Tack Fiafiber för att du fyllde i lite i första versen. Idag dök vers två upp som jag inte heller hört. Om jag bara kunnat göra om ljudfilen från mobilen till datorn hade ni fått höra yrvädret sjunga också.
”Ett två tre
Snart är sommaren här
Plocka blommor och bär
Va på stranden o vara nästan som man är
Följa böljornas dans över glitter och glans
Kom o sätt dig i båten här
Vi ska ro över viken och se vad som finns
Kanske hittar vi någon liten vän
Binge bong binge bong
Hör du blåklockans sång, det är sången om sommaren
O det luktar så gott
Nya skor har jag fått
Och så har jag fått plåster nu på mina knän
Och så har jag en boll
Ibland får jag håll när jag springer bland skogens träd”
Glad midsommar önskar familjen yrväder
Jag var med Storasyster på 3-årskontroll på Bvc idag. Hos Peter.
Längd 100 cm
Vikt 16,4
En av frågorna på pappret vi skulle fylla i innan handlar om språket. Om vi och andra än föräldrarna förstår vad barnet säger. Och så fanns en rad där man skulle skriva ett exempel på mening med fler än tre ord. Que?
Här är senaste låten hon lärt sig på dagis. Jag har aldrig hört den förut och inte heller sett texten. Bara lärt mig av att lyssna på henne.
”Ett två tre
Nu är sommaren här
Plocka blommor och bär
Va på stranden o vara nästan som man är
hmhmhmhm…. glans (mitt dåliga minne..)
hmhmhm….. stans
Kom o sätt dig i båten här
Vi ska ro över viken och se vad som finns
Kanske hittar vi en vän
Binge bong binge bong
lalalallallall…… ”
Sen är det jag som inte minns mer av texten.
Ja, ni förstår. Peter insåg raskt att då vi snackade former på klossar vore det att förlöjliga henne att ta fram korten med bilder som han normalt tar fram till 3-åringar.
Han var mycket nöjd med vad han såg. Som att jag behövde hans bekräftelse för att veta att hon är väldigt verbal 
…
Han sa också att det lätt kan bli lite svårt när de är verbala så tidigt. Att det blir lätt att behandla henne som att hon är äldre än hon är. Och det kan nog stämma, kanske. Eftersom hon är vårt första barn har vi svårt att veta hur det skulle ha varit annars. Vi försöker behandla henne utifrån vem hon är och inte vilken ålder hon är, men vad vet vi. Kanske tänker vi fel…
Maken har köpt en ny leksak.
Förstår du vad det innebär?
Om inte så kan jag tala om det. Det betyder att den där osten och vinet som han föreslog att vi skulle ta fram nu blir jag som tar fram. Det innebär också att Storasyster blir hänvisad till min brusmaskin under låååång tid framöver när hon vill spela Radioapan.
Annars kanske han får fingeravtryck på sin…
Ändå äter han gott och det går ingen nöd alls på honom. Han är en riktigt nöjd liten tjomme. Oftast.
Sen är det ju långt ifrån bara storleken som är olika med dem. Deras personligheter och intressen verkar också gå isär märker jag.
Här är några jämförelser. På både gott och ont skulle jag gissa.
Storasyster har varit tidig med allt, från att vända sig om till mage vid 2,5 mån. sitta när hon var 5 mån & 1 vecka till att gå vid 9,5 och att ha ca 30 ord som 1-åring. Hon har alltid varit väldigt metodisk och testat sig fram med det hon velat lära sig. Bestämde sig vid 9,5 månad för att kliva i och ur lära-gå vagnen för att träna på det. Lyfte jag ur henne så klev hon bara upp i den igen och vi har egentligen sällan varit oroliga att hon skulle göra något tokigt och slå sig (förrän nu när hon är en trotsig 3-åring då´rå). När hon var lika gammal som Lillebror är nu (,5 mån) gick hon stadigt själv med vagnen framför sig. Hon har alltid gillat ett visst kroppsligt avstånd och somnade aldrig i vår famn efter de första spädismånaderna. Att ligga bredvid henne och amma gav jag upp tidigt. Hon var aldrig still (ALDRIG). Hon ammade och ammade och ammade och blev expert på att snutta utan att äta, och att sova vid tutten. När hon sen tyckte att hon var klar var hon färdigsoven och sov sen inte så mycket mer under dagarna. Tills hon blev några månader. Då kunde hon sova flera timmar på dagen, när vi väl fick henne att komma till ro vill säga.
