Önskar vrida klockan framåt

Känner mig närmast förtvivlad över att inte lyckas få Storasyster att ta medicin. Att förstå allvaret och att vissa saker bara är att göra, eller åtminstone att göra som vi säger.

Efter att ha känt smaken av dem så har hon bestämt sig för att det är äckligt och hur mycket jag än disikerat leverpastej, torkade aprikoser och russin för att operera in tabletterna i dem så att hon kan svälja utan att känna smaken så SKA hon tugga så att det blir äckligt och sen spottas allting ut igen.

I morse tog det kanske 1,5 timme innan vi var klara. Pappan tog eftermiddagspillret med sig när de drog iväg till Farbror och kom hem utan lockbeten men med piller intakt.

Hon och jag har haft vår värsta fajt någonsin, där jag inte alls var arg, men höll i henne för att hon skulle ge med sig till slut och förstå att jag menar allvar. Kändes som en evighet innan hon släppte mig inpå sig igen och jag skulle helst haft allting ogjort. Det var fullständigt vidrigt och slutade med att vi båda bara grät. Låg på golvet och läste nära varandra en lång stund efteråt. Allt detta gick vi igenom utan att hon på något sätt förstod och gjorde som vi bad, trugade, lockade eller erbjöd godsaker efteråt.

Önskar också att det gick att skita i medicinen, för det gjorde vi sist. En halsfluss går ju över ändå. Men nu, vad blir konsekvensen i så fall? Och samtidigt måste hon ju lära sig att ibland måste vi göra saker även om det är äckligt och vi inte vill…

Jag är glad att hon är viljestark. Eller? Just nu tror jag faktiskt inte att jag är det. För detta är SKIT!

Sjukt tålamod sökes

Första intaget av tablett tog idag 1,5 timme. Jag laddar för kvällens intag och hoppas att Pappan lyckas bättre med sitt lirkande eller tvångsmässiga intag av dagens nr 2 av Kåvepenin.

Varför inte slå till med lite Borrelia när vi ändå är i farten..

Du som har läst här ett tag (sen i våras i alla fall) har säkert förstått att det här med mediciner inte är vår grej precis.

För några dagar sedan såg Maken ett bett på benet som då såg ut som ett myggbett ungefär, fast lite irriterat. Jag har visst varit lite frånvarande och tror inte att jag upptäckte det förrän igår. Då tyckte jag det såg lite märkligt ut och höll koll på det idag med.

Bett?

I kombination med att hon varit extra trött sen febern i tisdags tyckte jag det var dags att kolla upp det med vårdcentralen. Fick en tid på lättakuten precis när det var dags för födelsedagsmiddag för Maken som fyller år just idag.

Läkaren ville påbörja behandling för Borrelia på en gång eftersom ett test bara visar positivt efter två veckor. Och det är av vikt att man kommer igång med behandling tidigt. Jag är annars inte så mycket för penicillin så där bara utifall att. Borrelia är något annat. Då chansar jag inte.

Däremot vägrar jag Kåvepenin i flytande form. En oavslutad behandling räcker. Nu testar vi tabletter och pratar INTE medicin alls här hemma. Vi pratar tabletter. Som tar död på dåliga och dumma bakterier i kroppen. Som bonus får hon en annan ”vitamin” som hon gillar, men bara får ibland. Då magen behöver lite extra. Acidophilus Plus. Och kanske en och annan extra c-vitamin som kan tuggas på ifall hon ändå känner av smaken.

Första dosen är intagen och jag fick mixtra lite innan jag lyckades.

Jag tror inte jag vill ha fler såna

Vi får se hur det går i morgon. 1 tablett, 3 ggr om dagen i 10 dagar. Det blir en härlig utmaning det. Inför henne gör vi det inte till någon stor grej bara. Det är en självklarhet att den ska tas och så är det bara.

