Hormoner hormoner hormoner

Vad är det för ett påhitt egentligen?

Jag fattar liksom inte. Man kan inte se dem och ändå är de så kraftfulla så man nästan kan ta på dem ibland. Varför??

Verkar som mensen är tillbaka… Skit! Bara 4 månader har gått ju.  :-(

Inte konstigt då att jag hade ett ”mindre” spel i veckan. Och att det sen märkligt och plötsligt lättade i fredags…

Måste få till den där utredningen snart som jag väntar på kallelse för. En endokrinolog, eller vad det nu heter. Hormonutredning är det i alla fall. Kanske ytterligare en åtgärd att ordna med i morgon. Ringa och fråga om remissen kommit fram eller ej.

Jag kanske har skrivit om det tidigare. Om inte så har jag alltid varit väldigt hormonkänslig och för ett par år sen, när Storasyster var dryga året, hade jag tvåveckorshumör. Två bra och två riktigt usla. Tills jag blev gravid igen.

Tro mig, jag har fört bok och sett ett tydligt samband. Grejen är bara den att för mig är det så verkligt varje gång så jag fattar liksom inte förrän efteråt vad det var som hände och varför det smällde. En smula korkad kanske…

Om det gick att se dem så tror jag det är en liten j-el som sitter där inne med horn och allt. Eller vad tror du?

Medvetenhet

Ibland är det tufft att vara medveten.

• Medveten om mig själv.
• Medveten om hur jag fungerar och vad jag mår bra eller dåligt av.
• Medveten om att jag själv är ansvarig för hur mitt liv ser ut.

När jag är medveten om alla dessa saker (och mer därtill) går det liksom inte att skylla på någon annan. Det går inte att tro att någon annan ska fixa. Det är bara jag själv som kan fixa och göra om.

Men shit va gärna jag vill skylla på någon annan ibland… och att någon annan fixar.

Åtgärder på gång, och det lättar

Gårdagen var betydligt bättre än i torsdags. Thank god!

Börjat ta tag i en del av sakerna jag skrev om här.

En anledning till att Lillebror fick magknip häromkvällen kan också ha varit att Pappan skulle ge honom mat på flaska med mjölk jag pumpat ut under dagen. Hade dessvärre missat att kolla att vi hade en flasknapp som funkade. Han vägrade suga och svalde nog på tok för mycket luft på köpet. Inte bra.

Kanhända var det en anledning till att mitt dåliga humör späddes på. Kände mig en aning (mild underdrift) uppgiven och såg framför mig att aldrig kunna komma hemifrån mer än ett par timmar i taget och att sluta amma eller ens ersätta ett mål med flaska bara var att glömma.

Igår köpte jag ny flaska som ska likna bröstet så mycket som möjligt. Tommee Tippee. Det gick lite bättre och hoppet kom tillbaka. Kanske kan det lösas med tiden ändå. Med lite träning.

Jag fick avlastning med hämtningen igår och hon tog även med sig Lillebror i vagnen så jag kunde gå och hämta ut de där pillrena på Apoteket i lugn och ro. Det är sannerligen en barriär att bryta… Har aldrig trott att jag skulle behöva eller ens vilja stoppa i mig medicin mot depression. Har alltid trott att det är annat som styr, som mina tankar osv…

Men på senare tid har jag börjat förstå att det kanske inte är enda anledningen. Jag har alltid varit väldigt känslig för hormoner och ibland har så mycket som två av fyra veckor varit riktig pest och de andra två varit helt okej. Alldeles tydligt har det hängt ihop med menscykeln.

Jag väntar på en kallelse för att göra en hormonutredning, men … vet hur lång tid det tar innan den kommer igång. Och jag vägrar må så här som jag gör nu. Det påverkar alldeles för mycket. På alla plan.

Så hur mycket jag än har varit emot det tidigare måste jag testa. Måste se på vilket sätt det kan underlätta så länge. Tills en annan lösning är på gång.

