Amningsfotölj, not

Vi fick en fotölj till skänks idag. Lagom stor för vårt utrymme om än något sliten.

Tanken var att jag skulle ha en skön stol att amma i. Och kunna luta huvudet mot ryggstödet när tröttheten faller på.

Att Lillebror sen har skrikit varje gång jag suttit i den och ammat idag är en helt annan femma. Han har visst inte fattat det där med att en nöjd mamma är en bra mamma… Än.

Lite piggare idag

Jag mår bättre idag. Fick sova lite bättre i natt också. Men så passade jag på att lägga mig så snart Lillebror kommit till ro också. Sov bra mellan 22-02, sen var det sämre.

Lillebror var vaken och åt i 40 minuter innan han somnade om. Då började Storasyster feberyra istället eftersom hennes alvedon gått ur kroppen. Tempen uppe i strax över 39 grader. Det tog ett tag innan jag fick henne att ta ny medicin och klämde ihop mig i den lilla sängen för att hon skulle komma till ro.

Klockan hann bli närmare 4,30 innan jag la mig i egen säng igen. Då tog Pappan över kollen på Lillebror som såklart vaknade igen… Härligt värre

Sjukstuga

Var borta hos en kompis med Lillebror i fredags. Mysigt.

Kom hem och sen blev både jag och Storasyster sjuka. Hon med feber och hosta. Jag med en magåkomma. Därav liten aktivitet här. Finns ingen ork. Och ingen tid. Vilar så mycket som möjligt.

Dagens Lillebror

Kände glädjen över att få vara utan blöja och firade med att kissa hela vägen till toalettstolen.

Gnällde medan jag bytte hans kläder och satte på jacka och mössa.

Somnade sen på en (1) sekund när jag la honom i vagnen (nej, jag överdriver inte).

Sluta med napp

Det lär finnas en mängd olika metoder för att få barnen ska sluta med napp. Några gillar jag mer än andra. Vissa inte alls. Men alla måste hitta det som funkar för dem.

Jag har trott att vi skulle få ge bort napparna till kattungarna på Skansen, skicka dem till Tomten eller nåt annat uppfinningsrikt.

Det verkar inte som något av detta kommer behövas i vår familj. Lillebror är så där lagom intresserad så han blir nog inget nappbarn över huvud taget. Det är mest vi som trugar och han spottar ut. Eller tuggar på den.

Storasyster däremot tog nappen som 2-månaders bebis. Då orkade jag inte ha henne sugandes på mina tuttar i 1-1,5 timme åt gången 6-8 gånger per dygn. Tackade högre makter för att hon äntligen accepterade den då. Sen har den hängt med. Visserligen mest när hon sovit, men sista året har den hängt med även på dagtid. När hon varit trött eller ledsen.

Men den här veckan har något hänt. Min lilla lilla tjej börjar bli stor. Tre nätter av fyra har hon somnat utan.

• Den första sa hon att hon inte ville ha den. Morgonen efter hade hon slutat sa hon.
• Den andra tog hon tillbaka sitt beslut och sa att hon inte slutat. Mormor nattade och nappen var inne.
• Den tredje tog hon ut den efter en stund och sa -Jag tycker inte om min napp.
• Den fjärde (ikväll) kom den inte ens på tal. Hon sover utan.

Den ska fortfarande med i påsen till dagis och hon har den inne en stund på eftermiddagen. Men det verkar som hon håller på att släppa taget. Vart tog den lilla bebisen vägen? När blev hon så här stor.

I barnens egen takt

Jag har en tes om att barn lär sig saker i den takt som de själva är redo för det. Som förälder eller dagispersonal eller andra runt omkring barnen kan bara hjälpa dem på traven i en viss utsträckning. Om de inte själva vill så kan vi som vuxna inte pränta in i dem vad de ska eller inte ska göra. De vet bäst själva.

I vår familj har Storasyster varit väldigt tidig med det mesta i sin utveckling. Både i tal och motorik.

• vände från rygg till mage 2,5 mån
• satt själv utan stöd 5 mån
• gick utan stöd 9,5 mån
• ca 30 ord 1 år
• pratar oavbrutet och ohämmat vid 2,5 år

Det mesta går i ett rasande tempo och hon suger i sig nya lärdomar. Precis som sig bör i hennes ålder förstås.

Hon är en tjej som mår bra av rutiner (har jag lärt mig den hårda vägen, utan några som helst rutiner) och att veta i förväg vad som gäller. Stark vilja och integritet. Ve den som gör något som hon inte tycker är bra.

Jag har sett och lärt mig att allt har sin tid. Hon vet själv bäst när hon är redo för stora förändringar. Som att sluta med godnattsångerna vi sjungit i 5-6 månader. Eller blöja. Eller napp.

Jag pressar henne inte. Frågar ibland om hon vill vara utan. Ibland vill hon, oftast inte.