Barnmatsdjungel

Jag får prova mig fram i barnmatsdjungeln då Lillebror redan har vägrat sig ur barnmatsburkar och färdiga grötpulver.

Han vill ha allt i bitar så han kan plocka och äta själv och har han provat något en dag och inte tyckt om det så är han noga med att undvika det dagen därpå… Han har också väldigt tydliga tecken för vad han vill. Han tar min hand och skjuter den ifrån sig när han inte vill ha mer. Sträcker sig efter vattenmuggen eller gör andra tecken när han vill dricka. Eller så vänder han helt enkelt bara bort huvudet och tittar åt ett annat håll tills vi lägger bort skeden. Då är det svårt att missta sig på vad han vill.

En favorit just nu är att slänga ner flaskan på golvet (eller mat också för den delen) och se vart det tar vägen. Tänk att det ramlar ner varje gång… (Maken får jobba hårt på sig själv när det blir kladdigt). Dessvärre smittar leklusten av sig på Storasyster som också då vill slänga mat på golvet. Mindre uppskattat!

Skriven av Johanna Westman

I ”ANDRA MOSBOKEN” av Johanna Westman hittar jag bra enkla och hittills uppskattade matförslag och en mängd olika tips. Den köps i set med ”Första Mosboken” som är Lillebrors favoritbok. (Han blir alldeles till sig när den kommer fram.)

Idag provade jag äggröra och klippte ner lite kokt skinka, persilja och sötpotatis. Det gick hem!

Dagens lunch

och efterrätt med färska blåbär och hallon

Annars funkar pannkaka med keso och skinka. Och ärtor. Så länge han får plocka dem själv.

Varför han ska ha bitar har jag svårare att förstå. Det är ju inte så att han tuggar ihjäl maten precis. Vi kan se exakt vad det är han har ätit när det gått igenom systemet. Lila presentsnöre är särskilt svårsmält verkar det som.

Uppföljning på ”sjuk igen, eller”

Det verkar ha varit en tillfällig febertopp som varade över en kväll. Dock har hon varit extra trött de senaste dagarna och sov middag länge ena dagen och somnade extra tidigt dagen därefter. Kanske är det inget speciellt. Förhoppningsvis inte i alla fall. Vi får se hur det utvecklar sig.

Sjuk igen?

Storasyster är sjuk igen och genast går jag igång och tror än det ena, än det andra. Ibland tröstar jag mig med en sak jag läst eller hört för ett tag sen. Att det inte är ovanligt att föräldrar oroar sig extra mycket när det varit dramatiskt vid födelsen eller nära därefter. Antar att vi hamnar under den kategorin, när det gäller hur Storasyster kom till världen.

Hon har varit extra gnällig och trött idag. Läste i sängen efter lunch och det var nära att hon somnade. Jag riktigt såg hur ögonen höll på att trilla ihop på henne. Men expert på att knäppa på som hon är kom hon på att hon måste kissa. Och där rök den vilan.

Fick en kär vän på besök på eftermiddagen och precis när vi satte oss för att äta middag fick Storasyster ont i magen och höll på att trilla ihop av trötthet i stolen. Fick in henne i badrummet då jag var övertygad om att det var kräkningar på gång. Hon kröp lite fram och tillbaka i min famn innan hon däckade. På golvet, med huvudet på några kläder för att göra det mjukare och en handduk som filt. Där sov hon ett tag innan jag bar henne till sängen. Lite förhöjd temp men ingen direkt feber.

Hon betedde sig lite konstigt och slog omkring sig och jag fick absolut inte röra vid henne. Sov i drygt 2,5 timme innan hon vaknade till igen före kl 21. Ville äta lite men fick mest i sig några rån och lite mjölk.

Klagat över magont och att hon har ont i tuttarna. ”De lilla tuttarna” som hon själv säger och pekar på dem. Inte vet jag vad det kan vara. Hoppas bara det är ett påhitt och att det inte är värre än lite feber den här gången.

