Vet inte vad jag heter

Idag tror jag att det passar bäst att länka till underbara Heja Abbe bloggens inlägg om hur jag känner mig idag.

Trevlig valborg på er.

OCH inte minst ett Stort grattis till Pappas moster Lena!! Hurra hurra hurra hurra!!! och så Kungen förstås.

Slutkörd

Ikväll är jag slut. Slut i huvudet och slut i kroppen efter de senaste veckornas sjukdom och anspänning.

Jag glömde napparna kokandes på spisen så Maken upptäckte dem när det bara var liite liite vatten kvar. Sen tog det en timme, minst, att fixa med räkningarna (till på köpet några dagar för sent) för att jag inte riktigt kunde fatta vad jag höll på med och vad som var betalt och inte och från vilket konto etc…

Funderar över varför det egentligen heter föräldraledig. För någon ledig tid det finns det då rakt inte. Särskilt inte med två små barn. Borde det inte heta förälraarbete istället?

Jaja, jag vet att det är för att man är ledig från sitt jobb. Men det är ju bara ett annat typ av jobb.

Maken verkade lika förvirrad han när han plockade upp alla sju fulla maskiners tvätt som jag tvättade idag när mormor var här så jag fick lite tid till att komma ikapp en aning här hemma. Nu ska vi sova. Hoppas på en bra nattsömn. Det var ett tag sen.

Klart slut. Åtminstone SLUT

Att prata om döden med barn

Storasyster har många tankar kring att farfar är död och inte längre finns. Här finns de första funderingarna. Jag gissar att det kommer bli fler.

Hur pratar man med en treåring om döden?

Hon är redan en liten bokmal och lär sig mycket den vägen. Har du några boktips?

Sorgens dag

Maken sörjer sin far och jag har dåligt samvete för att jag är sjuk och ligger däckad i soffa eller säng och han är den som får dra det stora lasset. Han behöver ju också få vila. Lätt att hålla oss för skratt just nu.

Barnens sista möte med Farfar

Omvänd ordning önskvärt

Det hade ju varit mkt smartare om vi föräldrar var sjuka innan barnen. Då skulle vi ju veta vad de går igenom och ha lättare att förstå varför de inte vill varken äta eller dricka när vi sen smittat dem.

När de smittar oss istället så får vi förstås en förståelse i efterhand. Ingalunda desto mer krafter att ta hand om deras pockande uppmärksamhet eftersom dem tog slut de där veckorna när barnen var sjuka. När farfar också får sin sista vila på samma gång blir det extra tungt och prövande. Vila i frid Bozze!

Min tur nu

Guess what! Jag har feber. Halleluja…

*****

Uppdat: Jag som gått och trott att Lillebror haft feber för att det är små tänder på gång i underkäken. Och febern har varit en dag i taget bara under en veckas tid… Men såvitt jag vet har jag inga mjölktänder på gång.

Vilat sig i form

För drygt en vecka sen blev Storasyster sjuk. Det har väl inte undgått någon…

Hon har sovit sig igenom dagar och nätter. Har hon inte sovit så har hon legat still i soffan och vilat eller sett på tv. Inte orkat någonting annat. I fredags orkade hon vara uppe hela två timmar innan hon var trött och somnade. Idag har jag funderat lite på vad som egentligen pågått därinne under denna låååånga vecka av oro och lirkande för att äta och dricka.

Plötsligt ritar hon eget formbröd, skriver sitt eget namn med bokstäver? och någon form av skrivstil, klipper själv med sax i papper och byter klänningar fem gånger per dag.

Skrivit sitt eget namn

Ett formbröd

Det vanliga uppnosiga humöret har också vilat sig i form och börjar nu ta fart med full kraft.

Tyst, säg inget mamma (eller pappa). Du bestämmer inte här. Jag bestämmer nu.

Befarar att hon har mycket att ta igen efter en vecka i tystnad.

Även om jag verkligen inte gillat att hon varit så sjuk så har jag fått lära känna en ny betydligt lugnare sida av min söta lilla tös. Den har faktiskt varit riktigt behaglig de där stunderna hon ändå varit lite pigg och uppe på benen.

Dagens meny har bestått i mjölk, vatten, yoghurt till frukost (stor portion enligt henne själv), två bullar från mormor Maja, ris (mera ris), en morot och två äpplen. Plus ”lilla gurkan (smörgåsgurka) och smörgås. Nej, det där hårda brödet som står i skåpet mamma” till middag. Så hon verkar vara på G. Skönt.

Och till middagen kräktes Lillebror. Yippie!!! Livet med småbarn är bra härligt ibland.

Dockskåp på önskelistan

Storasyster fyller ärade tre år om lite mer än en månad. Hon vet redan hur hon räknar fram tre fingrar för att visa. Men i hennes fantasi fyller hon både fem och sex år när hon leker.

Hennes högsta önskan är ett dockskåp. Om hon fick välja skulle hon ha fyra stycken.

Ett gult, ett grönt, ett blått och ett rött.

Jaså? Vart tycker du att alla de fyra dockhusen ska stå någonstans då?

Hmm. Här i vardasrummet, i hallen, i köket. Och bardagsrummet.

Så nu vet ni varför Maken och jag snart inreder förrådet och flyttar ut dit.

