Sex år senare

Sex år har gått sen den där kvällen när Maken kom ner från Dalarna för att fira nyår med mig hos kompisar inne i stan.

Vi hade varit hemma från Thailand i två dagar och levde fortfarande i ett töcken efter vad som hände den 26 december när tsunamin kom. Vi hade träffats bara två veckor tidigare och ändå hade han funnits i mitt liv i hundra år.

Vi stod på ett tak över Drottninggatan och såg galet mycket fyrverkerier. Jag tyckte det var sjukt jobbigt att se för jag kunde inte förstå hur man kunde smälla bort så mycket pengar. Inte ens hur man kunde välja att festa och fira just den här dagen. Trots att det var nyårsafton. För mig var det en helt annan verklighet än den jag kommit ifrån bara dagar innan.

Samtidigt var det mest bara Han som fanns i mina tankar. Och jag var så glad att han var där med mig. Att vi fick träffas och börja vårt liv tillsammans i vårt parallella universum.

Tänk att samme man nu sex år senare ligger här intill mig och sover. Och i rummet intill ligger våra fina fina barn.

Denna nyårsafton fick vi fira i parallella lägenheter. Lillebror inte tillräckligt pigg i magen så Maken fick sin middag hemlevererad från grannarna för att intas med goda viner och en skål med Lillebror.

Till tolvslaget sov även den stora ängeln och vi vågade oss på att låta dem sova hemma och fira in år 2011 tillsammans.

Gott Nytt År!!

Dag 1:10 Bikram

Jag tog mig igenom. Jag höll mig kvar i rummet hela passet. Och jag lovar att jag redan efter 15 minuter var redo att ge upp. Då var jag helt blöt av svett, över HELA kroppen.

Det börjar med bara stående poser. Så fort jag stod upp snurrade det i huvudet. Jag vilade, ställde mig upp. Och det snurrade igen. Jag taggade ner och ställde in mig på att genomföra en upprepning av varje övning. Inte två som är meningen.

När de sittande och liggande poserna tog vid blev det lättare. Observera lättare. Inte lätt.

När passet var klart var jag snabbt ut ur rummet. Behövde kyla ner mig från det 42-gradiga rummet.

Efter duschen fyllde jag på med en GR2 shake för att underlätta återhämtningen och tillföra förlorade salter och mineraler. Sen var jag redo för dagen igen.

Inför i morgon blir det annat intag av mat i förväg. Tror yoghurten och müslin inte var tillräcklig för ansträngningen.

Instruktören säger att om man går varje dag så slipper man träningsvärk. Jo, ja tackar ja. Vi får väl se hur det blir med den saken. Är lite skakig i armarna redan efter tre timmar…

Förberedd för bikram

Yogamattan på plats innanför dörren. Två vattenflaskor och två handdukar i väskan. Jag vet vilken tid och vad jag ska äta i morgon bitti. Och jag vet vart jag ska.

Nu är jag redo!

Bikramyoga-utmaning

För ett tag sen (läs innan alla sjukdomar) blev jag plötsligt sugen på att gå på Bikramyoga. Samma dag trillar jag in på Nattens Biblioteksom jag inte läst på länge. Döm om min förvåning då jag ser att hon just då höll på med en tiodagarsutmaning på just Bikramyoga. Suget blev ännu starkare.

Motståndet blev nog precis lika starkt eftersom jag vet att Bikram är en yoga som utövas i nittio minuter i ett rum som är ca 40 grader varmt. Man ska inte äta något mindre än tre timmar innan och dricka mycket vatten. Jag har provat en gång och tyckte det var äckligt varmt och ändå grymt skönt.

Nu är jag sugen på att få komma igång, få använda kroppen igen och få tid som är bara för mig. Dessutom har de ett erbjudande då man får yoga hur mycket man vill i tio dagar för 350:-.

Jag har bäddat för mig så att jag har
Maken med på tåget så han är ok med att jag drar iväg tre timmar varje dag. (Kanske får muta med tio dagars 9-hålare på raken i vår om han gnäller…). Särskilt viktigt är stödet de där dagarna då motståndet blir stort och ”programmet” (rösterna där inne) vill
stanna hemma.

Jag har också bäddat genom att prata med vänner som jag vet älskar Bikramyoga så att de kan stötta mig på vägen. På samma gång är det personer som inte skulle köpa in på mitt snack om att vilja ge upp. ”Iväg med dig nu!-varianten”.

Maken har börjat bli piggare, Storasyster har välförtjänt semester hos älskade Mormor till i morgon och Lillebror har diarré och är hängig. Men så länge Pappan är frisk är det inget inte han klarar själv.

Så nu är det egentid för mig som står på tur. På torsdag kör jag igång. En daglig rapport är att vänta.

Hur brukar du förbereda dig inför
utmaningar?

Vargen kommer

Maken har varit dålig sen julafton.

Det där efterlängtade jullovet som jag sett fram emot har fortfarande inte börjat, för mig åtminstone. Istället för att kunna rå om bara mig själv lite varje dag rår jag nu om tre andra och får lägga mig själv åt sidan ett tag till.

Storasyster har varit frisk, om än lite hostig, hela tiden och är minst sagt rastlös nu för att hon inte får komma ut. För grejen är den att själv har jag också mått dåligt. Halsont och huvudvärk. Idag är det bättre och jag bestämde att hon och jag skulle gå hemifrån och fika i eftermiddag. Det behöver vi båda och det blir lättare för Pappan att bara ha Lillebror en stund.