Slutligen somnade hon i pappans knä i soffan runt 23-tiden efter att ha bett om välling. Hon drack så mycket som en halv deciliter tror jag. Inte mycket alls med andra ord.

Nu ska jag passa på att sova och hoppas att natten blir lugn. Lillebror ville inte heller äta till middagen och sparar väl aptiten till natten, som vanligt. Tanken är ju att vända på det, men hur gör jag när han inte vill äta på kvällen då? Låter bli att ge honom på natten så att han bara gråter och ingen sover istället…. Det är väl så det får bli. Så småningom. Eller så är det bara en fas eller att han också är lite sjuk av sig.

Snabb i vändningarna

Vi är hemma igen efter lite mer än två veckors turné med besök hos vänner, stuga bara för oss själva i en vecka och sen besök hos Morfar och Ylva.

Innan vi åkte har Lillebror utan problem kunnat sova i sin spjälsäng på högsta läget utan att vi varit rädda för att han skulle klättra på kanterna och kunna trilla ur.

För en och en halv vecka sen hade han bekymmer att ta sig över trösklar när han kröp. Nu drar han sig upp till stående, står på knä, kryper och tar sig också några steg framåt med händer och fötter i golvet. Med rumpan i vädret.

Två veckor har gått sen vi åkte hemifrån och det är inte tal om att han kan ligga i sin säng innan vi har sänkt ner hans madrass. Å andra sidan ligger han gärna intill mig och sover i alla fall. Och äter när andan faller på. Ibland vaknar jag av att han drar mig i bröstvårtan för att han ska komma åt. Skönt värre. Not!

Barn i sockerspinn

I slutet på de nattliga samtalen pratade vi om Storasyster och hennes personlighet. Det här med barn med extra allt som jag skrivit om tidigare. Det påminde mig om att googla efter kostråd för intensiva barn. Jag hade  nämligen för mig att det är extra viktigt att undvika socker för dessa barn och då vi har lite bekymmer med detta vill jag se hur vi kan underlätta.

Hittade denna blogg med intressant inlägg och kommentarer.

Ska självklart söka vidare efter mer information och återkommer i ämnet.

Bland småbarnsföräldrar är sockerchock ett rätt vanligt samtalsämne, kanske speciellt efter barnkalas. Både Maken och jag minns dock väldigt tydligt vilket spinn hon gick i efter att vi ätit pulvermos när hon var mindre.

***

Hon var lite drygt 1,5 år. Jag hade precis blivit gravid med Lillebror och vi var trötta och slitna efter mycket sjukdomar ett tag. Snabb enkel mat var vår lösning för att slippa stå i köket mer än nödvändigt. Värma vatten och hälla i pulver, det var grejjer det (ehhh??). Vi var hemma själva hon och jag en dag och skulle sova middag efter lunchen bestående av fiskpinnar och potatismos. Jag minns tydligt hur jag undrade vad det var som hade hänt. Hon gick i spinn totalt och det var smått omöjligt att få ner henne i varv.

Samma kväll läste Maken ett stycke ur boken ”Den Hemlige kocken” för mig om mat som kan vara skadlig för barn (har du inte läst den så gör det, eller gör som jag, be din partner att läsa den åt dig…). Döm om min förvåning när han läser att just pulvermos kan orsaka hyperaktivitet hos barn. NÄHÄ, det menar du inte??!!! För min del var det sista gången pulvermoset serverades av mig. Maken däremot tyckte det var smart att ha det som reserv och valde detsamma någon vecka senare. Gissa vem som fick ta läggningen den dagen? Inte jag i alla fall.

Det tog inte särskilt lång tid innan även han såg förändringen och numera är det bara riktig potatis som gäller hos oss. Och så lite tillsatser som möjligt i övrigt också.

Varför jag jämför detta med socker? Jo, för att pulvermos är det som blir till socker allra snabbast i kroppen av ett antal olika livsmedel. Enligt GI, utan att jag kan och orkar gå in närmare på det. Det finns säkert någon som är villig att beskriva det bättre än jag?

