”Frikväll”

Ikväll är Storasyster hos ”Min mormor Elisabet” som hon kallar sin mormor nu. Det är inte bara Mormor utan både Min och Mormors namn som kommer med. Den här veckan är det så hon kallar oss också när hon vill något.

Jag och Maken har alltså en kväll i lugn och ro. Fast Lillebror är förstås hemma. Nu är det märkligt lugnt med ett barn. När Storasyster var liten tyckte jag det var hysteriskt och kände mig låst. Nu är det lugnt med bara en. Sen är han ju också betydligt lugnare också. Storasyster ammade i timmar, om och om och om igen under dygnet. Hon sov när hon ammade och när hon var klar så var hon vaken. Lillebror är klar på ca 20, som längst runt en timme. Sen tar han uppehåll några timmar och sover gott. Vilken skillnad.

Maken och jag ska fira kvällen med att gå ut och äta. Det är svårt att komma hemifrån på kvällarna nu med Storasysters sovtider (19.00). Lillebror hänger förstås med i vagnen. Typiskt nog kommer han väl vara missnöjd bara därför… Haha

En storasysters perspektiv

Lillebror skriker

Vi var på Storasysters första utvecklingssamtal på nya dagiset i veckan. Vi gick igenom sånt där som hur hon trivs, vad hon gillar att göra, vad hon inte gillar osv. Kul att få prata bara om henne i nästan en hel timme.

Hennes fröken säger att hon inte gillar att prata om Lillebror. ”Han skriker så mycket” svarar hon bara och börjar prata om något annat. Tur hon inte behövde höra sig själv när hon var lika liten . Hon var inte lika nöjd som Lillebror…

Igår pratade hon med mormor i telefon och på frågan ”Hur mår Lillebror?” blev svaret;

- Han skriker så mycket så mycket han bara kan.

Är barn det viktigaste i livet?

Mina kära små

Jag pratade med min kära kollega och vän Ingela igår när vi pratade om det här med att få barn och att ha möjligheten att få vara hemma tillsammans den första tiden. Att vi har det så fantastiskt bra här i Sverige som kan ha det så. Hon sa något i stil med:

- Att få barn är ju det viktigaste vi gör här i livet och så håller vi ändå på med en massa andra saker och glömmer bort att det är så.

Jag som ändå är väldigt mycket mitt uppe i det just nu har svårt att tänka på och komma ihåg att det faktiskt är så det är…

Tack för påminnelsen Ingela!

Mer bilder på bloggen

Jag har tänkt att jag ska bli bättre på att lägga in bilder på bloggen. Därför har jag köpt en liten USB-grej som gör att jag enkelt kan skicka över en bild från mobilen till datorn med Bluetooth. Tänk vart tekniken har tagit oss .

Under Kategorier till höger finns det nu också en punkt med ”Bilder” där jag lägger till inlägg med en eller flera bilder. Framför allt på barnen. Så om du mest är intresserad av bilder på hur de växer och frodas så kan du klicka där och vips kommer inlägg med bilder upp. Längst ner till vänster efter det sista inlägget står det ”Tidigare inläg”. Klicka där så kommer äldre inlägg upp.

Så här kan han se ut när han är vaken…

Rapa efter maten

Rapa efter maten

Det är viktigt att rapa efter maten.

Gåva från Maken

Jag fick ett halsband av min käre Make i förra veckan. Med budskapet som jag bär med mig vid viktiga beslut.

Kom fram till att det är den perfekta bilden att ha överst på bloggen eftersom det säger en del om vad jag vill säga i bloggen också. Förutom alla inlägg om barnen som blir nu förstås…

Det ena ledde till det andra och vips så hade jag bytt layout i stort också. Hoppas du ändå känner igen dig och fortsätter att komma tillbaka. Kram

Insikt om Lillebror…

Insåg idag (tänk att jag ens behövde inse det…) att jag knappt skrivit några inlägg om Lillebror. Hur det går, hur han mår och vilka framsteg han gör.

Det är ju förstås för att han nästan bara sover. Lättare att räkna hur många timmar han är vaken än tvärtom. Och då är det svårt att hinna uppäcka några framsteg . Så här såg gårdagen ut:

Somnat på skötbordet

00.30   Somnade strax efter midnatt. Han blev väckt en gång för att äta.
04.30   Ammade och somnade om på stört
08.00  Ammade och somnade ovaggad i vagnen efter en vaken timme
13.00   Togs in för att vakna och äta. Somnade om igen efter en timme
17.00   Vaknade och ville äta. Var vaken ca en timme innan han somnade i bärselen. Vaknade som vanligt så snart jag tog ur honom ur selen. Hungrig igen.
19.30   Ammade. Vaken ca 1,5 timme innan han somnade i famnen ett tag
22.00   Sista målet inför natten. Piggnade plötsligt till och vill leka i gymmet.
23.00   Jag gick och la mig. Pappan vaken med Bäbis till 00.45 då han slutligen kom till ro.