Biverkningslistan är gedigen… Så de kommande veckorna blir intressanta. Illamåendet känner jag redan av, efter bara en halv tablett.

Evening from hell

Glad och tacksam att vi sluppit kolikbarn!! Verkligen.

För ikväll har vi en liten försmak av hur det kan vara. Inget hjälper mer än en kort liten stund. Nu har det börjat om igen.

Undra vad jag har ätit som gjort detta? Spenat till middagen, kan det verkligen påverka såhär?

För inte kan han väl känna av mitt usla humör på det här sättet

Acceptans på ingång

Jag börjar inse att kanske det var lite tidigt för Maken att börja jobba igen. Även om jag egentligen inte vill det. Att det skulle vara för tidigt alltså.

Tre veckor har gått och jag tror bakslaget har kommit. Trött, nere och allmänt irriterad är jag. På det mesta. Jag har börjat på ett gäng inlägg de senaste dagarna men varken orkat eller vetat vad jag skulle skriva. Att ni ändå kommer tillbaka och läser hjälper mig att ta tag i det igen. Tack!

Jag var hos psykologen igår och vi pratade en del kring vad som kan vara bidragande orsaker och vad jag/vi behöver göra för att förändra situationen.

Saker jag själv funderar kring är amning, hormoner och sömn. Amningen för att den sätter en massa hormoner i spel och sömn för att det blir för få timmar per dygn. Jag har svårt att få till att sova på dagen pga Lillebrors lust till att sova oregelbundet. Gärna vara vaken på dagen och trött lagom tills det är dags att gå till dagis igen. (Tänk så det kan svänga). Den här veckan har jag inte kunnat varken dricka kaffe eller äta lunch i lugn och ro utan att han vaknar och jag stressar i mig…

Saker som ska åtgärdas, tror jag…

• Börja ersätta ett mål med flaska så att Maken kan ta ett mål och jag kan få några timmar och komma undan lite. Vara ifred och inte behöva tänka på om han ska äta eller sova hela tiden.

• Prata om det är rimligt att Maken jobbar hundra procent eller om han ska vara hemma lite mer.

• Kalla in hjälp med hämtning och lämning någon dag i veckan för att om möjligt kunna lägga mig igen på morgonen och inte heller behöva väcka för att han ska äta innan vi ska iväg till dagis på eftermiddagen (det blir för många timmar annars). Detta är fixat i ett första steg med en granne idag. Vi har bokat in dagar i hela februari. Underbart!

• Ringa andra psykologen om eventuell medicinering. Har inte alls velat detta förut men börjar inse att kanske är det vad jag behöver för att underlätta denna situation tills Lillebror är äldre och det är dags att helt sluta amma.

Klart jag skulle kunna sluta helt på en gång, men blir avrådd av psykologen just för att det också handlar om min och Lillebrors relation. Vi börjar med att dra ner på det och se på vilket sätt det kan hjälpa. Tror själv inte heller att jag är redo att avsluta det helt. Det får bli i etapper.

En annan anledning till att jag dippade nu kan säkert vara att gruppstarten blev uppskjuten, igen. Hade preppat mig själv för att gå dit i torsdags i tron att det skulle bli en start nu och så blev det inte så. Antiklimax.

Med andra ord börjar jag acceptera att så här blev det för mig. Vare sig jag vill det eller inte. Och nu är det dags att ta hjälp av och med de medel som behövs. För att ta mig igenom och för att underlätta.

Nu är han självklart vaken igen och det är dags att sluta skriva.

Manipulativ, eller bara lurig?

Storasyster slutade med nattvällingen för ett par månader sen. I går före midnatt utspelades följande lilla skådespel mellan mig och Storasyster:

- Jag vill ha välling Lotten.

- Vi har ju slutat med välling på natten.

- Men jag vill ha välling.

- Jag hör att du säger det. Men vi dricker inte välling nu. (visste att hon ätit bra på kvällen och knappast var hungrig).

Tyst en stund, säger sen: Jag är törstig.

-Ska jag hämta din vattenflaska?