Så när vi nu kommer hem igen blir det avvänjning från glass och godsaker på hög nivå. Och en nytt tag i det här med kosten.

Otillräcklig tvåbarnsmorsa…

Vi är hos älskade Morfar och Ylva den här veckan på semester. Vi har varit hemifrån i två veckor och det har gått över förväntan med Storasysters humör och samspelet mellan syskonen.

Igår blev det lite mer utspel mellan dem (framför allt Storasyster som pockade på uppmärksamhet) och vi kom på kvällen att prata om syskonskap, att bli sedd eller inte bli sedd. Ett väldigt intressant och givande samtal för mig. Tack!

Hon var självklart inte med i samtalet utan låg och sov i källaren långt ifrån oss och alltså inte en chans att höra våra samtal. Ändå var det som att de båda visste att vi pratat om något som gällde dem båda för för första gången på länge vaknade båda två på natten och var ”otröstliga”. Först Lillebror innan vi ens hunnit avsluta kvällen (ööhhh natten kanske är mer riktigt…). Han somnade om sådär runt halv tretiden kanske. Någon gång på morgonkvisten kom Storasyster som valt ett eget rum till sig, in och var ledsen. Pappan flyttade över sig själv till större säng och jag somnade om. En liten stund. Lillebror vaknade, ammade och var sånär på klar när hon vaknade igen och storgrät. Jag hade hoppat ut genom fönstret i hennes dröm och hon undrade varför. Ett bra tag senare var klockan sju och Lillebror somnade äntligen om och vi sov väl alla till strax före nio kanske.

Det som hände sen var att Storasyster i ett obevakat ögonblick puttade omkull Lillebror framåt så han slog sig så att han blödde från munnen. Klart skamsen men ändå inte ångerfull. Bara en liten stund senare hinner jag precis stoppa den stora pilatesbollen som skickas iväg med all kraft rakt emot honom där han fridfullt sitter i dörröppningen.

Hon blir precis ursinnig för att jag hinner stoppa upp henne. Tar henne om axlarna och säger ifrån. Inte alls med sådan ilska som jag nog använt tidigare. Nu reagerade hon. Verkligen! Kanske använde jag mer kraft i mina ord eller så var det att hon blev tagen på bar gärning.

Pappan kom och lugnade. Mig ville hon inte vara hos. ”Jag slog henne” sa hon och slet sig från min famn.

Härlig morgon med andra ord. Nu är hon iväg för att bada och fiska krabba med Pappan och Ylva. Innan de åkte försökte jag luska vad det var som gjorde att hon var dum mot Lillebror. Hon vill vara med mig. Inget särskilt ska vi göra men jag ska vara med henne. Visst kan jag bli bättre på det. Det är bara att det ibland ändå inte känns som det räcker. Har hon fått en massa tid och uppmärksamhet så blir det ändå utspel när Lillebror är nära. När han sover är hon inte intresserad. När han är vaken är det ändå bara hon som gäller.

Jag gullar, busar och pratar mycket med henne för att jag vet att hon behöver uppmärksamheten. Jag sitter bredvid henne när vi äter för att hjälpa henne. Och Lillebror. Ofta äter jag efter alla andra (särskilt nu under semestern har det blivit så) Tiden räcker inte till så värst mycket mer.

Önskar att det kan lätta snart och att vi kan hitta fler och bättre lösningar. För när det blir såhär är det tufft. Det går inte att släppa ögonen ifrån dem eller lämna dem själva i ett rum om än för bara 30 sekunder. Rätt var det är så smäller det.

Varför varför varför

Storasyster är i de tusen frågornas ålder. I alla fall där hon är i sin utveckling. Vi blir smått tokiga på henne till och från. Hon säger varför till allt. Särskilt när hon blir trött och liksom inte orkar varken lyssna eller tänka efter själv. Men absolut inte ska somna i bilen. Då är det bäst att ställa alla frågor hon kan komma på för att hålla sig vaken.