Storasyster 3 år. Bild från 8 mån. kommer
Det enda de är rätt lika på (som jag kan tänka på nu) är att de båda har sovit bra på natten redan från början.
Lillebror å sin sida ammar för att äta, när han blivit mätt så vänder han bara bort huvudet och vill absolut inte ha mer. Men så är han inte så supersugen på napp heller. Han har tills nu legat stilla intill mig när vi ammat och tycker att det är rätt mysigt att ligga kvar och mysa efteråt också. Han gosar in sig i famnen och jag vill mer än gärna att han ska somna i min famn på kvällen, bara för att det är så mysigt. Men han somnar oftast precis lika bra i sin egen säng, utan stora krusiduller eller metoder. Samma sak är det i vagnen. Han pratar också rätt mycket (har väl att brås på…) men än så länge är det ingenting som går att urskilja som ord. Han vänder sig om till mage nu när han är 8 månader och ett par veckor, men bara i sängen av någon anledning. Han tar sig ännu inte framåt, varken liggande, krypande eller sittande. Lärde sig sitta vid 7 månader och vill gärna hålla i våra händer så att han kan stå upp. Men är långt ifrån en egen balans. Det där metodiska lärandet har jag ännu inte sett och plötsligt släpper han bara våra händer utan någon koll. Befarar att han blir den vi kommer få plåstra om både en och två gånger…
Lillebror 8,5 månad, viljan att ta sig framåt finns där i alla fall
Båda är två nöjda små barn även om jag tror att Lillebror har en helt annan humor och skrattar mer än Storasyster gjorde så tidigt. Men det kan förstås finnas andra skäl till det…
Stora stora tjejen som över en dag bestämde sig för att sluta med blöja hade några kompisar här på fika idag för att fira sina tre år.
Av en kompis fick hon en sån där ”kastare” som hon pekade på i sportaffären häromdagen och sa att hon inte har. Vilken lycka!
Storasyster med sin "kastare"
Lillebror såg på från sidan om
Egentligen hade vi tänkt skippa det där med fiskdamm och godispåse till barnen men jag kunde inte låta bli att köpa varsin liten såpbubbleburk till dem. Eftersom de inte har full koll på sin motorik i den här åldern tar den ju slut på typ 30 sekunder…
Storasyster ville själv dela ut dem.
Goodie bag
Fick äran att följa med in på dagis (jaja, förskolan, men jag tänker fortsätta säga och skriva dagis) idag eftersom Storasyster inte ville släppa taget om mig. Lillebror var vaken och fick följa med han också.
Hade jag inte hållit i honom hade han nog blivit uppäten av nyfikna bebistörstande förskolebarn i treårsåldern.
Sedermera behövde Storasyster kissa och tog med sig både mig och bästa kompisen in på toaletten. Bästisen tjatar varje dag på sin mamma att hon också vill ha en bebis och har döpt en av sina dockor efter honom. Hon är minst sagt förtjust kan man säga. Det var också hon som pussade söta Lillebror…
Efter en liten stund går konversationen såhär mellan de två små stora tjejerna:
Jag tror Lillebror tycker om mig. Han är nog kär i mig.
Jag inflikade: Ja, det tror jag också.
Han är nog kär i dig med (till Storasyster) Är du kär i honom?
Ja, det ÄR jag.
Ja, vad säger man. Det ska börjas i tid. Vi får hoppas att kärleken inte kommer emellan bästisarnas stormande vänskap så småningom…
Dagen idag började som vanligt tio i sex av att Lillebror låg och pratade i sin säng. Hans sätt att säga till att han är vaken och vill få sitt morgonmål. Är jag och Maken riktigt trötta och inte vaknar tar han i lite extra och blir sur och grinig.
Skillnaden mot andra dagar var förstås att det inte var tal om att somna om. Vi gick upp och lurpassade på när Storasyster skulle börja vakna till liv. Ville att hon skulle sova så länge som möjligt men ändå att vi fick sjunga för henne.
Vi sparade den stora presenten till efter dagis och på morgonen fick hon några mindre paket.
Åh, såpbubblor. Som jag har önskat mig.
Kläder. Som jag… fick.
Det var ingen tvekan om vad som var mest uppskattat där inte… Ändå var det en sak som var extra viktigt. Som hon plötsligt upptäckte inte fanns på brickan.