-Jaa!

Med flaskan i hand:

-Nej, inte vatten. Jag vill ha mölk. Mölk Lotten.

-Vi dricker vatten på natten. Inte mjölk. Vill du ha vatten i nappflaska i stället?

-Ja

När nappflaskan väl serverats med kallt vatten och nappen överlämnats till den sovande pappan som dagen efter inte minns något kommer slutpoängen:

-Blanda välling här i!

**************************************

Och kvällens lilla samtal kom igång när jag kom in med vattenflaskan som hon dricker en klunk ur efter vällingen och innan hon borstar tänderna.

-Var är min saft Lotten?

Jag: Vi dricker väl inte saft på kvällen heller?!

- Hmmm, när det är ljust, då dricker vi saft, säger hon glatt och lyser upp.

Jag: Jaa, ibland när det är ljust dricker vi saft (snart kommer sommaren, då är det ljust jämt…). På kvällen dricker vi bara vatten. Och välling.

Hon tänker en liten stund och ser riktigt pillimarisk ut när hon säger med ett litet flin:

-På vällen, då äter vi pepparkaka!!!

Vända på dygnet

Lillebror håller kanske på att vända på dygnet ändå trots allt.

Flera kvällar har han somnat mellan 9 och 10 nu. Skönt tycker jag som då har passat på att få lite tid på kvällen innan jag lagt mig.

Dessvärre blir ju morgnarna något helt annat. Nu vaknar han istället och vill vara uppe på morgonen. En timme är lagom tills han är skriktrött och vill sova igen. Men då ska ju Storasyster upp istället och det är dagis fix att stå i.

Frågan är vad som är det bästa. Sova på morgonen eller lugn på kvällen? Kunde det kanske gå att beställa båda?

Operation rensning

Nu är det rensning på alla håll och kanter som gäller. Högt och lågt, på bredden och på höjden.

Jag rensar på hyllor i garderoben, byrålådor, små barnkläder, mammakläder, saker som inte används, saker som är gamla, saker som är fula, saker som tar plats och saker som helt enkelt inte längre behövs. Utöver saker som rensas så är det nog en och annan känsla som också rensas ut efter bästa förmåga.

Det rensas för att

• få mer plats
• bli av med gammalt
• göra plats för nytt
• och helt enkelt för att det är vad jag gör när jag vill ha en förändring

Kanske dags att ta fram boken ”Att rensa i röran med feng shui” av Karen Kingston. Om jag bara kan hitta den…

Svordomar

Storasyster är en riktig svamp. Hon suger i sig allt hon förmår av vad vi gör, säger och hur vi mår.

Häromdagen höll vi tillsammans på att fixa med nya gardiner hon och jag medan Lillebror sov i vagnen. Allt gick toppen tills min blodsockernivå sjönk som en sten samtidigt som Lillebror vaknade och inte somnade om som han brukar. Självklart satte jag då även krokarna fel och irritationen var oundviklig och tydligen även märkbar.

Plötslig hör jag ett ord bakom ryggen. Ett ord jag inte vill höra ur en mun som inte ens är tre år gammal.

- Fan, säger hon samtidigt som jag riktigt hör hur hon suckar och sjunker ihop i hela kroppen.

Ville inte tro att jag hörde rätt och frågade snällt vad hon sa. Som att jag inte hörde. Där var det, en gång till, samma fula ord. Frågade henne vem som säger så och fick ett alldeles förväntat svar.

-Pappa säger fan!

-Hmmm…

Ringer sedermera till Pappan och ber honom lyssna på vad hans dotter har att säga.

-Pappa, du får inte säga fan!

Det biter även på Pappan. Han får svårt att hålla sig för skratt och svarar sammanbitet

-Jaså, då ska jag sluta med det.

Nu gäller det att hålla de ”fula” orden inne. De gör som vi gör, inte som vi säger att de ska göra.

Vänteläge

Jag ska börja i en grupp med 3 andra små bebisar och mammor på BUP. Eller Mellanvården som de tydligen kallas.