Kossorna lever farligt när pappa kör bil

Pratade med Pappa i telefon innan han åkte hem från farfar idag

Kör försiktigt pappa. Du får inte köra på nåt träd eller kossor.

Behandla den sjuka som frisk…

Idag kom jag på ytterligare ett knep.

Hon har själv sagt sig vara frisk sen hon kom på att hon skulle få en present när hon blev frisk. Fast om det gällde att ta av plåstrena från sticken i fingrarna på sjukhuset så var hon sjuk… Bra att man kan välja va?!

Så i morse frågade jag helt enkelt.

Eftersom du är frisk antar jag att du vill äta frukost. Vad vill du ha?

Det funkade. Sen att hon bad om chips och mjölk är ju en helt annan femma. Det får gå för nu.

Dagens meny i övrigt har bestått av småplock som stått framme lite som en buffé att plocka från. Som jag såklart har ställ fram till mig själv. Absolut inte till henne, för då skulle hon inte velat ha.

Lite yoghurt på morgonen, bokstavskex, mjölk och en skål ris med örtsalt framför tv:n (tur Pappan inte var hemma), tre kalla köttbullar, en liten bit rån, mjölk, vatten och så någon liten bit morot framåt kvällen.

Hon har nog kissat hela två gånger på hela dagen. Hon är på G med andra ord.

Kan ett barn svälta sig själv så kan hon

Om du någonsin läser om ett barn i Sverige som svultit sig själv bara för att hon bestämt sig, så är det mycket sannolikt min Storasyster du läser om.

Hon är en tjej som fyller tre om knappt två månader med en mycket stark vilja. Hon är också en synnerligen verbal, intelligent, förstående och beslutsam tjej. Sa jag stark vilja?

Någon gång under dagen idag började jag luska ut vad det handlar om att hon vägrar äta och dricka. Jag såg en rädsla i ögonen när jag pratade med henne om varför det är så viktigt. Förstod efter lockande frågor att hon var rädd för att kräkas om hon åt och drack. Det är ju förståeligt, men man kan ju tänka att törst och hunger skulle ta överhanden efter ett tag. Mig var hon visst också lite rädd för. Säkert för att jag blivit för påstridig, uppgiven och ledsen i min oro över en alltmer hängig och trött dotter.

Hon ville inte ens sjunga och dansa sa hon när jag berättade att jag längtade efter min pigga, glada och sjungande tjej…

Efter Knattetimmens inslag häromveckan fick jag nys om att Jesper Juul forskar kring barn som han kallar autonoma barn och hittade två olika artiklar i Vi föräldrar. Tack Linda!

Både jag och Maken känner igen vår Storasyster i mycket av de han skriver om/säger. Det är också flera av knepen som jag redan innan jag läst om det använder mig av. Helt enkelt för att ingenting annat fungerar. Däremot det här med att lämna över ansvaret och uttala det (om vissa utvalda saker) har vi inte gjort.

När vi nu hamnat i ett minst sagt låst läge med mat och dryck insåg jag att jag måste ändra receptet. Jag kan inte göra lika om och om igen och förvänta mig ett annat resultat. Eftersom varken tjat, hot, lockelser, uppmuntran eller avledning har fungerat måste vi hitta en ny väg. Övervägde snabbt med Maken om vi vågade ta det steget i just detta läge, men hade också en konsekvens tydlig så vi testade:

Jag fick jakande svar på att hon tyckte att vi tjatade på henne om att hon skulle dricka (vem skulle inte göra det?) Jag lovade att inte skulle göra det mer idag och lämnade tydligt över ansvaret till henne att dricka när hon var törstig, säga till om hon ville ha något att äta. Jag sa också att om hon inte hade kissat något i blöjan innan hon skulle sova så skulle vi åka till sjukhuset i morgon. Sen släppte jag henne fri.

Fredag som det är festade jag på med en Päronfestis och chips till mig själv. Mycket tydligt framför näsan på henne. Hon lirkade snabbt till sig en egen Päronfestis, norpade en stor näve chips och försvann illa kvickt till vardagsrummet för att ha picknick på golvet så det blev chipssmulor överallt.

Pärondrickan sippade hon nog mest på. Mitt vatten däremot, det skulle hon ha.

Så mycket för den rädslan att kräkas!Kiss i blöjan blev det i alla fall och nu väntar hon på en present som är utlovad när hon blivit frisk. Ett dockskåp står högst på listan. För det har Belle, men inte hon

~~

Jag tror att hon helt enkelt bestämde sig för att inte äta och dricka, dels för att hon säkert var rädd för att kräkas. Men minst lika mycket för att det blev för viktigt för oss och hon skulle bevisa att det minsann är hon som bestämmer. Undermedvetet eller medvetet. Det lär vi aldrig få veta.

Maken borta i natt

Efter att vi dessutom upptäckte att Lillebror hade feber bestämde vi att Maken skulle åka.

Vi vände och vred och hur vi än tänkte så insåg vi att det bästa var om han åkte idag. Gjorde vi si skulle det kanske bli så och gjorde vi så så skulle kanske si hända…

Det verkar som det var ett bra val. Även om jag personligen hellre haft honom hemma. Lika mycket som jag önskar att anledningen till att han behövde åka just nu inte heller finns.