Känner mig närmast förtvivlad över att inte lyckas få Storasyster att ta medicin. Att förstå allvaret och att vissa saker bara är att göra, eller åtminstone att göra som vi säger.
Efter att ha känt smaken av dem så har hon bestämt sig för att det är äckligt och hur mycket jag än disikerat leverpastej, torkade aprikoser och russin för att operera in tabletterna i dem så att hon kan svälja utan att känna smaken så SKA hon tugga så att det blir äckligt och sen spottas allting ut igen.
I morse tog det kanske 1,5 timme innan vi var klara. Pappan tog eftermiddagspillret med sig när de drog iväg till Farbror och kom hem utan lockbeten men med piller intakt.
Hon och jag har haft vår värsta fajt någonsin, där jag inte alls var arg, men höll i henne för att hon skulle ge med sig till slut och förstå att jag menar allvar. Kändes som en evighet innan hon släppte mig inpå sig igen och jag skulle helst haft allting ogjort. Det var fullständigt vidrigt och slutade med att vi båda bara grät. Låg på golvet och läste nära varandra en lång stund efteråt. Allt detta gick vi igenom utan att hon på något sätt förstod och gjorde som vi bad, trugade, lockade eller erbjöd godsaker efteråt.
Önskar också att det gick att skita i medicinen, för det gjorde vi sist. En halsfluss går ju över ändå. Men nu, vad blir konsekvensen i så fall? Och samtidigt måste hon ju lära sig att ibland måste vi göra saker även om det är äckligt och vi inte vill…
Jag är glad att hon är viljestark. Eller? Just nu tror jag faktiskt inte att jag är det. För detta är SKIT!