Gruppen handlar om anknytning till bebisen och bearbetning av det som är jobbigt i situationen. Det är en pågående grupp och när en mamma är redo att gå vidare och klara sig på egen hand blir en plats ledig för en ny mamma med bebis. Barnen är alla under ett år.

Tanken var från början att jag skulle komma igång i januari. Första mötet med psykologerna var före jul och då skulle jag troligen få en plats i februari. Igår var vi där igen. Jag, Maken och Lillebror. Fortfarande inget datum klart och nu lutar det åt mars.

Dubbla känslor med det. Jag vill komma igång samtidigt som det är skönt att få några veckor att få komma in i mina nya rutiner. Gruppen innebär en hel dag med de andra mammorna och bebisarna och ett individuellt samtal varje vecka. Så det blir lite att stå i när det kommer igång. Jag har en hel del tankar kring vad jag vill och behöver jobba med, men det får räcka så här för nu. Orkar inte skriva mer för stunden. Haft en tung dag.

Ta reda på fakta först

Gjorde slut på barnbidragen på IKEA igår. Ny kökslampa var bara en av sakerna jag kom hem med. Det blev ett par nya lådor för leksaker, blommor, krukor bl.a. och så självklart fler möbeltassar.

Dessvärre lyste inte den nya lampan heller. Kan det verkligen vara så att dimmern la av av att Maken slog huvudet i lampan. Hur märkligt det än låter så verkar det inte bättre. Sätter vi kontakten i hallen så lyser den nämligen. Det blir till att köpa ny dimmer också. Som Storasyster skulle säga ”Mamma, du måste hoppa en ny. I Forum”

Vad jag lärt mig:

• ta reda på vad det är som är trasigt innan jag köper nytt.
• Köp kvalitet från början. Det lönar sig sällan att köpa billigt. Det går sönder och så blir det dubbel utgift.

Dimmern som pajat köpte jag på Kjell & Company. 2-pack för nåt relativt lågt belopp. En i hallen, en i köket installerades. Halldimmern gick sönder för länge sen och har bytts ut till lite bättre kvalitet. Claes Ohlsson…

Vad ingen av oss sa högt var att vi misstänkte att det kanske var dimmern som var trasig. Kanske även Maken ville ha en ny kökslampa när allt kom omkring?

Skitiga golv?

Det var ju själva f-n. Nu sitter jag här framför datorn och bloggen igen…

Jag skulle ju bara kolla bruksanvisningen för GNLD´s Fantastik floor finish. Sen skulle jag fortsätta att göra rent golvet i köket så att jag i morgon kan lägga ut Fantastik. Är trött på det matta parkettgolvet nu och vill skydda det lite extra med polish.

Vi dammsuger ganska sällan hemma. På sommaren kan vi skrämma ut råttorna genom att öppna båda dörrarna. Det kan jag förstås göra även på vintern. Men allt det där förbenade gruset som kommer in med vagn och skor verkar inte alls uppskatta lite korsdrag. Det gömmer sig bara allt längre in i hörnor och under stolar.

Hur som helst så bryr jag mig inte så mycket om att vi inte har kliniskt rent. Jag är inte villig att lägga ner tiden det tar för att ha det så. Däremot gillar jag INTE repor i vår fina genomgående körsbärsparkett (ja, den fanns långt innan barnen kom). De stör mig mycket mer än lite skit i hörnen. Maken hånar mig för att jag inte kan gå förbi förpackningar med möbeltassar utan att köpa…

För att slippa repor verkar dessvärre följande vara obligatoriskt:

1. Barn tillika vagn spolas rena, utanför dörren
2. Alla hårda leksaker bannlyses
3. Absolut förbjudet att spilla mat på golvet (ärter, pasta och russin torkar och blir hårt som grus)

Inget av detta är förstås genomförbart, (eller?) så jag får väl helt enkelt börja dammsuga varje dag. Eller acceptera att det blir repor.

Hmmm…. Svårt val…