Ibland ber jag henne att spara på frågorna för att jag just då inte orkar svara och hitta svaren på allt. Då går hon till Pappan istället…

Häromkvällen visade hon att hon också har ett mått av självinsikt då hon till middagen hemma hos morfar och Ylva sa:

Jag säger varför hela tiden!

Gissa vad hon fick till svar från oss andra. Helt riktig. Här kommer svaret på varför.

För att jag vill det!

så det så!!

Prickar av på listan med mål för 2010

I början av året skrev jag om lite mål som jag satte upp för året. Några av dem är numera uppnådda.

1. Tandvärken försvann även om något fortf. inte är riktigt bra med tanden.
2. Ingen hårdkörning alls för att sluta m blöja. På 3-årsdagen bestämde hon sig själv att hon var stor och slutade rätt av. Funkar strålande, nästan varje dag.
3. Går en del m krökt rygg och balanserar
4. Tar ett glas vin till maten på kvällen, eller efter att barnen somnat och det är amningsfritt i några timmar.

Det var kanske inga större bedrifter för mig att nå dessa mål. Det har ju skött sig själv lite granna. Och det var precis det som var meningen med just denna listan. Även om tanken var att sätta upp några lite mer seriösa sådana också.

Nästa mål är dock att vänja av med nappen för Storasyster. Det börjar synas på tänderna att hon har napp och det är tydligt att det är en vana för henne. Inte alltid så att den verkligen behövs… Börjat prata om att ge napparna till kattungarna på Skansen och vi (jag och pappan) har bestämt att när semestern är slut är det slut på allt nappande på dagtid. Då är det bara inför nattsömnen.

Så i morse sa hon att Lillebror skulle få hennes nappar och att hon slutat… Hoppla. Jag nöp tillfället kvickt som bara den och bestämde att då blev det slut på ovanan på dagtid redan nu. Första dagen förlöpte utan större sammanbrott. (nåja, jag hade ett par för egen del där det hoppade ett par mindre smarta grodor ur munnen…) Även om hon satt i bilen och sa gång på gång

Ser du nu då. Jag kan inte sova utan napp.

Precis som att det spelat någon som helst roll under de två lite längre bilresorna vi gjort hittills under semestern. Hon har hållit ut och gjort allt (ja ALLT) för att inte sova under både fyra och fem timmar i bilen. Trots att hon varit så trött så hon nästan mådde illa. Mest är det Varför varför varför som håller henne vaken. Mer om det en annan dag.

Kram och hej

Platsen utan täckning

Efter lite mer än en vecka utanför civilisation och mobilmottagning är vi nu inom räckhåll för både internet och mobiltrafik igen. Halleluja!

Det är rätt skönt att bara kunna koppla bort om det är någon som ringt eller om det är någon jag ska/borde höra av mig till eller så. Det är ju liksom ändå ingen idé.

Jodå, det går att få kontakt, om man letar upp en liten kulle och sträcker mobilen en bit upp i luften. Men sätter man den mot örat kan du ge dig på att täckningen är borta. Min lösning blev därför att slå på högtalaren för att kunna hålla telefonen i en särskild riktning samtidigt som jag pratade och bara hålla tummarna att det höll sig så under en minut eller två.

Så då kanske du förstår att det mest har blivit samtal som verkligen har behövts göras och som inte kunde vänta typ. Som till hon vi hyrde av och till en mäklare som ska sälja ett hus i området utan täckning.

Vi är nämligen lite sugna på att ha oss ett eget ställe där. Varm liten badsjö, lugnt och tyst. Skog. Trevliga människor i området. Några barnfamiljer med barn i samma ålder som Storasyster förstås såg till att lära känna. De hade ju en cool klätterställning med både rutchkana och gungor på.

Fortsättning följer på semesterhusplanerna…