Men! Det är ingen… (Ser sig om lite) Men? DÄR är nog en tårta. (i en inslagen skokartong)
Pappan och jag som inte tänkt fixa tårta eftersom det dessutom är tusen varianter av fika på sommarfesten på dagis på eftermiddagen. Eventuellt hade jag tänkt göra en till kvällen. Men till morgonen? Nej det var inte planen. Minuterna senare skakar hon ett paket med pärlor och säger glatt; En tårta!
Vi hade kunnat skippa allt annat. Bara vi haft såpbubblor och en tårta tror jag. Just då i alla fall.
En timme senare har hon hjälpt mig att slicka av både grädden och vaniljkrämen från vispen. Tårtan är klar och treåringen struttar iklädd nya klänningen ner till sin bästa kompis i hela världen och frågar om hon vill komma upp och äta tårta innan dagis.
Treåringens morgontårta
Jag flexibel? Det är bara födelsedag en gång om året.
*******************************
Storasyster som har förstått att man blir stor när man blir tre år gick till dagis utan blöja. I nya byxorna och nya klänningen. Glad i hågen. Med välling på morgonen och utan att kissa innan vi gick.
”Det kan bara inte gå bra…” eller nåt sånt tänkte jag. En aning nervös och mån om att hon skulle få en positiv upplevelse av det den här gången pratade om hur bra hon var på att hålla sig när vi var i Forum för att köpa trosor för en hel evighet sedan.
När jag äntligen många timmar senare fick krama om henne efter alla fantastiska förskolebarns uppträdande på sommaravslutningen var jag övertygad om att det skulle vara blöja på. Eller åtminstone andra kläder. Döm om min förvåning. Hon hade sagt till själv två gånger att hon behövde och hon hade varken blöja eller andra kläder på sig. Hon var blöjfri hela dagen och hela kvällen. Jag är mycket stolt!
Det är verkligen så att hon själv måste komma fram till beslut utan en massa yttre påverkan. För kan det gör hon definitivt. Nu får vi äntligen användning för alla fina trosor.
För tre år sen var jag i fullaste sjå med att invänta värkar på förlossningen. Jag hade blivit igångsatt efter att det visat sig att mitt vatten gått, fast jag inte märkt av det. Jag hade gått över knappt en vecka och det var inte aktuellt att vänta in att kroppen skulle sätta igång. Pga infektionsrisk som det är när vattnet gått.
De satte in en gel som skulle mjuka upp och sen få igång alltihopa. Lite grann hände väl och jag fick lite molande värk, men det blev värkstimulerande dropp någon gång efter midnatt. Från igångsättning tog det 19 timmar och från krystvärkarna som aldrig gjorde sig synliga tog det en timme och fyrtio minuter av pressande och krystande innan hon till slut kom ut.
Hon med egen vilja. Hon hade väl helt enkelt inte redo än och då skulle vi minsann få jobba för att få ut henne. Än idag är det svårt att få med henne på noterna om hon inte själv vill. Då blir vi nästintill alltid osams.
Tre år. Tre år som jag inte förstår vart de tagit vägen.
Det är första året som jag själv på en årsdag tänker tillbaka på det som hände. Inte bara det att Storasyster kom och att jag blev mamma. (För det blev jag långt senare. Långt senare!) Nej, jag tänker på den där kvällen och natten. Och hela dagen när vi kämpade för att hon skulle komma ut. Hur jag hade velat promenera och röra mig och istället knappt kunde röra mig. Hur jag velat att kroppen själv skulle vara redo och veta vad den skulle göra och inte vara beroende av medicinska ingrepp som dropp och press på mage. Hur jag velat få känna av det där ruset efteråt som jag hört andra prata om istället för det mörker som jag gick in i. Hur jag velat förstå den där känslan av obeskrivbar kärlek som bara finns där från start istället för att få kämpa så länge för att överhuvudtaget bara överleva. Och ta mig över vattenytan.
Nu har det gått tre år och jag kämpar fortfarande. Vi har underbara stunder och vi har jobbiga stunder. Oro kantas med glädje. Ilska och brist på tålamod kantas med kärlek. Kärlek till den mest fantastiska lilla tjej som finns. En tjej som ständigt lär mig om mig själv och som ideligen påminner mig om hur jag vill vara och vad jag vill att mina barn ska få med sig i sin ryggsäck genom livet.
I morgon fyller hon 3 år.
Min tjej! Tre år? Ofattbart!
Jag älskar dig!