Så får ungen för sig att säga att hon är ”kräkig”. Vi rusar från matbordet till toaletten och inget kommer. Hon säger att hon lurades och vi pratar om vad det innebär. Att om man luras många gånger om sånt så är det till slut ingen som tror på vad man säger.

Några minuter förflyter. Samma sak igen.

Tror fan att jag vågar gå med henne till Forum då… Jag vet ju inte om hon faktiskt ÄR illamående eller inte. Så tillförlitlig är hon inte.

Så, vi blir hemma en dag till. Yippie!!! Not!

Kul jul

Kanske ska göra som alla andra i familjen.

Sova.

Julafton i korthet:

• Familjens yngsting har haft feber och varit gnällig hela dagen (förutom när han fick transportplanet med en safaribil till).
• Jag har hjälpt en granne vars dotter slog ögat i en bordskant. De åkte in med henne och allt gick bra, men det såg otäckt ut.
• Som vanligt sov jag under Kalle Ankatimmen (synd att bryta en vinnande tradition).
• Familjens äldsting har fått årets magsjuka (eller är det för att han är man kanske) och har varit däckad sen klockan fyra.
• Jag har ätit julmiddag med barnen i form av makaroner, juliga köttbullar, prinskorv och julskinka. Iddes inte med att koka potatisen bara till mig. (Resten spar vi till senare). Juligt värre
• Jag har fått en tvåtimmarsnattning med Storasyster som extra julklapp.

Ja, så kom det förstås en jultomte med klapparna från Morfar & Y och från Mormor (som också firar julafton med
magsjuka). Delen med tomte och julklappar under granen var riktigt
lyckad.

I morgon är en annan dag. Då tar jag hand om slagfältet i köket.

Dan före dopparedan

Storasyster och jag har haft en alldeles underbar dag ute i julstressens Nacka. Vi var absolut inte ensamma ute.

Barnens Hus, Ica Maxi, ByggOle inkl fika och sen Forum. Bara korta ärenden, men ack så lång tid det tog.

En intressant sak är att hemma kan hon gå på toa första gången för dagen kl ett (antar att hon uträttat behov i blöjan på morgonen). Idag var hon kissnödig tre gånger på två timmar. Hemma besöker hon toan tre gånger totalt. På en hel dag.

Jag försökte komma undan det utlovade besöket på Forum eftersom det var så hysteriskt mycket folk där. Men eftersom jag för att få med henne ut, lockade med att tomten var där var det inte mycket att göra.

Vi kom dit, inhandlade Pappans julklapp (vi får se hur länge mutan om att inte avslöja vad det är håller) och besökte Tomten som satt i sin släde med en tomtenissa vid sin sida.

Storasyster hade varit lite fundersam på om det skulle vara en riktig eller en låtsastomte som var där. Lite tyst viskar hon till mig (så att Tomten inte skulle höra):

”Släden är nog en låtsas mamma.
Jag: Jaså, tror du. Men Tomten då? Hon: Han ÄR på riktigt mamma!”

Döm själv, är han riktig eller på låtsas?

/>
<a

Min önskelista

Vid middagsbordet:

” Jag: jag önskar mig friska barn i julklapp.
Hon: Nej, man kan inte få det i julklapp. Först får man bebisar, sen växer de och blir stolta över mammorna och papporna. ”

Jag hoppas det håller i sig. Länge!

Ett tåg kommer lastat

Jag måste ha mina hörselkåpor när vi blandar mamma

Ett tåg kommer lastat

Har också lagt in ett nytt inlägg hos barnen. Kommer nog lägga in lite mer av kommentarerna där i fortsättningen av den enkla anledningen att det blir smidigare att spara deras minneskommentarer på deras sida.

Presenttorka

En dagisfröken slutar för att hon ska börja plugga. Vi ska köpa en present och jag har frågat Storasyster vad hon tycker.

-En bil.
-Tror du K tycker det är kul med en bil?
-Ja! Men hon har ju barn.

Ett par dagar senare pratar vi om det igen och hon har fattat grejen att en leksak kanske inte K tycker är så roligt.

Hon: En vuxensak!
Jag: Vad då för vuxensak tycker du?
Hon: En smurf, kanske.
Jag: Men det är väl ingen vuxensak?
Hon: Joho. De é ett gosedjur!

Ehhh… Pratar vi verkligen om samma smurfar. Dessutom, vem är jag att säga vad K tycker om. Kanske det får bli en bil ändå. Eller?

Känner du Rut?

Tänk om jag kände den där RUT
Då skulle vi en stund gå UT
och stöket härinne sen va SLUT

Det sägs att…

… det är vinter ute
… att det är så mycket snö ute
… att det är snökaos och de inte hinner ploga i tid
… att barnen skulle tycka det är kul att rulla runt i all snö
… att det snart är jul
… att det är fjärde advent i morgon och man då i alla fall borde ha fått upp åtminstone en stjärna eller julljusstake i fönstret

I år gäller det inte oss. Hela december har förflutit i ett töcken. Först inomhus för vattkoppor i två veckor.

Sen har jag sovit mig igenom två dagar efter torsdagens magsjuka.

Och ikväll var det Storasysters tur. Precis 48 timmar efter mig. Hon har varit gnällig och petig hela dagen och vi har inte fattat varför (den lilla tid som jag nu har varit vaken…). Strax innan läggdags kom det. Nu sover hon i sin säng och vi hoppas vi slipper en kräknatt.

Önskelista för jul?
Hmmm… Få se nu… Ett knippe friska och pigga barn och en korg med julmat kanske.

Julklapparna fixar väl tomten?