På väg att somna i vagnen

Dagen idag har sett i stort sett likadan ut. Storasyster sover sen två timmar och nu är han mer vaken än någon gång under dagen. Ingen tid i lugn och ro för föräldrarna inte.

Innan Storasyster var två månader sov hon i stort sett bara vid bröstet på dagarna. Väldigt sällan hon kunde ligga i lugn och ro i vagnen och sova. Då blev det till slut naturligt, om än rätt påfrestande. Nu när Lillebror kommit och visat sina sovmönster så undrar vi förstås (kanske mest jag) om han verkligen ska sova så häääär mycket… Haha.

I barns självklara värld

När små barn tänker och fantiserar är allt möjligt. De är så fria från alla ”vuxna” begränsningar som vi drar på oss med åren. Framför allt är allting så självklart i deras upplevelser och de vill förstås meddela vad de ser och upplever, kanske för att kolla vad som är ”rätt och fel”.

Här kommer några meningar/citat som jag sparat på:

1: Vid middagsbordet pratade vi om ditten och datten när Storasyster plötsligt får syn på den nya boken som ligger på bordet och utbrister; ”Den har inga ben, den kan inte gå. Det kan du pappa, och du mamma, och jag”.

2: Vi vaknade av att Storasyster pysslade på sitt rum, öppnade och stängde dörren gång på gång. Pappan gick dit och blev inbjuden att komma in och leka. När han sa att han behövde gå och kissa först utbrister hon självklart ”Det behöver inte jag, för jag har blöja. Då kan du byta den sen”.

3: Hon blev stoppad att gå in bakom disken på Claes Ohlsson av mormor som sa att där får bara farbrorn som jobbar gå (det var säkert bara en ung kille som kallades för farbror.. Haha). ”När jag blir farbror ska jag jobba där”.

4: Upp blir Uppåt. Ner blir Neråt och Runt blir ju då självklart Rundåt.

5: När vi var ute och gick i solskenet i helgen kommenterade hon nästan alla vi mötte. När hon såg någon som var äldre (än mamma & pappa) sa hon: ”Det där är inte min mormor. Min mormor heter min Elisabet.” När hon såg en tjej (något yngre än jag kanske) ”Det där är inte min mamma” vilket tedde sig självklart i sammanhanget eftersom det var jag som sköt på vagnen. Dessutom trodde jag inte hon behövde konstatera en sån självklar sak…

Men men, ingenting är väl just självklart i hennes värld. Det är väl det hon håller på att lära sig kanske.

Lugn och ro vid maten

Sen vi började begränsa tiden vi sitter vid matbordet har vi fått så mycket mer tid. Underbart! och plötsligt undrar jag vad jag ska göra med tiden i stället .

Nu kan det finnas hela 1,5 timme efter middagen innan det är dags för pyjamas och välling. Förut fick vi i stort sett gå direkt från matbordet till badrummet och påbörja nattningen.

I inlägget om att sätta gränser låter det nästan lite som vi inte satt några gränser alls innan och att jag är förvånad över att det behövdes. Så är det inte alls. Vi har provat flera andra sätt, som inte har fungerat för oss. Tjat, gnat, beröm, uppskattning, bli arga, bara bestämma mm mm. Oftast har vi börjat i positiv anda och när det till slut inte funkat har frustrationen kommit och irritationen med den… Inget som varit särskilt framgångsrikt i vår familj.

Att hon inte får någon mat eller äta upp inom den tid vi har bestämt (oftast 30 minuter) kanske låter som ett straff. Min känsla är inte att hon upplever det som ett straff. Hon vill ha det så här. Kanske ser hon det som en lek, kanske har hon längtat efter ramarna som vi plötsligt har satt. För om jag frågar så vill hon att vi ska sätta klockan så att hon får ro. Hon är mycket! lugnare vid matbordet. Hon äter själv tills hon själv märker att det tar för lång tid och ber då om hjälp. Än så länge har hon varit klar innan klockan har ringt.

Ett par gånger har hon testat vad som händer. Igår rörde hon inte broccolin på tallriken. Så snart klockan ringde och jag tog bort tallriken (hon hade innan sagt att hon var klar) så skulle hon absolut ha broccolin. Bara för att märka att det inte gick.

Jag upplever också att all annan tid här hemma har blivit lugnare. Inte lika mycket uppror och motstånd. Kanske känner hon av att vi alla mår lite bättre nu och kan koppla av. Oavsett vad det beror på så njuter jag av lugnet!

Han skriiker

Fixade med lite bilder igår och såg en bild som är så skön så jag bara måste lägga ut den här, fast den är nästan sju veckor gammal.

Storasyster hade precis hämtat Lillebror på sjukhuset och här är alla presenterna från mormor, till både Lillebror och henne själv. Han skrek ju så mycket så hörselkåporna var ett måste.