Barn i sockerspinn

I slutet på de nattliga samtalen pratade vi om Storasyster och hennes personlighet. Det här med barn med extra allt som jag skrivit om tidigare. Det påminde mig om att googla efter kostråd för intensiva barn. Jag hade  nämligen för mig att det är extra viktigt att undvika socker för dessa barn och då vi har lite bekymmer med detta vill jag se hur vi kan underlätta.

Hittade denna blogg med intressant inlägg och kommentarer.

Ska självklart söka vidare efter mer information och återkommer i ämnet.

Bland småbarnsföräldrar är sockerchock ett rätt vanligt samtalsämne, kanske speciellt efter barnkalas. Både Maken och jag minns dock väldigt tydligt vilket spinn hon gick i efter att vi ätit pulvermos när hon var mindre.

***

Hon var lite drygt 1,5 år. Jag hade precis blivit gravid med Lillebror och vi var trötta och slitna efter mycket sjukdomar ett tag. Snabb enkel mat var vår lösning för att slippa stå i köket mer än nödvändigt. Värma vatten och hälla i pulver, det var grejjer det (ehhh??). Vi var hemma själva hon och jag en dag och skulle sova middag efter lunchen bestående av fiskpinnar och potatismos. Jag minns tydligt hur jag undrade vad det var som hade hänt. Hon gick i spinn totalt och det var smått omöjligt att få ner henne i varv.

Samma kväll läste Maken ett stycke ur boken ”Den Hemlige kocken” för mig om mat som kan vara skadlig för barn (har du inte läst den så gör det, eller gör som jag, be din partner att läsa den åt dig…). Döm om min förvåning när han läser att just pulvermos kan orsaka hyperaktivitet hos barn. NÄHÄ, det menar du inte??!!! För min del var det sista gången pulvermoset serverades av mig. Maken däremot tyckte det var smart att ha det som reserv och valde detsamma någon vecka senare. Gissa vem som fick ta läggningen den dagen? Inte jag i alla fall.

Det tog inte särskilt lång tid innan även han såg förändringen och numera är det bara riktig potatis som gäller hos oss. Och så lite tillsatser som möjligt i övrigt också.

Varför jag jämför detta med socker? Jo, för att pulvermos är det som blir till socker allra snabbast i kroppen av ett antal olika livsmedel. Enligt GI, utan att jag kan och orkar gå in närmare på det. Det finns säkert någon som är villig att beskriva det bättre än jag?

Så när vi nu kommer hem igen blir det avvänjning från glass och godsaker på hög nivå. Och en nytt tag i det här med kosten.

Otillräcklig tvåbarnsmorsa…

Vi är hos älskade Morfar och Ylva den här veckan på semester. Vi har varit hemifrån i två veckor och det har gått över förväntan med Storasysters humör och samspelet mellan syskonen.

Igår blev det lite mer utspel mellan dem (framför allt Storasyster som pockade på uppmärksamhet) och vi kom på kvällen att prata om syskonskap, att bli sedd eller inte bli sedd. Ett väldigt intressant och givande samtal för mig. Tack!

Hon var självklart inte med i samtalet utan låg och sov i källaren långt ifrån oss och alltså inte en chans att höra våra samtal. Ändå var det som att de båda visste att vi pratat om något som gällde dem båda för för första gången på länge vaknade båda två på natten och var ”otröstliga”. Först Lillebror innan vi ens hunnit avsluta kvällen (ööhhh natten kanske är mer riktigt…). Han somnade om sådär runt halv tretiden kanske. Någon gång på morgonkvisten kom Storasyster som valt ett eget rum till sig, in och var ledsen. Pappan flyttade över sig själv till större säng och jag somnade om. En liten stund. Lillebror vaknade, ammade och var sånär på klar när hon vaknade igen och storgrät. Jag hade hoppat ut genom fönstret i hennes dröm och hon undrade varför. Ett bra tag senare var klockan sju och Lillebror somnade äntligen om och vi sov väl alla till strax före nio kanske.

Det som hände sen var att Storasyster i ett obevakat ögonblick puttade omkull Lillebror framåt så han slog sig så att han blödde från munnen. Klart skamsen men ändå inte ångerfull. Bara en liten stund senare hinner jag precis stoppa den stora pilatesbollen som skickas iväg med all kraft rakt emot honom där han fridfullt sitter i dörröppningen.

Hon blir precis ursinnig för att jag hinner stoppa upp henne. Tar henne om axlarna och säger ifrån. Inte alls med sådan ilska som jag nog använt tidigare. Nu reagerade hon. Verkligen! Kanske använde jag mer kraft i mina ord eller så var det att hon blev tagen på bar gärning.

Pappan kom och lugnade. Mig ville hon inte vara hos. ”Jag slog henne” sa hon och slet sig från min famn.

Härlig morgon med andra ord. Nu är hon iväg för att bada och fiska krabba med Pappan och Ylva. Innan de åkte försökte jag luska vad det var som gjorde att hon var dum mot Lillebror. Hon vill vara med mig. Inget särskilt ska vi göra men jag ska vara med henne. Visst kan jag bli bättre på det. Det är bara att det ibland ändå inte känns som det räcker. Har hon fått en massa tid och uppmärksamhet så blir det ändå utspel när Lillebror är nära. När han sover är hon inte intresserad. När han är vaken är det ändå bara hon som gäller.

Jag gullar, busar och pratar mycket med henne för att jag vet att hon behöver uppmärksamheten. Jag sitter bredvid henne när vi äter för att hjälpa henne. Och Lillebror. Ofta äter jag efter alla andra (särskilt nu under semestern har det blivit så) Tiden räcker inte till så värst mycket mer.

Önskar att det kan lätta snart och att vi kan hitta fler och bättre lösningar. För när det blir såhär är det tufft. Det går inte att släppa ögonen ifrån dem eller lämna dem själva i ett rum om än för bara 30 sekunder. Rätt var det är så smäller det.