen…

Inte helt uppskattat av mig som har erfarenhet av en mycket ilsk och trilsk 4-åring när socker intas i för höga doser.

Nåväl, det gick ändå helt okej den här gången, kanske för att jag grundade med flingor och yoghurt mellan middag och efterrätt.

Lite senare kommer hon och syskonen M &J fram till att hon ska sova hos dem. De studsar upp och ner av lycka. Tandborste och filt levereras. Pyjamas skulle hon såklart få låna av dem.

Förväntansfulla flickor intar kvällens vattenmelon medan pappa M förbereder tandborstar och madrass på golvet bäddas. Jag pussar godnatt och blir försäkrad av husets 5-åring att Storasyster får frukost där innan hon kommer hem.

”Det är ju inte så kul att gå hem till sig själv utan att äta frukost först.”

Själv aktar jag mig noga från att lägga någon värdering om huruvida hon skulle våga sova borta utan mamma eller pappa. Bä har hon med sig och pappa M har hon varit kär i sen hon var 1,5 år. Så det ska nog gå bra.

Insikten av att tiden går fort och hon snart flyttar hemifrån slår mig och jag njuter och myser en timme till med vänner och rosé.

Telefonen? Den har jag stängt av för länge sen ;-)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.