I samband med att jag skrev om vår nattningsritual för ett tag sen var det plötsligt slut med sjungandet på kvällen. Nej, nej och nej. Vad nu?

Igår när jag la henne plockade hon plötsligt ut nappen och gav den till mig:

-Jag vill inte ha min napp Lotten.

I morse frågade jag om hon hade sovit hela natten utan napp. Nöjt tittade hon på mig från pappas famn och sa

-Mmm, jag har slutat med napp.

En vacker dag kommer hon väl hem från skolan och säger att hon tagit körkort. Eller?

Hormoner hormoner hormoner

Vad är det för ett påhitt egentligen?

Jag fattar liksom inte. Man kan inte se dem och ändå är de så kraftfulla så man nästan kan ta på dem ibland. Varför??

Verkar som mensen är tillbaka… Skit! Bara 4 månader har gått ju.  :-(

Inte konstigt då att jag hade ett ”mindre” spel i veckan. Och att det sen märkligt och plötsligt lättade i fredags…

Måste få till den där utredningen snart som jag väntar på kallelse för. En endokrinolog, eller vad det nu heter. Hormonutredning är det i alla fall. Kanske ytterligare en åtgärd att ordna med i morgon. Ringa och fråga om remissen kommit fram eller ej.

Jag kanske har skrivit om det tidigare. Om inte så har jag alltid varit väldigt hormonkänslig och för ett par år sen, när Storasyster var dryga året, hade jag tvåveckorshumör. Två bra och två riktigt usla. Tills jag blev gravid igen.

Tro mig, jag har fört bok och sett ett tydligt samband. Grejen är bara den att för mig är det så verkligt varje gång så jag fattar liksom inte förrän efteråt vad det var som hände och varför det smällde. En smula korkad kanske…

Om det gick att se dem så tror jag det är en liten j-el som sitter där inne med horn och allt. Eller vad tror du?

Medvetenhet

Ibland är det tufft att vara medveten.

• Medveten om mig själv.
• Medveten om hur jag fungerar och vad jag mår bra eller dåligt av.
• Medveten om att jag själv är ansvarig för hur mitt liv ser ut.

När jag är medveten om alla dessa saker (och mer därtill) går det liksom inte att skylla på någon annan. Det går inte att tro att någon annan ska fixa. Det är bara jag själv som kan fixa och göra om.

Men shit va gärna jag vill skylla på någon annan ibland… och att någon annan fixar.

Åtgärder på gång, och det lättar

Gårdagen var betydligt bättre än i torsdags. Thank god!

Börjat ta tag i en del av sakerna jag skrev om här.

En anledning till att Lillebror fick magknip häromkvällen kan också ha varit att Pappan skulle ge honom mat på flaska med mjölk jag pumpat ut under dagen. Hade dessvärre missat att kolla att vi hade en flasknapp som funkade. Han vägrade suga och svalde nog på tok för mycket luft på köpet. Inte bra.

Kanhända var det en anledning till att mitt dåliga humör späddes på. Kände mig en aning (mild underdrift) uppgiven och såg framför mig att aldrig kunna komma hemifrån mer än ett par timmar i taget och att sluta amma eller ens ersätta ett mål med flaska bara var att glömma.

Igår köpte jag ny flaska som ska likna bröstet så mycket som möjligt. Tommee Tippee. Det gick lite bättre och hoppet kom tillbaka. Kanske kan det lösas med tiden ändå. Med lite träning.

Jag fick avlastning med hämtningen igår och hon tog även med sig Lillebror i vagnen så jag kunde gå och hämta ut de där pillrena på Apoteket i lugn och ro. Det är sannerligen en barriär att bryta… Har aldrig trott att jag skulle behöva eller ens vilja stoppa i mig medicin mot depression. Har alltid trott att det är annat som styr, som mina tankar osv…

Men på senare tid har jag börjat förstå att det kanske inte är enda anledningen. Jag har alltid varit väldigt känslig för hormoner och ibland har så mycket som två av fyra veckor varit riktig pest och de andra två varit helt okej. Alldeles tydligt har det hängt ihop med menscykeln.

Jag väntar på en kallelse för att göra en hormonutredning, men … vet hur lång tid det tar innan den kommer igång. Och jag vägrar må så här som jag gör nu. Det påverkar alldeles för mycket. På alla plan.

Så hur mycket jag än har varit emot det tidigare måste jag testa. Måste se på vilket sätt det kan underlätta så länge. Tills en annan lösning är på gång.

Biverkningslistan är gedigen… Så de kommande veckorna blir intressanta. Illamåendet känner jag redan av, efter bara en halv tablett.

Evening from hell

Glad och tacksam att vi sluppit kolikbarn!! Verkligen.

För ikväll har vi en liten försmak av hur det kan vara. Inget hjälper mer än en kort liten stund. Nu har det börjat om igen.

Undra vad jag har ätit som gjort detta? Spenat till middagen, kan det verkligen påverka såhär?

För inte kan han väl känna av mitt usla humör på det här sättet

Acceptans på ingång

Jag börjar inse att kanske det var lite tidigt för Maken att börja jobba igen. Även om jag egentligen inte vill det. Att det skulle vara för tidigt alltså.

Tre veckor har gått och jag tror bakslaget har kommit. Trött, nere och allmänt irriterad är jag. På det mesta. Jag har börjat på ett gäng inlägg de senaste dagarna men varken orkat eller vetat vad jag skulle skriva. Att ni ändå kommer tillbaka och läser hjälper mig att ta tag i det igen. Tack!

Jag var hos psykologen igår och vi pratade en del kring vad som kan vara bidragande orsaker och vad jag/vi behöver göra för att förändra situationen.

Saker jag själv funderar kring är amning, hormoner och sömn. Amningen för att den sätter en massa hormoner i spel och sömn för att det blir för få timmar per dygn. Jag har svårt att få till att sova på dagen pga Lillebrors lust till att sova oregelbundet. Gärna vara vaken på dagen och trött lagom tills det är dags att gå till dagis igen. (Tänk så det kan svänga). Den här veckan har jag inte kunnat varken dricka kaffe eller äta lunch i lugn och ro utan att han vaknar och jag stressar i mig…

Saker som ska åtgärdas, tror jag…

• Börja ersätta ett mål med flaska så att Maken kan ta ett mål och jag kan få några timmar och komma undan lite. Vara ifred och inte behöva tänka på om han ska äta eller sova hela tiden.

• Prata om det är rimligt att Maken jobbar hundra procent eller om han ska vara hemma lite mer.

• Kalla in hjälp med hämtning och lämning någon dag i veckan för att om möjligt kunna lägga mig igen på morgonen och inte heller behöva väcka för att han ska äta innan vi ska iväg till dagis på eftermiddagen (det blir för många timmar annars). Detta är fixat i ett första steg med en granne idag. Vi har bokat in dagar i hela februari. Underbart!

• Ringa andra psykologen om eventuell medicinering. Har inte alls velat detta förut men börjar inse att kanske är det vad jag behöver för att underlätta denna situation tills Lillebror är äldre och det är dags att helt sluta amma.

Klart jag skulle kunna sluta helt på en gång, men blir avrådd av psykologen just för att det också handlar om min och Lillebrors relation. Vi börjar med att dra ner på det och se på vilket sätt det kan hjälpa. Tror själv inte heller att jag är redo att avsluta det helt. Det får bli i etapper.

En annan anledning till att jag dippade nu kan säkert vara att gruppstarten blev uppskjuten, igen. Hade preppat mig själv för att gå dit i torsdags i tron att det skulle bli en start nu och så blev det inte så. Antiklimax.

Med andra ord börjar jag acceptera att så här blev det för mig. Vare sig jag vill det eller inte. Och nu är det dags att ta hjälp av och med de medel som behövs. För att ta mig igenom och för att underlätta.

Nu är han självklart vaken igen och det är dags att sluta skriva.

Manipulativ, eller bara lurig?

Storasyster slutade med nattvällingen för ett par månader sen. I går före midnatt utspelades följande lilla skådespel mellan mig och Storasyster:

- Jag vill ha välling Lotten.

- Vi har ju slutat med välling på natten.

- Men jag vill ha välling.

- Jag hör att du säger det. Men vi dricker inte välling nu. (visste att hon ätit bra på kvällen och knappast var hungrig).

Tyst en stund, säger sen: Jag är törstig.

-Ska jag hämta din vattenflaska?

-Jaa!

Med flaskan i hand:

-Nej, inte vatten. Jag vill ha mölk. Mölk Lotten.

-Vi dricker vatten på natten. Inte mjölk. Vill du ha vatten i nappflaska i stället?

-Ja

När nappflaskan väl serverats med kallt vatten och nappen överlämnats till den sovande pappan som dagen efter inte minns något kommer slutpoängen:

-Blanda välling här i!

**************************************

Och kvällens lilla samtal kom igång när jag kom in med vattenflaskan som hon dricker en klunk ur efter vällingen och innan hon borstar tänderna.

-Var är min saft Lotten?

Jag: Vi dricker väl inte saft på kvällen heller?!

- Hmmm, när det är ljust, då dricker vi saft, säger hon glatt och lyser upp.

Jag: Jaa, ibland när det är ljust dricker vi saft (snart kommer sommaren, då är det ljust jämt…). På kvällen dricker vi bara vatten. Och välling.

Hon tänker en liten stund och ser riktigt pillimarisk ut när hon säger med ett litet flin:

-På vällen, då äter vi pepparkaka!!!